Poppy Love

Jag har en lätt släng av synestesi, som bara visar sig i att jag tycker att siffran 5 är röd. Men jag blir också varm i skallen av att titta på saker som är gula och rosa samtidigt. Gissa om jag stirrade länge på den där vallmon längst uppe till höger… Den heter Champagne and roses och jag bryr mig inte om att den inte går att äta, jag vill ha den.

Annons

Tipilicious

Nämen alltså Alexis Tricoire, jag döööör!

Alexis byggde den här kåtan på franska trädgårdsmässan Jardin Jardins (jag skriver det som om jag vet vad det är, men egentligen läste jag bara om det i svenskan imorse) och den är så snygg att jag bara *swoooon*.

Det var ju Alexis som gjorde dom där lamporna också. Hur duktig kan man vara liksom?

 

Mina topp tre trädgårds-designers just nu:

1. James Rose
2. Alexis Tricoire
3. Barn på skolträdgårdar sydafrika och folk som odlar i kåkstäder

Egghead

När vi först fick vår lott gick vi ju på visningen själva, och träffade inte dom andra nykomlingarna förrän senare, när vi väl visste att vi fått lotten. En av dom lotter som vi skrattade åt (vi skämtade om att vi skulle kunna använda den till risodling, skaffa en vattenbuffel och en sån där harv bara, eftersom den stod under så mycket vatten) hade tagits av en extremt intensiv äldre dam med yvigt hår. Eftersom vi kände oss lite osäkra på om vi gjorde ett bra jobb på vår lott eller inte brukade vi gå förbi risodlingen och jämföra, för att ha ett rättesnöre. Och för varje månad som gick blev risodlingen risigare och risigare, och damen med håret stod allra mest inne på sin grannes perfekta lott och tjatade med henne. Ho ho ho sa vi, vi är i alla fall bättre än så där. Tills vi upptäckte att vi kollat fel på numret. Inte på visningen, men nu. Det som hade varit igenvuxen sumpmark hade på bara någon månader förvandlats till en perfekt köksträdgård. Vi hade bara inte kunnat tro att förändringen gått så fort, utan utgick ifrån att yviga tanten stod på sin grannes lott, medan vi skrattat åt en övergiven lott som ingen skötte. Bitterhet följde…

Huuuuur som helst, i helgen pratade jag med yviga tanten, som berättade att hon, precis som vi, inte hade någon odlingserfarenhet innan hon fick lotten, men att i landet hon kommer från är det mycket competetive gardening – köksträdgården ska vara perfekt – och hon läser ”hundra engelska trädgårdsböcker” varje år. Hon var skitsnäll och gav mig ett spännande tips:

TIPS

Spar äggskalet från morgon-ägget, krossa det och lägg det kring växterna. Du behöver inte ens mylla ner skalet, det kan ligga direkt på jorden. På det sättet kalkar du jorden. Gödsel galore!

Pak Your Things

Jag har inte berättat om det här för jag var säker på att det skulle misslyckas, men det gjorde det inte!

I början på april ställde jag ut en sålåda med mysko blomfröer från RHS seed exchange på gården, så att dom skulle hinna köldbehandlas innan sommaren (om det är nån som glömt så var början på april sjukt kall. Det var typ snö fortfarande). Jag hade inte tillräckligt med blomfrön för att fylla lådan, så på kul stoppade jag ner lite vintersallad och pak choi också. Typ, ”Vad sjukt det vore om dom kom upp.”

Och det gjorde dom. Vintersalladen väldigt försiktigt, och den är fortfarande liten, men pak choien! I förra veckan fick jag plötsligen syn på en blomstjälk, och i helgen var jag tvungen att börja skörda för dom höll på att tränga ut varandra ur den lilla odlingsplätten. Kålfjärilarna har stått som en kvast upp från odlingen, och sniglarna har inte ens väntat tills vi gått innan festen börjat, men trots det har dom bara fortsatt växa. Fatta skörda kål i Sverige i början på juni! Ny favorit för i år: pak choi.

OCH NU, RECEPTET:

Vi gjorde en asiatisk bastard, så alla som faktiskt vet nåt om asiatisk matlagning kan titta bort nu.

Entimmes lax insmetad i hoi sin-sås (ställ in den i ugnen i hundra grader bara), halvtimmesgurka i socker, ättika och rödpeppar (det är vad det låter som), ångade böngroddar med sesamolja och, till sist, pak choi, snabbt uppvärmd i man du-sås (häll hälften av såsen över pak choi-bladen i grytan, låt det bli hett och puttra i nån minut, plocka ur pak choien och slå över lite ny sås).

Det blev asgott, även fast jag lärde mig att paken inte behöver värmas så länge. Stjälkarna behöver inte ens bli mjuka.

Breakfast For Champions

En kaffe och en sjukt pedagogisk artikel om slamspridning och uringödsling inom det kommersiella jordbruket i senaste numret av Odlaren. Nu lever man alltså.

Strawberry Switchblade

[Reds. anm: gud var vi var besatta av det bandet i gymnasiet. Ingen fick nånsin tag på någon skiva, men vi var övertygade om att dom mycket väl kunde vara det bästa band som nånsin funnits].

Alright, här kommer jordgubbs-överkurs från Ruth Stout:

Om du vill vara både ekonomisk och lat, föryngrar du dina jordgubbsplantor istället för att köpa nya. Sätt tre rader med jordgubbar med (till exempel) 20 centimeter mellan raderna, och 90 centimeter mellan plantorna i raden. Låt den första plantan i raden göra en revplanta, som du leder neråt i raden. Nästa planta låter du gör två revplantor, en som går uppåt och en som går neråt. När det är klart har du alltså tre rader med plantor, med 30 centimeter mellan varje planta. Ett helt land vill säga.

Nästa år rycker du upp planta nummer 1, lämnar 2 och 3, drar upp 4, lämnar 5 och 6, och så vidare och så vidare. Du behöver aldrig mer köpa plantor, men har alltid unga, friska jordgubbar.

Hugh, din pompösa galning

Välkommen till sverige! Jag är fortfarande lite sur över att du aldrig skickade de där fröna jag beställde från River Cottage, men det är ok så länge du är duktig på TV1.

Kupa Potato Song

Ni glömmer väl inte att kupa? Minst två gånger ska man hinna med.

I år var vi smarta och satte knölarna i djupa vallgravar, så att första kupningen bara var att putta ner jorden i dikena. Nu närmar sig andra kupningen (och blomning!) och samma gamla vanliga problem uppstår: vart ska den extra jorden komma från?

POTAGERBONUS: allt eftersom vi flyttar runt potatislandet på lotten använder vi det som ett sätt att bli av med ogräs och oönskade blommor.

Men så läste jag precis att Ruth Stout alltid hade lite iris runt sitt potatisland, för snyggt, och av en slump stod det iris precis där vi skulle ha potatisen i år. Så för att ära Ruth lät vi den vara, tillsammans med en självföryngra pion och lite löjtnantshjärta. Jag har faktiskt inget illa att säga om iris, men helt förvånande ser till och med dom där tantiga rosa-vita hjärtana och dom feta, borgerliga pionknopparna faktiskt skitsnygga ut i potatislands-månlandskapet. Tack för pyntet, naturen!

Taggad

Åh tagetes, du bonniga bonniga blomma som jag till slut lärt mig älska eftersom du verkar ha en förmåga att göra allt bra, idag åkte du i jorden. Trots rotsnurr a’ la utplantering tre veckor för sent, och trots att jag mest påminde om Lennie i Möss och Människor när han ska ‘kela’ med dom där kattungarna, så höll till och med de allra sköraste trådarna. Kudos till dig, Linné-tagetes. Nu ska du stå i mitt kål/mangold-land, som en blommornas motsvarighet till kriminella gängs målvakter, och vara den första som tar emot påhälsning av nematoder, virus och sniglar. Men till skillnad från Bandidos och nån stackars hangaround i Brandbergen, ska jag se till att ta så bra hand om dig som jag bara kan.

Barndoms-revival

OK, det här ska absolut inte bli någon matblogg, det sköter ju Allemansrätten redan. Men jag har precis gjort en retro-mat-återupptäckt: KRÄM. Ja, du hörde mig. Fruktsörja med mjölk till frukost. Och för att svara på din fråga, det är klart att det är skitmycket socker i, men vad är det inte skitmycket socker i liksom?

Min krusbärsbuske har precis fått fina små bär (åh, då är det snart dags för det enda jobb i trädgården som är tråkigare än att skola om småplantor – att gallra bär. Men man måste, så de som är kvar blir riktigt söta och goda) så jag fick panik över att jag fortfarande hade bär från förra året kvar i kylen. Det är ju ingen mening att odla om man inte äter, men när det bara är en enda liten påse kvar blir det svårt: inget tillfälle känns festligt nog för dom allra sista krusbären.

Så därför blev det panik-kräm en tidig morgon när all annan frukost var slut, och det var ASgott!

Tack frysen, tack naturen, tack barndomsminnen. Nästa stopp, plommonkräm.