Lust & Lidande i Rodeo

Numera filtrerar mitt odlingsintresse in i nästan alla sammanhang där jag skriver, även i Rodeo.

Den här texten publicerades i Rodeo sommar 2014, och det hör en massa jättefina bilder till. Men eftersom det alltid är lite upphosvrättsligt meckigt att publicera bilder, så nöjer jag mig med texten här. Och ja, det stämmer, jag snodde titeln rakt av från Matts Bergmarks bok.
(Klicka en gång på bilden för att få upp den stort, klicka igen för att zooma i texten).

Annonser

Exile on Rue de Marseille

Det närmaste jag kommer odling just nu.

Jag har varit borta ifrån lotten i sex månader nu. Det är det längsta jag inte odlat sen jag började odla. Så just nu tänker jag mycket på växter. På växter och odling och ogräs. Och kaprifol. Extra mycket på kaprifol, eftersom vi satte en i höstas, som jag tänker ska kasta sig upp i det gamla plommonträdet.

Här är varför jag blev intresserad av kaprifol:

* Den är bra för pollinerare. Den gillas extra mycket av långtungade insekter (gulligt!), som fjärilar, malar och vissa bin. Det är något med hur blommorna ser ut som gör att de är de enda som kommer åt nektaren.

* Kaprifol är larvmat åt praktfjäril (den som kallas white admiral butterfly på engelska), åt malen med det underbara namnet lurvig vintermätare och, tror jag (jag har översatt sorterna från engelskans dot moth och early grey), vitfläckigt lundfly och kaprifoliumfly (makes sense).

UPPDATERING! OBS!
Katja var uppmärksam nog att märka att ett recept jag tipsade om, från James Wong, innehöll blommor av Lonicera japonica i ett medel mot halsont (HÄR). Lonicera japonica är en kaprifolväxt, men det är INTE kaprifol, utan slingertry. Förvirrande nog verkar båda kallas för honeysuckle på engelska (eller är det bara James som slarvat?). Hur som helst, äkta kaprifol heter Lonicera caprifolium. Så, nu ska jag söka på medicinsk användning av rätt växt!