Mänskliga växter

Jag har ju skrivit en ny bok, ”Herbariet”, och första kapitlet handlar om växtkommunikation (alias det coolaste ever).

Det är en komplicerad process, men en av dom första mer konkreta grejerna jag fastnade för var det här med kvävefixerande växter.

Du vet hur det funkar:

* Växter behöver kväve.
* Kväve finns överallt.
* Kväve är tyvärr inte särskilt lättlösligt, det behövs en insats för att man ska få i sig det.
* Vissa växter har just en sån förmåga – den förmågan kallas ”kvävefixerande”.
* Baljväxter, klöver et al kan binda kväve ur jorden, och förvandla det till typ näring. På vägen tillverkar de även socker, som de behöver för att växa.
* De gör inte det här själva, utan får hjälp av massa små bakterier och svampar i jorden.
* Som tack för hjälpen, och för att varelsen i jorden ska fortsätta samarbeta, matar växterna dem med socker. (Det här sista fick mitt huvud att explodera första gången jag hörde om det. Visst antyder det att växter har en uppfattning om orsak och verkan?).

Ok, det om det om en av grunderna för växtsamarbete och växtkommunikation.

I senaste numret (#1 2016) av min bästa tidning Odlaren så är det en lång artikel om just det här. Där står bland annat att klöver kan täcka ett potatislands hela behov av kväve. Man ska låta klövern stå kvar ända fram till precis innan man sår eller sätter, ELLER så kan man så in klöver i efterhand, kring midsommar, mellan grödorna. Då står de där och fixerar och läcker kväve till alla runtomkring.

En grej som fick mig att studsa till var det här:

* Enda gången som den här processen INTE funkar som den ska är om jorden redan från början är full av lättillgängligt kväve.
* Som till exempel om du har konstgödslat.
* Då skiter växterna i mata bakterierna och svamparna i jorden och roffar åt sig allt kvävet själva istället, och ingen förbättring sker.

Så växterna är, trots att de känner till orsak och verkan, alltså fullkomligt illojala!?
Och de struntar dessutom i kvalitetssäkningen! När de snubblar över lättillgängligt kväve så är de helt ba, ”Fuck den där konstiga bakterien – här ska kvävesvullas, gratis!”.

När jag berättade den här långa historien för min man svarade han, ”Nu blev växterna allt lite mer mänskliga, eller hur?”.