Saker jag lärt mig på mindre än en vecka

Jag var ju och hälsade på i Dalby i slutet av veckan, och det visade sig vara en enormt pittoresk plats, med ett gammalt gästgiveri mitt i byn, helt övervuxet av det mäktigaste vildvin jag nånsin sett och ett bibliotek i gästgiveriets gamla stallar. Jag bodde på ett ultragulligt B&B som drevs av två odlingstokar. De hade en trädgård full av speciella rosor och jobbade med att förädla havre professionellt. Vi hade inte lite att prata om, om man säger så. Jag fick träffa ljuvliga Sesam-medlemmar, andra poddare, samt äta varm äppelkaka.
Här är lite grejer jag lärde mig då och sen dess:
* Att bondbönor är ett vanligt tilltugg till ouzo i Grekland (MÅSTE testas, om mina bondbönor skulle vilja bli klara nån himla gång).
* Att ”nacksving” är en eufemism för, eh, förförelse.
* Att tagetes i tomatkrukorna i växthuset inte bara motverkar nematoder, utan även vita flygare.
* Att Mandelmanns sår tomater i badrummet, för golvvärmens skull (vi har ingen golvvärme, och jag är värdelös på att odla tomater, men jag tänker lite mañana här).
* Att John Seymour följde upp boken ”Självhushållning” med boken ”Självhushållning i trädgården”, som har mer fokus på en mindre odling, och mindre fokus på, säg, hur man slaktar och bevarar en hel oxe med hjälp av salpeter och 10 kilo salt.
* Att det finns en ros som heter ”Rosa spinosissima pimpinellifolia” [tack för rättelse i kommentaren!] som har enkla vita blommor, svarta nypon och som jag vill ha. Jag lärde mig även, till frukost, att man kan göra en väldigt god, portvinsfärgad snaps på nyponen genom att låta dom ligga, hela, i vodka i nån vecka och sen sila bort dom.

Dalby by night.

Late night walk on the Wilde side. (Väldigt bra bibliotek i min B&B-stuga.)

Daggig ros. Can’t go wrong with daggig ros.

Jag gillar hur man ser att sniglarna på utsidan av fönstret har cirklat in paprikan på insidan.

So, what’s the name of your new progressive viking metal band?

Om jag bodde här skulle jag bo här.

Superfrodiga tomater trots inte jättestora krukor.

Jag vill äta upp den.

En mycket tjusig växt som jag kommer att utgå ifrån är en albinorönn. (Pärlrönn, Sorbus koehneana, vet jag att det är nu – tack!).

All äpplen everywhere.

Nyponsnaps till frukost!

Nån gammal kyrka av någe slag.

Men ännu viktigare: asmäktig örtodling i anslutning till det gamla klostret vid kyrkan. Den här stilen kommer jag att sno – plattlägning där vissa rutor lämnats tomma för örterna.

Rosenportal. Can’t go wrong with rosenportal.

Jag har kommit att gilla björk.

Annons

Grönsakslandet och torkade bär

Justja, det har ju kommit ett par nya avsnitt av podden Grönsakslandet!

Här är ett där vi pratar skörd och jag rantar om varför motordrivna lövblåsar är min sämsta grej:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/603845?programid=4756
Jag pratar lite om hur svårt det är att torka svarta vinbär också (de blir hårda som enbär). Och så kom det liksom ett jättebra svar på det! Från Åsa Jonsson på Grönsakslandets Facebook. Tack Åsa! Tack internet!
I senaste Åter-tidningen beskrivs torkning av olika bär, frukt och grönsaker. Precis som Elin sa måste det till socker för att svarta vinbär (och övriga bär) ska bli goda. Bären (eller tärnade morötter!) läggs i mättad sockerlag i två dygn, och torkas därefter som vanligt.

Och här är ett till som jag inte hunnit lyssna på än (jag och Bella brukar prata vilt i två timmar, sen gör producent Estrid Bengtsdotter nån form av trolleritrick och ut på andra sidan kommer en podd som faktiskt handlar om något), men som med stor sannolikhet är jättebra det med:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/606907?programid=4756

The Secret Gardener is going to Dalby Bibliotek!

Foto: Calle Stoltz

Det stämmer, jag ger mig ut i för att prata offentligt igen, efter det som Hälsingetidningarna beskrev som ”odlingsshow” på Edsbyns bibliotek, som slutade med att jag åt en rå vitlöksklyfta på scen.
Den här gången åker jag till Dalby vilket, om jag förstått allt rätt, är rätt nära Lund.

Kom förbi och säg hej vettja!

Här är faktan:
10 september, 19.00

Dalby Bibliotek
Allégatan 1a

Jag kommer prata om odling, varför jag odlar, varför alla borde odla, och så kommer jag visa lite grejer. Hur man gör den godast snapsen till höstens skivor till exempel. Och säkert nåt med vitlök. Nästan alltid nåt med vitlök.

Kort kvartalsrapport med litet testamente

Jag började odla i mitten av juni i år, och har alltså framför allt förlitat mig på gåvor från extremt omtänksamma personer i min omgivning.

Så här har det gått:

första squashen

Den första, gulnande squashen

* Squashen från Bella såg stark ut från början, men började sedan gulna så aggressivt att jag förstod att jag måste ha glömt att gödsla landet innan jag planterade ut den. Den andra squashen  från Bella, som nu visat sig vara en gurka, har varit betydligt piggare. Ingen av dem har dock visat nåt som helst intresse av att bära frukt förrän nu helt nyligen, när det dykt upp små honblommor här och där. Hoppas HOPPAS på en varm höst!

andra squashen

Andra, mycket piggare squashen (kiwi till höger)

* Tomaterna jag fick av både Bella och Lana ser fortsatt starka ut, så till den grad att jag känner att nåt kanske gått fel. Eller så är det bara att jag ännu till denna dag inte lyckats förmå mig att varken lära mig eller utföra en korrekt tjuvning.

tomat minidrivhus

Tomat + KAOZ

* Potatisen som jag fick av Ami, som groddat sig i hinken hon glömt dom i, blommade väldigt fint och smakar gott, men skörden har varit ganska liten och vissa av knölarna blev lite brunrötiga, trots att jag klippte ner blasten.

* Vitlöken har varit fin, men väääldigt liten.

* Samtliga sallatslöksfrön har stendött. En andra omgång ser starkare.

* Johannesörten tagit över ett helt grönsaksland. Jag donerar det villigt, och lyfter min hatt till denna favorit.

* Trots detta lite knackiga år ser alla bär helt fantastiska ut, och den största succén av dem alla: jag har fått åkerbär! För första gången! De smakar precis så overkligt som jag minns det. Och björnbären är i stort sett groteska.

blåbär björnbär gurkört

Dessert för desertörer