Här är en krönika jag skrev till Allt om Trädgård om den ultramusikaliska nunnan Hildegard von Bingen.
Och AoT, om ni inte vill att den ska ligga här, säg till så tar jag ner den!
Klicka en gång på bilden nedan för att få upp den stort, klicka igen för att zooma.
Recenserade Slayers avskedskonsert i DN. Det var inte dåligt, om jag säger så.
Om DN, eller fotografen, eller nån annan, tycker att det känns fel att texten ligger uppe, säg till så tar jag ner den!
Klicka en gång på bilden nedan för att få upp den stort, och en gång till för att zooma i texten.
Vårens allra första: blekt strandkål, rabarber, gräslök och maskrosor.
Jag älskar ju att hålla på och mickla med rabarber: bleka den till glasrabarber, driva den med hjälp av svarta tunnor och obrunnet gödsel, så den från frö (rekommenderas – det är skitkul att så rabarber).
Och nu precis läste jag om det här tricket i Simon Irvines bok ”I kökslandet” (om du är otålig, scrolla längst ner, där kommer tricket):
Man kan gräva upp rabarberplantor på hösten, ta in dom och väcka dom till liv och på det sättet ha färsk rabarber långt innan alla andra. Det här visste vi ju redan, men Simons trick handlar om tajming.
Vi har ju ett nordatlantiskt klimat, med tydliga säsonger. Våra växter älskar säsongerna. De vill gro på våren, blomma och bära frukt på sommaren, vissna och somna in på hösten. Till skillnad från, säg, Kongo, där det är ständig sommar, avbruten av regnperioder. När jag var där stirrade jag glosögt på träd under ständig tillväxt: en gren med unga, nya skott, en gren full med blommor och en gren full med frukt, samtidigt. Det här kan låta som ett paradis, men så här vill INTE våra nordiska växter ha det. Även om vintern inte kom skulle de vissna ner och dö. Men utan vinter, ingen vår och ingen anledning att vakna till liv igen.
Så, här kommer tricket: för att det ska funka att ta in och driva rabarbern, måste man låta den TRO att det har varit vinter. Och eftersom människan inte lärt sig läsa växters tankar, trots att växter verkar ha kunnat läsa människors tankar hur länge som helst, så måste vi vara mer matematiska. Vi måste räkna kylpoäng. Så här gör man det:
* En fullgod vinter har ett samlat värde av 300 till 500 kylpoäng.
* Efter den 1 oktober kan man börja samla poäng, och allt under +10 grader räknas.
* Kolla utomhustemperaturen en gång om dagen, vid niotiden på morgonen.
* +2 grader räknas som 8 kylpoäng, skriver Simon. Han nämner inte något om övriga grader så jag gissar att +3 räknas som 7 poäng, +4 som 6, +5 som 5, och så vidare.
* Sen är det bara att plussa ihop tills man kommer över 300, eller närmare 500, beroende på vilket som händer först, men INNAN tjälen sätter sig och rabarbern fryser fast i marken.
* Sen gräver man upp rabarber, planterar den i en kruka inomhus i ett mörkt rum, vattnar och väntar på sina första bleka stjälkar glasrabarber.
* Har man riktigt många plantor kan man sprida ut skörden: börja med att ställa de flesta krukorna mörkt och svalt. Flytta in dem i värmen en åt gången: allt eftersom en planta blir färdigskördad kan nya krukor plockas in i värmen, ända tills utomhusrabarbern vaknar till liv, och säsongen börjar om på nytt.
the secret gardener 