Smaskens, Thy Name is Rabarbersaft!


Åh herre vad gott det är med rabarbersaft! Hela famnen full med stjälkar gav tre små flaskor.

Men vad kort säsongen var i år, eller hur? Första bara kallt kallt kallt och små rosa knoppar nere i leran, sen *BAM* 30° i tre dar och blomstänglar upp till taknocken.
Jag klippte av blommorna och hoppas att jag lurat ut någon vecka till av busken, innan det blir så där brunt och fult när man gör sylt på stjälkarna.
Måste försöka göra repris på en trevånings-cheesecake som jag gjorde förra året också. En sen kväll i stugan, efter tusen kräftor, döptes kakan till rabarberslafs, och om jag minns rätt var det gott.

Lökigt


Kollar här, ett smart sätt att förkultivera gul lök som jag såg på min senaste föreläsning på biologiska institutionen! Det skulle inte vara lögn att säga att jag mer sitter och tänker på vilka av örterna jag vill odla, snarare än att lära mig vad som faktiskt sker när ett träd kallar tillbaka sitt kloroplaster eller vad poaceae är för växtfamilj under lektionerna.

Rotavdrag i Lissabon


För ett tag sen var jag på en föreläsning med trädgårdsmästaren Hannu ”Motormouth” Sarenström (det roligaste var när han mitt i svadan, som var så tät att det var svårt att urskilja var en mening slutade och nästa började, pratade om hur nyttigt det är att äta grönsaker. Han sa något om hur han alltid åt typ morötter eller något till middag, ”För då får man ju i sig två grönsaker på en och samma kväll.” [Obs han är också väldigt gay] Alla de små tanterna satt liksom helt förvirrade och stirrade på varandra och bara, ”Men vaddå, vilken var den andra grönsaken då?!”).

Hannu visade bilder från väldigt hårt hållna trädgårdar i typ Kina, där ett kolsvart träd och ett kritvitt träd perfekt ramade in ett 80 meter högt vattenfall (obs, det kan ha varit ett annat land och andra färger, jag satt fortfarande och skrattade åt snopp-skämtet) och pratade om hur visionär personen som planerade trädgården måste ha varit, eftersom han eller hon aldrig skulle få uppleva de slutgiltiga resultatet, bara hoppas på att träden när de var fullvuxna skulle få just den här effekten.
Personligen tycker jag bättre om när saker misslyckas, förfaller och går fel och när naturen sätter ner foten och visare att gammal är äldst. Som med det här ganska stora rot-trädet som nån romantisk person för 50 år sen tyckte skulle passa bra precis på sidan av inkörsporten till huset i Lissabon.
(Den där lilla svarta skärvan strax ovanför, till höger om roten är alltså inkörsporten.)

Den Hemliga Trädgården

Hej och välkomna till Bungenäs, verklighetens version på jurassic park och det enda stället i sverige där du fortfarande kan se vilda enhörningar. Det råkar också vara platsen där fantastiskt begåvade konstnären Marika Åkerblom bad mig hjälpa till med planeringen av en trädgård. Jag har hintat om det ett tag, under tagen Project Peninsula, men nu är katten ute ur påsen. Det är en udde, berget är av kalk, det ligger på gotland, vattnet är klarare än livet självt, och Marika utlyste precis undantagstillstånd, som i att Bungenäs är ett undantag från allt annat.
I sommar kommer snygga tjejer gå utan skor i soluppgången och sen somna i gräset, band kommer spela i brottet och konstnärer kommer göra saker som konstnärer i vanliga fall bara gör i Berlin. Eller New York. Fast inklusive vresrosor och lupiner.
Undantagstillståndet kommer hålla i sig hela året, taklöken kommer blomma redan första året och ingen kommer bli bakfull så länge man spottar tre gånger över höger axel och aldrig går och lägger sig. PS. Den där larven var typ tio centimeter lång och helt lurvig. Är det nån som känner igen den? Jag undrar om den kanske kommer att växa upp och bli en pizza som aldrig tar slut.
Sent using a Sony Ericsson mobile phone