Hitta citatet – Okakura Kakuzō

Äh, vi tar väl en bokbild till hörrni? Kul å läsa ju.

Den här bilden hör till serien ”Hitta citat”. ”Hitta citatet” var en serie som jag startade här på bloggen efter att jag skrivit klart boken ”Herbariet”, eftersom jag har en en stor mapp på min dator som innehåller bilder på sidor ur research-böcker som jag inte har en aning om varför jag fotade (skriver lite mer om detta HÄR). Nu har vi kommit fram till:

Författare: Okakura Kakuzō
Bok: ”Book of Tea”
Skapelsedatum: 29 juli 2015, 14.42 (på Böda Sand, Öland)

The Book of Tea av Okakura Kakuzō

The Book of Tea av Okakura Kakuzō

Jag älskar ”Book of Tea” väldigt mycket. Jag citerar den tre gånger i ”Herbariet”, och inget från den här sidan fick plats. Det finns gränser liksom.

Jag trillade dit så rejält på denna bok att jag försökte skriva den, jag också. En sak som jag älskar extra mycket med ”Book of Tea” är att den aldrig berättar vad den är för en bok. Den låtsas att den är en bok som handlar om japanska te-cermonier och deras historia. Men i själva verket är den en manual i asketism och wabi-sabi. Så jag bestämde mig för att ”Herbariet” också skulle vara en manual i asketism och wabi-sabi. Och att ”Herbariet” inte heller skulle berätta att den är det. Så. Nu var det avslöjat.

Och citatet som jag var ute efter på den här sidan var så klart: ”In joy or sadness, flowers are our constant friends. We eat, drink, sing, dance, and flirt with them. We wed and christen with flowers. We dare not die without them.

Annonser

Scheherazades meloner

Förra veckan läste jag Martin Amis bok ”The Pregnant Widow”, som handlar om ett gäng brittiska ungdomar på 70-talet. De har alla helt vanliga namn, utom en, en mycket bystig engelsk flicka med det exotiska namnet Scheherazade. Och den här veckan läser jag ”The Alice B. Toklas Cookbook”, och där dyker det upp ett recept på Scheherazades meloner. Vad är oddsen!?

Recept hämtat ur The Alice B. Toklas Cookbook

Recept hämtat ur The Alice B. Toklas Cookbook

Receptet låter ju dessutom grymt. Det borde också gå att försvenska lite. Melonen behöver man ju fortfarande, men tänk om man gjorde det med till exempel bara melon och jordgubb? Det är ju en klassisk kombo. Och sen kanske hålla spriten till torr champagne och körsbärslikören Kirsch? Några blad riven mynta istället för crème de menthe? Hej sommar, var är du!?

I boken finns ett recept från Alexandre Dumas också, författaren till ”De tre musketörerna”, men det innehåller bland annat kalvklövar, så jag skiter i det. MEN det påminde mig om en annan grej med Alexandre: han hade pippi på att kärna sitt eget smör. Det var det bästa han visste. Om han kom inom någon kilometers radie av ett djur med spenar, även när han var ute på en av sina många resor, så såg han till att mjölka det. Det spelade ingen roll vilket djur det var – get, häst, mula osv. Smöret gjorde han på det här smarta sättet:

* Han hällde grädden i en burk (eller på hans tid var det kanske en skinnpung eller nåt?). * La kärlet i sin väska.
* Vandrade obekymrat vidare, och efter några timmar hade han kärnat smör.

Jag kan garantera att den här metoden fungerar: jag upptäckte den av misstag när jag la en flaska ohomogeniserad mjölk i ryggsäcken och promenerade ut till kolonilotten. När jag kom fram innehöll flaskan lättmjölk med smörklumpar i (allt gick bra, smöret smälte i kaffet, som bara blev extra flottigt och gott).

Det var allt för nu! Hejdå från Paris.