Vi har bestämt oss…

Vi ska skaffa ett litet äppelträd! Till våren, vilket kanske är den sämsta tiden att skaffa äppelträd, men skitsamma.

Just nu kämpar jag emot viljan att skaffa ett paradisäpple. Jag har en enormt soft spot för paradisäpplen, trots att det enda man kan göra med dem är typ gelé, och det enda man kan göra med gelé är att servera den till kadaver. Men liksom kolla in ”Harry Baker” på bilden: blir som mest tre meter högt, har mycket mörka blad och djupt rosa blommor som The Garden beskriver som ”exceptionally large and flamboyant”. Och så ganska stora äpplen med mörkrött kött, som ger en lila gelé.

Men jag går också tillbaka till det HÄR gamla inlägget, om äpplet Redlove era som har rött fruktkött, och de bra tipsen jag fick i kommentarerna:

David skriver att Leif Blomqvist berättar om äpplet “Veiniöum”, i boken “Våra fruktsorter”, som också har rött fruktkött. Sorten är estnisk och äpplet är främst bra till till saft, mos och vin. Pa64 fyller i med att Leif brukar finnas på mässan Nordiska trädgårdar, och tar in de träd man är sugen på.

Anne tipsar även om ett äpple som hon tror är Fagerö, som är fantastiskt gott att äta, har lätt rodnande fruktkött som färskt äpple och helt rosigt efter några månaders lagring.

Men borde man inte kunna ympa in lite paradisäpple på ett riktigt äppelträd? Malus som malus liksom.

Nu är enda problemet att trädet måste vara bisarrt jävla litet för att vi ska kunna knöka in det på lotten…