Fick precis en fråga om etiketterna på mina örtburkar, och tänkte att det kanske är nån mer som är intresserad?
Jag gör etiketterna med hjälp av en stämpel och en rulle klisterpapper. Pappret funkar på samma sätt som frimärken: man fuktar baksidan. MEN det går lika bra med vanligt papper och en skvätt mjölk. Alltihopa var en present från @stefan.falt, som designade stämpelmotivet och beställde den från Stämpelbutiken. Det är skitkul att ha en egen stämpel, man kan använda den till lite vad som helst, den kan ju föreställa precis vad du vill, det finns stämpeldynor i massa olika färger osv.
Pappret säljs på typ Kreatima eller liknande ställen med konstnärsmaterial det heter kanske… ramtejp? Sånt där som sitter på baksidan av tavlor. Men som sagt, vanligt papper och mjölk funkar också.
Sååå det var väl allt från mig just nu tror jag!
Stämpeldyna, stämpel och klisterpapper, samt burkar med örter.
För nåt år sen nu skrev jag den här texten för DI Weekend om BRUDSLÖJANS kometkarriär, med ett citat av Martin Bergström om hur det i själva verket är gerbera som är världens trendigaste blomma. Sen den här texten kom ut har både han och jag sett gerbera i var och varannan reklamkampanj för extremt hippa klädmärken, och jag utlyser härmed spaningen som sanning.
Och om Dagens Industri eller någon annan inte vill att sidan ska ligga uppe, säg till så tar jag ner den!
Jag skrev en krönika om den otroliga konstnären Georgia O’Keeffe för Allt om Trädgård för ett tag sen, och om hennes blommor.
Om du vill zooma när du läser tror jag tyvärr att du måste ladda ner bilden. Och om Allt om Trädgård eller nån annan inte vill att den här texten ska ligga uppe, säg till så tar jag ner den!
Jag har haft mitt livs första vin-provning online! Den sändes live, på Instagram, av mitt förlag – illustrerad fakta på Natur & Kultur. Sommelier var Alf Tumble, och vi drack beaujoulais noveua eftersom det var den tredje torsdagen i november.
Du kan antingen titta på provningen, så här i efterhand, här ovan. Jag har även sammanfattat kunskapen som Alf delade med sig här under.
🍷 Den tredje torsdagen i november är det beaujolais nouveau-premiär, som firats sen 1950-talet i Frankrike. Det var då man kunde börja dricka vin på årets skörd av gamay-druvor, som sen snabbt buteljerats och skickats till vinbarerna i Paris. 🍷 Hur köpa vin? Det är strängt förbjudet att sälja vinerna innan tredje torsdagen i november. I år finns tre bojo på Systembolaget + ett på Winefinder. Vi testade Jean Foillard och Remi Dufaitre, en lärjunge till Foillard. 🍷 Vilket glas är bäst? En bourgogne-kupa är bra för dessa aromatiska viner eftersom ett större glas får fram rödfruktsdofterna. För maxad känsla av fransk vinbar, välj sönderdiskat Duralexglas. 🍷 Ska bojo-viner luftas? Behövs ej, i en större kupa luftas vinet tillräckligt. 🍷 Ska jag gurgla eller ej? Testa att i alla fall svischa runt vinet i munnen, då upplever du strukturen och får en förnimmelse av godisfabrik (delvis tack vare kolsyremacerationen som tar fram dofter av jordgubbe och hubbabubba i dessa unga viner). 🍷 Kan man lagra bojo? All bojo går inte att lagra, men både Foillard och Dufaitre har tillräckligt mycket struktur. Bojo upp till tre-fyra år kan vara toppen. 🍷 Vilken temperatur är bäst? Ställa vinet i kylen i två timmar för en temperatur kring 12-15 grader. 🍷 Finns det några lyckade smakkompanjoner? Bojo är mer klunk än mat. I Paris dricks det gärna ute på gatan, under festliga former. Så välj snacks som kan äts på stående: smörstekta kastanjer, cornichonger och paté, eller en ostbit. 🍷 Bästa stället i beaujolais att fira på? Hemma hos en vinmakare så klart, för att uppleva beaujolais-religionen alla ritualer! 🍷 Vilket är det nya bojo? I Yarra Valley och Adelaide Hills (Australien) finns mycket gamay-druvor, lätta viner och glada fester. Läs mer om dessa regioner och de bästa vinmakarna i Alf Tumbles ”Vin med ny adress”.
Jag skrev en krönika om en av typ två konserter jag har varit på i år (den andra var på konserthuset, vi var 50 besökare utspridda över första parkett, det kändes helt overkligt).
Om DN inte vill att den ska ligga uppe här, säg till så tar jag ner den!
Jag höll en föreläsning i Alingsås nu i höstas, den enda snabba jag hann med i år, och DET VAR SÅ HIMLA KUL. Det var några artiklar i lokalpressen också, vilket alltid känns extra roligt. För dig som är prenumerant på Alingsås Tidning går det att läsa HÄR.
Arrangörer var Nolhaga stadsodling, som drivs av eldsjälar tillsammans med Studieförbundet, och deras lokal är en helt fantastisk gammal industrilänga som kanske ska rivas. Hoppas inte.
Hur som helst, så här såg det ut ungefär!
Hur fet arbetsbänk!? Och så smart med zebrablad under lysrören, den såg ut att stortrivas.Älskar såna här redskapsskåp. Önskar mig ett nu. Nolhaga stadsodlings tjusiga lokaler. Det här är typ min favoritfärg på trä.Täckduk på marken och flis ovanpå, snyggt, prydligt, noll ogräs mellan pallkragarna. Det gulliga gäng som dök upp på föreläsningen! Alla böckerna sålde slut, till och med den som jag råkat häva chokladkaka på under resan ner. Alingsås – home of the Jobcentre Rejects compilations! En serie alldeles utmärkta samlingsskivor med fokus på svensk proto-metal. Excellent!
Murgrönan och den japanska lönnen jobbar övertid på vår innergård! I vanliga fall hade jag inte sagt att kombon illrött och djupgrönt funkar, men det här är ju faktiskt jättetjusigt.
the secret gardener 