Mandel-månad

Hur många gånger är det nu igen man behöver göra saker innan de blir en tradition? Två?

Om det stämmer är en av vår familjs starkaste traditioner – näst efter pints på söndagar samt att resa över hela världen för att se Watain live – att åka ut till Bergianska för att titta på mandelträdet när det blommar. Igår hände det igen.

Jag skulle säga att årets blomning var försiktig, på gränsen till underdriven och väldigt DIY. Vi kanske kom precis i slutet, men blommarna var liksom lite tilltufsade, och inte alls så där överdådiga som dom brukar. Men dom luktade honung och sommarlov, precis som vanligt. Och

precis som vanligt känner man sig helt bastad i hjärnan när man wobblar ur medelhavsvärmen tillbaka ut i snön, helt groggy och stenad på grönska och fotosyntes.

Annons

Återbruk – Amaryllis II

I förgrunden, amaryllis. I bakgrunden, inbrottstjuv?

Så den goda nyheten är att efter ett par veckor av sparsamt vattnande (en liten snaps i veckan enligt mannen på TV) så har i alla fall en av mina övervintrade amaryllisar fått en blomknopp. Sweet!

Den dåliga nyheten är att någon verkar vara på väg att ta sig in i vår lägenhet via ett rep från taket. WHAT!?

Julrosa Äppelmos

Jag är bevisat opysslig – det är inte tummen mitt i handen, det är liksom en hel hand mitt i handen – men nu har två saker hänt som får mannen att kalla mig ”Den nya Ernst Kirchteiger”. Dels ska jag vara med i väldigt fin tidning och prata om odling (spänning!) och dels har jag uppfunnit mitt eget Redlove Era-äppelmos.

I förra veckan märkte jag att Svenska Äpplen-backarna på affären gått från 12 stycken till typ två, och fick panik. Jag köpte på mig rejält med små sura äpplen och två stycken trinda Ingrid Marie som var så sammetsaktigt mörkröda att de nästan gick i svart. Jag skalade alla äpplen till moset, så där som man ska, men behöll Ingrid Marie-skalen och strimlade dom fint. Sen lät jag de röda strimlorna koka med i resten av moset (som jag bara gjorde som vanligt). Et voila, ett äppelmos så knalligt rosa att det fick hälsingepappan att säga ”Nämen det här är ju fel!”.

Det är kanske inte slap my ass and call me Einstein-läge, men inte så illa för nån med handen mitt i handen.

Keep on Keeping on

I bakgrunden, ej tömd vattentunna = doh!

Läste precis i Hemträdgården (hmm, tror jag att det var) att man ska fortsätta mata fåglarna ända in i maj månad! Annars räcker inte käket till genom äggkläckningen, och fåglarna får små taniga indie-ungar istället för rejäla, biffiga jocks.

Sist vi var och fyllde på den här Eva Solo-grunkan (som verkar funka alldeles utmärkt) satt det en liten blåmes en bit bort och gjorde hårda knäppande ljud. Jag trodde han var glad att se oss och jollrade tillbaka, men när vi gick såg vi hur han störtade in i holken bredvid fågelmataren. Han var inte alls glad, han var sur över att vi trängde oss på! Jag kunde riktigt se hur han ångade runt där inne och letade efter en bit kartong för att göra en sån där amerkansk redneck-skylt där det står ”Trespassers will be shot.”

Jag blev även förvånad över att han var i holken på vintern, men i Hemträdgården stod det faktiskt att fåglarna ibland använder holkar som övernattningslägenheter på vintern. Åh vad smart man blir av att läsa.

Kattformat Bivaxljus aka. Jag Dog Precis Litegrann

OK förlåt men HERREgud det här är så sött att jag inte kan hantera det. Hos Lovö honung finns det kattformade gjutformar, så att man kan göra sin egen armé av honungskatter. Jag tänker ibland på mig själv som en honungskatt – söt, lat och väldoftande (oftast).

Imorgon är det jag som drar till järfälla och tokshoppar, sen kommer jag aldrig mer vara ensam.

Nu Är Det Väl Ändå Revolution På Gång?

Javisst är det det!

Under alla mina år som odlare (tre. Om man räknar det här) har jag tjatat om samodling, om potager, om kaos och om grönsaksland som ser ut som en deltaskog från amerikanska södern.

Nu har jag ändrat mig.

Från och med idag är det raka rader som gäller. Högproduktiva, anala, uppmätta rader.

Ja, raka rader fungerar som en praktisk landningsbana för skadedjur. Ja, monokulturella odlingar lockar inte lika många nyttodjur. Och visst, det ser fascistiskt ut. Men jag har insett att tills dess att jag lär mig hur varje skott av varje grönsak ser ut måste jag ha raka rader. Annars kommer jag aldrig att veta om jag rensar ogräs eller gör en stenhård gallring bland salladsplantorna.

Sen kan de här två bilderna ha haft något med saken att göra också. Jag kom på att fascister faktiskt kan ha väldigt bra smak när det kommer till design.

Den ena bilden är från Malmö Slottsträdgård. Var där i somras och blev kär i 50 meter långa rader av olika sorters kål.

Den andra är från Hampton Court Flower Show 2010, och jag har ingen scanner så den är lite blixtig. Varje rad består av 1 eller två sårader av varje art, och raderna utgörs av omväxlande grönsaker och snittblommor. I gångarna ligger grus, och landen mellan arterna är fyllda av halm. Stööööört fint.

Hampton Court Palace ”Home Grown”

Kålgården i Malmö Slottsträdgård

Nämen Titta, Lesley Bremness Är Här!

Igår kom den här äntligen på posten! Jag har haft World of Herbs på min önskelista på Amazon ett tag nu, och när jag till slut beställde den fick jag ett meddelande om att priset förändrats drastiskt den senaste tiden. Från 90 cent till 60, typ.

Än så länge har jag läst avsnitten om love potions (kardemumma är tydligen the shit) och giftiga örter (där Lesley beskriver hur man framställer opium). Jag gillar båda väldigt mycket.

Åh Fåglarna

Nu har dom fått mat.

Det skumma var att när vi hängde upp den här stiliga Eva Solo-grejen (i vanliga fall tycker jag att Eva Solo är lite väl mycket nordisk dezign men den här gillade jag) så blev talgoxen skitarg och gjorde aggrolätet. Vi tänkte att det var att han saknat oss, men sen när vi gick så flög han in i fågelholken, helt förnärmad. Vad gör han inne i fågelholken den här tiden på året!? Har han skaffat ungar nu? Väldigt mystiskt.

This Just In – Ingenting är Omöjligt!

OK så jag AVGUDAR granatäpplen. Under en period av mitt liv åt jag frukost i timtal, enbart för att hinna desarmera ett helt granatäpple till min fruktsallad. En gång frågade jag en iransk vän som spelar i ett black metal band om han trodde att jag skulle kunna odla granatäpple här, kanske i ett växthus? Han skrattade bara åt mig och kastade med sitt långa, svarta hår.

I morse i Svenska Dagbladet finns ett citat av söta Agneta Ullenius:

Ett granatäppelträd är inte svårare att sköta än en pelargon.

The end. Ingen mer info finns att hitta. Jag har jagat runt på svd.se som en svettig iller nu, nada. Agneta, don’t leave me hanging! Berätta mer.

Och till alla på Svenskans web-avdelning, skärpning!

EDIT: Puh, hittade det HÄR nu, så allt är lugnt, jag ska köpa Nana till våren.

Återbruk – Amaryllis

Förra årets amaryllisar fick bo på lotten under sommaren, dom verkade trivas men har mystiskt nog gått ner lite i vikt. Nu ska jag för första gången i mitt liv försöka återuppliva dom. Följ den rafflande utvecklingen direkt här på bloggen! (Eh, nä just det, växter är ju inte så rafflande).

I november la jag dom i vinkällaren, insnurrade i tidningspapper, 15° varmt och becksvart. (Ja, jag vet, jag har en vinkällare)

För några dagar sen fick dom komm in i lägenheten igen, och stå i vatten på elementet (försiktig värme på rötterna = bra) över natten. Precis som förra året fick jag aliens-vibbar. Jag får alltid aliens-vibbar av växter med tjocka rötter.

Sen ner i kruka. 1/3 av löken ovan jord, 2 centimeter till kanterna. Vattna igenom alltihopa. Och så tillbaka ovanpå elementet.

Om allt går som det ska kommer blomstängeln om några veckor. Än så länge har de inte rört på sig alls.

Förra årets Alien-vibb. Läskiga va?