Fram till och med 24 april 2016 hade Moderna Museet i Stockholm en kombo-utställning med konstnärerna Paul Klee och Ivan Aguéli (som, lämpligt nog, hette ”Klee/Aguéli”). Till utställning hörde en katalog där jag skrev en text om odling vs. paradiset. Typ.
Här är den. Och hej hej Moderna Museet, om ni inte vill att texten ska ligga här på internet är det bara att säga till!
På svenska.
På engelska.
Min kompis Agnes, som var en av få fellow secret gardeners under tiden när jag ännu inte kommit ut som odlare, älskar liljor och har odlat så länge jag känt henne, vilket är sen hon var en storögd tonåring med hy som nyspilld mjölk.
Den 15 juni var Agnes med på en både rolig, hoppfull och ganska gullig, fredlig aktion vid Rosenbad. Syftet var att dra uppmärksamhet till att våra politiker just nu gör FEL genom att sälja de svenska brunkolsbrotten i Tyskland till ett privat Tjeckiskt företag med ett criminal record, istället för att bara lägga ner och gå vidare. En så grym chans till en VERKLIG miljöinsats! (Affären kan leda till att 20 gånger hela Sveriges utsläpp släpps ut av den tjeckiska köparen).
Att säga emot när något är fel är typ den bästa presenten man nånsin kan ge till nån som begår ett misstag, och jag är så jävla glad och tacksam att Agnes och de andra gjorde som de gjorde, just exakt när det betyder nåt.
MEN nu försöker folk – inte bara de privata säkerhetsvakterna på Rosenbad, utan även viss media, som borde veta bättre – spinna historien till att aktionen var våldsam.
SÅ NU ÄR DET MIN TUR ATT SÄGA IFRÅN.
1. Agnes borde inte ens behöva bryta mot några lagar eller ta dom här riskerna, men att hon ändå gjort det är så jävla viktigt och modigt.
2. Att de med makt (Stefan Löfvén, Annie Lööf, Jan Björklund et al) sen försöker smutskasta och misskreditera sina egna sanningsvittnen – som man egentligen VET har rätt, ALLA vet att man inte ska bryta brunkol… Jag är inte arg, jag är besviken, som jag är säker på att Sossarnas och Miljöpartisternas och alla andras mammor tänker just nu.
Du kan själv se alla filmer och klipp HÄR, och läsa artikeln som gruppen skrev i Svenska Dagbladet HÄR.
Jag passade på att fråga Agnes hur hon känner också, och hon svarade så här:
– Jag tycker mest att det är sjukt konstig hur media har framställt aktionen. Expressen var på plats och filmade hela grejen men lyckas ändå på nåt vänster klippa ihop en helt annan, egen version. Jag tror oftast på det jag läser, i alla fall brukar jag inte utgå ifrån att journalister medvetet ändrar, men nu vet jag inte längre. Samtidigt är det dubbelt, för vi hade nog inte fått lika stor uppmärksamhet om media inte vinklat det på det här sättet.
Det var allt!
Peek-a-boo, we see YOU, politikerna och det korrupta näringslivet!
Av skäl som vi kommer till om några veckor kanske så har jag plötsligen blivit intresserad av något som jag inte ägnat mig åt sen jag var liten:
– SÅPSKURNING!
Antingen så minns jag lite fel, eller så fick jag felaktiga instruktioner när jag var liten och knäskurade brystugan inför midsommar (hur gammal är jag!?). Men nu när jag läste på så är såpskurningen en process i flera steg. Så här tycker tidningen Byggnadskultur (och internet) att man gör:
1 a. Första gången du skurar ett obehandlat brädgolv börjar du med att blanda släckt målarkalk och vatten (1 del kalk till 5 delar vatten. 0,5 liter kalk räcker till 20-30 kvm golv).
1 b. Stryk ut kalkslammet på golvet med pensel eller svamp. Låt torka i minst 10 timmar.
1 c. Dammsug eller sopa bort överskottet.
Nu är det dags att såpskura för första gången.
2 a. Börja genom att fukta golvet med kallt vatten.
2 b. Blanda 1 del koncentrerad såpa, gjord på förtvålad lin- eller tallolja, med 2 delar vatten.
2 c. Fördela jämnt över golvet med en mopp. Använd svamp eller pensel i hörn och kantar.
2 d. Låt torka en timme.
2 e. Upprepa proceduren två gånger.
När det här är gjort, eller om du börjar med ett redan behandlat golv, såskura på följande sätt:
3 a. Fukta hela golvet med kallt vatten, eller arbeta i etapper, om du har ett väldigt stort golv.
3 b. Blanda 1 dl koncentrerad linojlesåpa (viss annan såpa ska tydligen kunna torka ut träet) i en halv hink kallt vatten.
3 c. Doppa din skurborste i såpvattnet och skura sen golvet, i plankornas riktning.
3 d. Torka upp skurvattnet med en mopp eller en skurtrasa.
3 e. Avsluta genom att skölja golvet rent från såpa med nytt, kallt vatten.
Här verkar jag ta en melankolisk paus i skurandet.
Jag läser just nu om Axel Munthes trädgård vid Villa San Michele på Capri, och i boken Munthes Capri dök den här pergolan upp. Jag älskar att strukturen runtomkring är superstrikt (Axel älskade Grekland och hade en massa klassiska statyer i sin trädgård), men att pergolan ändå ser helt hemmasnickrad ut. Helt genomförbar, så länge man har fri tillgång till sly och annat!
Här är en skitfin lott på mitt koloniområde, som jag tycker jobbar med samma estetik, fast mer maximalistiskt, och kanske lite mer Kristiania också. Vilket aldrig är fel.
Mer om mitt nya intresse, trädgårdsdesign!
Just nu läser jag den fina, men tjocka, boken ”Sissinghurst” som handlar om aristokraten, trädgårdsdesignern och den generellt stencoola Vita Sackville-West. Boken är ihopsatt, och till viss del skriven av, Sarah Raven, som är gift med Vitas barn-barn (det låter liksom snuskigt när man skriver så, men kom ihåg att Vita föddes på 1800-talet).
Förutom att boken är generellt ultrainspirerande, så har jag har hittat två grejer som känns både fina och hyfsat genomförbara.
Dels den här grinden. I bildtexten står det: skjut den översta ribban, så följer resten med. Smart va!?
Grind på Sissinghurst Castle
Dels den här humlegården. Humlegårdar är ju alltid fina, bland annat för att humlestörar är så jävla snygga. Men den här blir liksom ÄNNU bättre tack vare att störarna lutar lite utåt, och att hela gården är inklädd i en sorts symmetriskt spindelväv gjord av gjutesnöre.
Humlegården på Sissinghurst
the secret gardener 