Gustafa syltar plommon

Skördade plommon och pallade paradisäpplen från förra sommarn.


Lite så här nåt år efter alla andra är det min tur att hojta ”ÅMG typ alla upphovsrättsfria böcker i världen finns inscannade online!?”. Jag började med att försöka läsa Linnés handskrivna böcker, men den jäveln skriver ju mest på latin, så jag gick över till Flora Virgiliana, men den jäveln citerar mest Plinius den äldre (som skriver på latin), så nu har jag gått vidare till den lite folkligare Gustafa Björklunds kokbok för husmödrar från 1808, och hittade precis det här härliga receptet som jag kommer att testa på våra victoriaplommon i sommar!

Syltade röda plommon med sprit.
Prunes rouges confites à l’eau-de-vie.

Till 2 kg. 125 gr. (5 skâlpund) plommon tages 1 kg. 700 gr. (4 skâlp.) finstött socker.
Plommonen nedläggas hvarftals med sockret i en stenburk [här kommer jag använda ett höganäskrus], hvilken öfverbindes med en oxhinna [den här kommer jag behöva fundera lite på], och ett lock eller en tallrik sattes derpå. Burken ställes i en djup stengryta, i hvilken hälles så mycket vatten, att det står jemnt med plommonen.
Grytan ställes på koleld [det blir till att laga på lotten!] och får sakta koka i 5 timmar.
Derefter upptagas burken, och öfver plommonen slås 16 cl. fin, stark sprit. Burken öfvertäckes och nedsättes åter i vattnet, tills mesta hettan afgått, då plommonen hällas i en glasburk och förvaras pâ vanligt sätt.

”Förvaras på vanligt sätt” innebär detta, vilket fick mig att tänka på den här gamla pektin-svadan:
”Alla i sina burkar inlagda sylter böra stå öfver natten i kallt rum. Dagen derpå tilltäckas de på det sätt, att man vaxar papper, gör deraf runda plättar, så stora som burkarne äro inuti, klipper dessa plättar litet i kanterna, doppar dem i sprit eller konjak och betäcker sylten med dem, hvarefter burkarna öfverbindas och förvaras på kallt ställe.”

Annonser

Bolmört alert!

Alright lyssna cool grej: i somras upptäckte jag en spännande växt vid den allmänna komposten på koloniområdet. Jag visste att jag kände igen den från nånstans, och kände mig ganska säker på att det var en potatissläkting. Men jag orkar inte lära mig den där grejen när man laddar upp en bild till google och får reda på vad det är, så istället frågade jag andra kolonister som, precis som jag, gillar att hänga vid den allmänna komposten.

Från Harriet Hjorts ”Blomstervandringar”

Nån gissade att det var prydnadsväxten ballongblomma. Jag minns att jag tänkte att det var en inte jätteprydlig prydnadsväxt och sen tänkte jag att det var nog för att jag inte förstår det här med blommor.

Men nu läste jag precis att Linné verkar ha rökt bolmört (ja VET!) och när jag sökte på bolmört så ba ”Där ÄR den ju!”. Så då var jag så klart tvungen att läsa mer bolmört och fick reda på att romer har brukat strössla bolmörtsfrö längs vägarna, för att antingen kunna skörda själva av örten eller som en investering till framtida resande.

Så nu är jag så klart övertygad om att den där bolmörten vid komposten är ett sorts mäktigt, levande kulturarv.

Basket Case

Åhnej, jag har blivit intresserad av… korg!?
Det är inte ett supernytt intresse (och nu när jag sökte på bloggen upptäckte jag att jag döpte det förra inlägget om mitt nya korgintresse till just ”Basket Case”. Så pass fantasifull person). Men det fick sig en ny skjuts när jag läste om irländaren Joe Hogan.
Och det är klart att man inte skulle säga nej till en sån HÄR liten gullig videkorg. Eller den HÄR ockulta drömmen vid namn ”Up from the deep bog pouch”.
Men faktiskt att jag nästan allra helst bara vill ha en sån HÄR helt jävla vanlig bärkorg.
Alla korgarna på Joes hemsida är ”price on request”, men jag råkar veta att dom stora, konstnärliga grejerna ligger kring £2,700…

PS. Nytt, gratis avsnitt av podden Grönsakslandet! HÄR.
PS2. Gör dig redo att söka på ”hügelbädd”. Äe, jag kunde inte vänta, jag GJORDE DET åt dig. Kan inte vänta på att få testa.