Oh. Em. Gee.

Fråga 1: Undrar hur mycket jag vill ha Babylone, Alexis Tricoires lampa som det stog om i Svenskan idag?

Fråga 2: Undrar hur mycket den kostar?
SVAR: Bisarrt, overkligt, mycket.
Annonser

Perpetuum Cooliflora II

Oj, jag hade missat några perenna grönsaker:

  • Sparris – herregud, hur kunde jag glömma! Sparrisen vill ju till och med gödslas med tång.
  • Vattenkrasse (Nasturtium officinale) – lite olika bud med den här växten: på vissa ställen läser jag att den är flerårig, på andra att den inte klarar frost, på vissa ställen att den behöver rinnande vatten, på andra att den bara behöver mycket vatten. På i alla fall ett ställe står att den vill växa på ”chalk bedrock”, vilket NE.se vill översätta som ”krit-berggrund.” Men visst är ”chalk” kalk? I så fall passar den ju perfekt på halvön.
  • Winter cress (Nasturtium barbarea verna) – ett annat namn på engelska är scurvy grass, vilket är roligt och äckligt eftersom scurvy betyder skörbjugg, men hur som helst ska det det här vara som en helt härdig version på vattenkrasse. Hittar dock ingen info på svenska. Kan den kanske heta vinterkrasse, helt enkelt? Ja, det gör den nog! För nu hittade jag det HÄR.
  • Sandsenap (diplotaxis tenuifolia) – den heter vildruccola på engelska och ska vara härdig och flerårig.
  • Hosta – hej där överraskning, hosta går att äta! Man kan plocka de unga skotten, ånga dom, och till exempel använda dom istället för fisk i maki-sushi-rullar. (OBS! Ingen får gå hem och äta upp sin hosta och bli sjuk och stämma mig! Dubbelkolla med nån annan först.)

Girlschool

För ett år sen nu släpade jag runt väskor med kläder för många tusen på göteborgs gator samtidigt som jag försökte se till att make up-artisten inte förfrös fingrarna, att ljuset inte försvann och att den väldigt arg kinesen/butiksägaren som för flera veckor sen gått med på att vi skulle få ta en bild till vårt modejobb i hennes butik inte kastade ut fotografen och den influgna modellen (som även råkar vara världens snyggaste albino). Idag var jag istället på den första föreläsningen i kursen Svenska djur och växter.
Jag hade helt glömt alla studentstereotyper och mina anteckningar handlar mest om vilka djur som är söta (alla som slutar på 'mus' är instant cute overload, men även ekorren fick ett flämt att gå genom salen och ett vinnande wild card var den utdöda pungvargen) men det var roligt.
En annan fin sak som sas var hur ett syfte med kursen är att förbättra vår syn. Istället för att bara se en grön matta när vi går genom naturen kommer vi bli växt-synta, och se varenda liten art som omger oss. Woho!

Crazy Days


Idag kom ett TILL bulligt paket med posten, med ÄNNU mer frö i!

Under en period, när jag jobbade väldigt mycket, handlade jag mycket saker på internet. Så passa mycket att jag brukade glömma vad jag beställt. Nån gång i veckan låg det alltid ett paket och väntade på mig innanför dörren när jag kom hem på kvällen, och så fick jag bli uppspelt och förväntasfull och undra vad det var för fin present jag köpt åt mig, och sen öppna den och bli glad över boken/skivan/filmen. Det var också praktiskt för att jag slapp bli frustrerad över långa leveranstider, på det här sättet dök det alltid upp nån grej (även om det kanske inte var det jag beställt senast) inom några dar efter att jag gjort en beställning.
Hur som helst, jag känner igen det här, med nya bulliga paket varje vecka, fast nu är det frön istället för skivor, och dom är gratis.
Dagens paket kom från Royal Horticultural Society’s årliga fröuppsamling i Wisely Garden, och innehåller spännande saker jag aldrig hört talas om – jag beställde ett set med utvalda fröer, och markerade både första- och andra- och tredjehandsval, så jag är inte säker på vilket set jag faktiskt fått, men jag tror det är antingen Hardy Perennials eller Seeds For Children. Det verkar inte vara Shrubs and Trees. Oh well, det visar sig när de kommer i jorden.
Den jag är mest nyfiken på är Aconitum lycoctonum subsp. moldavicum (visst låter det som rövarspråk?) med den enda kommentaren ”May be harmful.”
(Inser nu att det alltså inte är Seeds for Children jag fått)

It Was 20 Years Ago Today

Sjukt att tänka att jag för bara ett år sen precis sått och skördat mitt livs första, frivilliga frön (jag räknar inte alla tvångsfrön som man sådde i mjölkförpackningar på dagis).

Nu har jag en stor låda full med olika frön – physallis från Sesam (det funkade, fröna kom!) och gojibär från J (tack!!!) bland annat – som ska drivas. Och jag skulle aldrig ens drömma om att direktså någonting. Jo förresten, bönor. Det blev katastrof i köket förra året. Bönorna trivs bättre direkt i jorden.

Och alldeles precis nu bestämde jag mig för att idag ska gå åt till att göra en kalender med försådd- och utplanteringsdatum i, så att jag inte missar nåt.
Vad roligt det ska bli!

The Good Seeds


Nu har jag vikt fröpåsar (av en artikel om Sienna Miller – mot min vilja har jag gått ifrån att tycka att hon är en trist modell till att tycka att hon är lite spännande. Jag vet inte ens varför) som jag lagt i kuvert som jag frankerat och adresserat till mig själv och sen har jag skickat alltihopa till en bunt olika Sesam-gesäller. Jag skrev ett litet brev också. Jag vet liksom inte vad som är kutym i Sesamkretsar, men att bara skicka en fröpåse och ett kuvert adresserat till mig själv känns väldigt ”Ge mig frö beatch.”

Jag bad om tagetes, multifärgad majs, knölfänkål och nån grej till som jag redan lyckats glömma.
Snart kommer det frö, gratis, på posten.
Det känns väldigt javenne kommunistiskt på något sätt.
Jag gillart.

Perpetuum Cooliflora

Jag kom inte på nån bra rubrik, för nu ska det handla om det coolaste jag vet: perenna grönsaker!

De senaste veckorna har jag nosat reda på potentiella växter till halvön, som jag delat in i olika kategorier (bärbuskar, örter, gräs etc). Fleråriga köksväxter är en av de saker jag och M pratat om att fylla halvön med, så bland alla kalk- och tork-älskande växter gjorde jag en speciallista med dom här härliga grönsakerna.
  • Strandkål (crambe maritima) – det här är ju den mest självklara av alla. Jag tror den kanske redan växer där. Snygg, gråaktig, mäktig kål som man kan äta innan den börjar blomma.
  • Brassica oleracea var. ramosa – nån sort vildkål som jag inte hittar på svenska. På en holländsk site hittade jag det här: ”genoemd is een wintergroene, doorlevende bladkool, tot 120 cm hoog, die nooit zaad produceert, maar jaarrond vanuit de oksels jonge zachte scheuten vormt. De bladeren kunnen zowel rauw als gekookt of gestoofd gegeten worden.” Vilket jag tolkar som att den är vintergrön bladkål som blir 120 cm hög, och att man kan äta bladen råa och kokta. Kanske.
  • Rabarber – ser mäktig ut, smakar gott. Det skulle nog kunna bli asfint om man planterar dom i långa rader och skaffar såna där viktorianska drivbyttor i terracotta och bleker stånden på våren. Är det inte konstigt att allt viktoriansk alltid handlar om att tvinga undan det som naturen vill ska ske? Oh well. Gott blir det i alla fall.
  • Jordärtskocka – är perenn så länge man lämnar några knölar i marken varje höst. Kan odlas som vindskydd för andra, känsligare grönsaker eftersom de blir så sjukt höga.
  • Kronärtskocka – Herrgård ska vara den med bäst härdighet i Sverige. Den förökas inte med frö, och jag har ännu inte hittat nånstans att köpa plantor – kanske mest eftersom alla eko-handelsträdgårdar jag ringt till hitills har svarat nyvaket och förvirrat förklarat att de inte öppnar förrän om nån månad. Latmaskar!
  • Kardon – efter att ha antingen rensat kardon i två timmar innan middan, eller rensat kardontrådar ur tänderna i två timmar efter middan, blir jag mer och mer intresserad av att testa att äta kardonknoppar, som jag läst också ska gå.
  • Strandbeta (beta vulgaris var. maritima) – mangoldens förfader. Vet ej om den är härdig, men det är alltid coolt med vilda grönsaker.
  • Rankspenat (hablitzia tamnoides) – flerårig spenat-aktig pryl. Som klättrar. Högt.
  • Harsyra/Sköldsyra (rumex acetosa samt scutatus) – syror är så mäktiga! Jag kröp alltid omkring under skuggiga lövträd och proppade i mig harsyra när jag var liten. Det är tydligen rätt skadligt för levern har jag läst nu. Oh well. Gott är det i alla fall.
OCH VINNAREN ÄR
  • Cikoria/endive/vägvårda/vafan den nu heter – den här märkliga, märkliga grönsaken har jag på sistone börjat köpa i affären. Den är god. Jättegod. En fransk vän blandade den en gång med valnötter och grönmögelost. Det var himmelskt. Jag har blandat den med rostade mandlar och riven parmesan. Också fint. Men så här odlar man den: på sommaren sätter du blomman, vägvårda, som vanligt. När hösten kommer klipper du ner blomman och stjälkarna, gräver upp roten och sätter den i en bytta med sandjord. Byttan ställer du kallt, mörkt och fuktigt. Några veckor innan du blir sugen på att äta sallad ställer du byttan varmare (15-20°), men fortfarande mörkt och fuktigt. Då växer det plötsligen ut ett salladshuvud där det förut satt en spinkig blå blomma. Fucked up. Jag fattar liksom inte ens hur det går att sälja en sån grönsak. Den borde kosta flera tusen. Hur som helst är den perenn och jag har sett den växa vilt på öland.

Weird Me OUT!


Kolla den här champinjonen som jag odlat själv, i min garderob!

Jag fick en sån där mycel-låda i julklapp, startade upp den på nyårsaftonsmorgonen, och nu för nån dag sen hade den enda ensamma champinjonen som verkar vilja växa i lådan blivit så stor att det var dags att skörda.
Den vägde typ dubbelt så mycket som en vanlig champinjon och var väldigt fast. Jag fräste den i lite smör och åt den i en ljummen sallad med isbergs och kimchi. Den smakade ungefär hundra gånger så mycket som en köpechampinjon.
Undrar om det var för att allt mycel i hela lådan samlats i den här enda svampen…
Och ja, det stämmer, jag har alltså en frigolitlåda full med mögel i min garderob.