Det här paret har varit en stor inspiration för mig, och fortsätter vara det, nu när jag själv köpt ett ödehus och hjärtat är i halsgropen cirka hela tiden. Det känns som om premissen ”lite blåregn på det, sen är det klart” känns oerhört hoppfull just nu.
Grattis alla som har en trollhassel! Jag är ju alltid utomlands när min blommar, men det är en storfavorit. Vackra blommor mitt i vintern, exotisk doft, underbar höstfärg och bark som är så sammandragande att ett extrakt ofta används i tatueringssalvor för snabbare läkning. Trollhassel!
Jag är stormförtjust över att kunna meddela att jag återigen kommer att besöka Göteborg.
Stadsbiblioteket Göteborg har en mycket spännande föreläsningsserie som heter Hållbart hantverk, och jag kommer alltså att dyka upp och prata om doft: hur du blir självförsörjande på doft, hur du odlar för sinnlighet och njutning, hur du skapar mat, dryck och hudvård av ätliga, parfymerade blommor. Ja, vi får se hur mycket jag hinner med helt enkelt.
FAKTA: 3 april 2023, 18.00-19.00, Stadsbiblioteket Göteborg
Helt gratis, ingen föranmälan krävs. Lite mer info finns HÄR. Kom förbi för tusan, jag tror det kommer bli toppen!
Bilden är från den lilla miniserien Örtspa på Elins torp. Jag visar hur det går till när jag får naturlig ansiktsmask i ögat, istället för i ansiktet.
Jag minns inte om det var jag eller Anna G på Allt om Trädgård som kom på rubriken ”skogstokig nötälskare” till den här krönikan om den otroliga odlaren Philipp Weiss, men jag måste säga att vem av oss det än var så förtjänar vi en go klapp på axeln. Men en ännu goare klapp på axeln förtjänar Philipp som odlar på ett oerhört visionärt vis, och var otroligt inspirerande att prata med.
Om Allt om Trädgård, eller nån annan, inte vill att texten ska ligga upp – säg till så tar jag ner den!
Varje morgon tar jag köksavfallet, som jag samlar i en av de bruna påsarna som vi köper potatis i, och vandrar iväg tio minuter till TEP Menilmontant. Det var en övergiven sportanläggning där grannarna började spontanodla och anlägga en gemensamhetsträdgård. För typ tio år sen (give or take) bestämde sig staden Paris för att riva anläggningen och bygga bostadshus istället. Planerna gick så långt att sporthallen revs, och trädgården förstördes. Grannarna blev så upprörda att de började samlas för manifestationer på platsen, och nu, för ett par år sen släppte staden planerna på bygget och överlämnade marken till grannarna. Och här finns nu en matkompost som alla vi som bor här fyller på.
Just den här morgonen hade jag fått nyheter som gjorde mig upprörd (det har löst sig nu, så ingen fara). Så jag tog min saggiga bruna påse, traskade iväg till TEP, kastade komposten bland alla andra grannars bruna potatispåsar och sen strövade jag omkring längs de igenvuxna gångarna där hönsen gräver gropar så djupa att de nästan försvinner. Jag satt på en av de hemmasnickrade bänkarna och följde murgrönans rörelse över graffitin på de gamla söndervittrande murarna och kände sån enorm tacksamhet över att de som bor här valde att rädda den här platsen. Solen värmde lite, lite och fåglarna kivades ovanför mitt huvud och jag kände hur jag kunde mjukna, bara en gnutta, bara för en stund, runt allt som kändes överväldigande och tungt.
the secret gardener 