Rovfrö

Jag tycker ju så klart att den här rubriken är helt hysteriskt rolig: rovfrö, du vet, som i rovfågel. Fast här handlar det så klart om frön som ska bli rovor. Eller i alla fall nåt liknande. Sen några månader tillbaka befinner jag mig i Paris, på flykt undan vintern. Och bara grönsaksdiskarna här ger mig dåndimpen. Men sen en dag tog min man med mig till en fröbutik…
30 euro senare kommer jag nu resa hem med en hel drös mystiska grejer. Men de fröer som jag är kanske mest uppspelt över (framför allt eftersom det känns som om chansen att det faktiskt blir nåt av dem) är de som jag på svenska tror kan heta kanske svart rädisa. På franska heter den radis noir. Köttet är vitt och pepprigt, precis som rädisans, men mer kompakt, som rovans. Storleken är mellan en tjock morot och en kassavarot. Men det kanske allra coolaste är skalet, som är mattsvart och sammetsaktigt. Inte så där lilasvart, som svarta tulpaner, utan kolande, beckigt, strävt, ogenomskinligt svart. Och tjockt. Här i frankrike förvaras de i rumstemperatur, trots att det är en rotfrukt.
Så här lät agitatorn i mitt huvud när jag övertygade mig själv om att en fransk grönsak VISST kommer att växa och trivas i sverige:
”Men hallå, det är liksom en RÄDISA. Sverige är som gjort för rädisor! Och även om jag kanske inte lyckas få upp den i kassava-storlek, även om jag bara lyckas odla fram en radis noir som är stor just som en rädisa, så kommer det ändå att vara KOLSVARTA rädisor till midsommar!”
Ja du hör ju, det gick inte att vinna den diskussionen.

Här firar jag inköpet med en öl och ett kapitel i Possum Living

Annonser