Såld på sälg

Jag sitter just nu och faktakollar grejer inför en ny bok, och en fråga jag försökt få svar på är den här:
”Är sälg med hanblommor extra bra för de pollinerande insekterna?”

Att just hanblommorna är bäst är ett påstående som dyker upp i vissa texter, men absolut inte i alla, och jag känner inte att jag riktigt fått svar på varför hanblommor i så fall är bättre.

Så jag skickade ett frågemail till Jordbruksverket, som givit ut den grymma lilla foldern ”Sälgen behövs”. Och jag fick ett så pass jättefint, utförligt och intressant svar att jag vill dela med mig av det.

Det korta svaret på frågan är dock ”Ja, sälg med hanblommor är bäst för pollinerande insekter”.

”Du har uppfattat det rätt att det är just hansälgar som är viktigast för humlor och andra pollensökande insekter under tidig vår. Det beror på att det just är pollenet som insekterna är av störst behov av tidigt på våren. Sälgen som är en tvåbyggare (dvs han- respektive honblommor finns på olika individer) har blommor som är mycket enkelt byggda; hanblomman, består av 2 ståndare och en honungskörtel, honblomman, av en skaftad pistill och en honungskörtel. Nektar finns alltså i både hon- och hanblommorna men pollenet finns bara hos hanblommorna och det behöver humlorna för att få protein för att dels bygga upp krafterna efter den långa vintern men också framför allt som foder till de första larverna som kläcks under våren. De som sedan ska bli arbetshumlor och samla in pollen och nektar senare. Det är ju endast humledrottningen som övervintrar.”

En annan bit information som jag fått tag på är att just den äkta sälgen kan vara svår att rota från stickling (all annan vide slår ju rot bara man lägger en pinne på marken, men just sälg-sälg ska tydligen vara kinkigare). Alltså kan man bli tvungen att köpa ett litet träd (eller ympa själv så klart). Och då är det så smart att det finns helt hanliga kloner, som Salix caprea ‘Kilmarnock’ till exempel.

Och här är lite ytterligare läsning om sälgen, detta fantastiska lilla träd, och humlorna, dess största fans:

http://webbutiken.jordbruksverket.se/sv/artiklar/miljo-och-klimat/trycksaker-7/ett-rikt-odlingslandskap/gynna-mangfalden/insekter-och-spindeldjur/pollinerare/index.html

http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_ovrigt/ovr250v2.pdf

Annonser

Ny bok – ny show


Ny bok-alert!
Den heter ”I odödliga odlares sällskap”, och jag kommer nog berätta mer om den snart, så fort jag kommit över chocken att den är nästan klar.

Just nu tänkte jag bara meddela det här:

2 maj, 2018 i Stockholm kommer jag berätta massa sjuka historier om några av de bästa odlarna genom tiderna, från Hildegard av Bingen till Ruth Stout och Ron Finley. Jag kommer avslöja hur man odlar strandkål som Derek Jarman och squash som Masanobu Fukuoka.

Det blir kul! Kom!

Dag: Onsdag 2 maj, 2018
Tid: 18:30-20:30 (OBS det blir paus också! Annars sommnar ju röven)
Pris: 290 kr
Mer info och biljettbokning här på Medborgarskolans hemsida:
http://www.medborgarskolan.se/arrangemang/?aid=1038766&mid=180&sgid=86

Jag kanske kommer komma på nåt mer spexigt också, fröbyte kanske? Eller nåt helt annat… Vi får se.

Rabarber-drift på hög nivå

Vårens allra första: blekt strandkål, rabarber, gräslök och maskrosor.

Jag älskar ju att hålla på och mickla med rabarber: bleka den till glasrabarber, driva den med hjälp av svarta tunnor och obrunnet gödsel, så den från frö (rekommenderas – det är skitkul att så rabarber).
Och nu precis läste jag om det här tricket i Simon Irvines bok ”I kökslandet” (om du är otålig, scrolla längst ner, där kommer tricket):

Man kan gräva upp rabarberplantor på hösten, ta in dom och väcka dom till liv och på det sättet ha färsk rabarber långt innan alla andra. Det här visste vi ju redan, men Simons trick handlar om tajming.

Vi har ju ett nordatlantiskt klimat, med tydliga säsonger. Våra växter älskar säsongerna. De vill gro på våren, blomma och bära frukt på sommaren, vissna och somna in på hösten. Till skillnad från, säg, Kongo, där det är ständig sommar, avbruten av regnperioder. När jag var där stirrade jag glosögt på träd under ständig tillväxt: en gren med unga, nya skott, en gren full med blommor och en gren full med frukt, samtidigt. Det här kan låta som ett paradis, men så här vill INTE våra nordiska växter ha det. Även om vintern inte kom skulle de vissna ner och dö. Men utan vinter, ingen vår och ingen anledning att vakna till liv igen.

Så, här kommer tricket: för att det ska funka att ta in och driva rabarbern, måste man låta den TRO att det har varit vinter. Och eftersom människan inte lärt sig läsa växters tankar, trots att växter verkar ha kunnat läsa människors tankar hur länge som helst, så måste vi vara mer matematiska. Vi måste räkna kylpoäng. Så här gör man det:
* En fullgod vinter har ett samlat värde av 300 till 500 kylpoäng.
* Efter den 1 oktober kan man börja samla poäng, och allt under +10 grader räknas.
* Kolla utomhustemperaturen en gång om dagen, vid niotiden på morgonen.
* +2 grader räknas som 8 kylpoäng, skriver Simon. Han nämner inte något om övriga grader så jag gissar att +3 räknas som 7 poäng, +4 som 6, +5 som 5, och så vidare.
* Sen är det bara att plussa ihop tills man kommer över 300, eller närmare 500, beroende på vilket som händer först, men INNAN tjälen sätter sig och rabarbern fryser fast i marken.
* Sen gräver man upp rabarber, planterar den i en kruka inomhus i ett mörkt rum, vattnar och väntar på sina första bleka stjälkar glasrabarber.
* Har man riktigt många plantor kan man sprida ut skörden: börja med att ställa de flesta krukorna mörkt och svalt. Flytta in dem i värmen en åt gången: allt eftersom en planta blir färdigskördad kan nya krukor plockas in i värmen, ända tills utomhusrabarbern vaknar till liv, och säsongen börjar om på nytt.

Superpotatistipset

En kompis frågade mig precis hur tidigt man kan börja odla potatis, och jag tänkte ge henne mitt superpotatistips här från bloggen. Men nu hittar jag det inte! Har jag aldrig postat mitt superpotatistips!?

Här kommer det i så fall.

Det finns ett arbetskrävande sätt att få riktigt tidig potatis, men man behöver nästan vara på plats vid odlingen, eller i alla fall besöka den nån gång i veckan.

Gör så här: fäst tjock, svart plast över potatislandet – svart markduk funkar. Börja tidigt på året, hur tidigt som helst egentligen. Den svarta plasten värmer upp jorden och gör att tjälen försvinner snabbare.

När marken under plasten tinat, skär du upp kryss i plasten, 10 cm breda med 60 cm intervall. Gräv ner en förgrodd potatis, till hälften, under varje kryss. Täck med mull/kompost/jord. Marken borde fortfarande vara fuktig efter vintern, men om den inte är det, vattna.

Såga till elrör i lagom långa bitar, och stick ner som låga bågar över potatislandet.

Fäst bubbelplast över över bågarna. Jag har aldrig hittat tillräckligt mycket hel bubbelplast, så min är det alltid massa hål i, men har man hel bubbelplast bör man nog skära till små lufthål i plasten. Annars får man kokt potatis. Över bubbelplasten fäster du vanlig fiberduk. Jag är inte säker på varför man måste ha båda, men det är enda sättet jag gjort det på, så jag vågar inte rekommendera att skippa den.

Allt eftersom det blir varmare ute kan du ta bort bubbelplasten, och bara behålla fiberduken.

Sen kan du hålla koll på potatisen genom att bara glutta under plasten, och om det känns som om det är risk för att den blir grön, kastar du bara på massa stuff ovanpå plasten, runt krysset – gräs, halm, löv, kompost, till och med sönderrivet tidningspapper funkar.

Det är viktigt att börja tidigt, eftersom det typ inte går att vattna den här odlingen, och alltså måste potatisen klara sig på den fukt som finns i marken sen vintern.

När vissa potatisar börjar bli stora nog att skörda plockar du bara fram dom från under plasten, och låter resten växa vidare.

Här är en bildserie från tiden när jag hade extremt rutten mobilkamera och gillade att använda nåt som hette Cat Wang när jag instagrammade. Det är är därför det är en glittrig katt på ena bilden.

Förgro potatis inomhus, med lite jord och mycket ljus.

Svart markduk + elrör som bågar.

Bubbelplasten på plats över bågarna.

Första tjuvtitten under plasten. (jävla sniglar som tuggat på den uppe till vänster!)

Ansiktsmask med örter

Sitter och snyftlängtar efter torpet just nu, och passar på att plåga mig med minnen av hur man gör en ansiktsmask med hjälp av grejer man hittar på marken och i bakhyllan på affären. Den här masken var med i ett avsnitt av programmet ”Örtspa på Elins torp” också.

RENGÖRANDE ANSIKTSMASK
2 msk renat vatten eller icke-kolsyrat mineralvatten

2 små nävar var av gurkörtsblommor, daggkåpa och persilja

1 nypa persiljefrö

ca 1 msk mandelmjöl

Lägg örterna i en skål, slå på vattnet och mixa eller mortla till en pesto.

Det går att använda masken med en gång, som den är, eller lägga till nån matsked mandelmjöl – använd precis tillräckligt mycket för att strukturen på masken ska bli till en jämnare smet.

Stryk ut masken över rengjord, fortfarande fuktig hud och låt verka i 20-30 minuter, gärna med benen högre än huvudet, så att det rinner ner en massa nytt blod i ansiktet.

Skölj bort masken, först med först ljummet och sen kallt vatten, för att stänga porerna. Avsluta med ett sammandragande blomstervatten eller en toner.

Om ingredienserna

Gurkört, daggkåpa och persilja fungerar lugnande och mjukgörande på torr och känslig hy. Persilja är full med a-vitamin, hudens bästa vän, och persiljefrö är anti-inflammatoriskt. Persiljeplantan är tvåårig och går i blom andra året. Spara en planta över vinter så kan du samla frö följande sommar. Daggkåpa har använts för att stoppa blod och inom sårvård. Gurkört innehåller GLA, vilket folk som håller på med hudvård och åldrande är väldigt uppspelta över.

Mandelmjöl brukar säljas bland kakingredienser på mataffären, och fungerar lenande och slipande på känslig hy. Mjölet går att byta ut mot valklera, som är svårare att få tag på, men som används vid mycket fet hy eller finnar.

Tomatsmart

Är just nu ÄNNU mer kär i Ruth Stout än tidigare. Ruth uppfann täckodling i USA men jag har bara läst henne på svenska tidigare. Tills nu, när jag läser How to Have a Green Thumb Without an Aching Back, som handlar om hur Ruth skaffar sig en gård och sitt första, enorma grönsaksland. Jag kan inte läsa så mycket åt gången, eftersom jag måste gråta hela tiden, men dom små stycken jag tar mig igenom är underbara.

Här är två tips jag fastnade för med en gång:

🍅 Ruth odlar tomat på friland, i ett klimat som liknar Sveriges. Alltså måste hon förodla dom inomhus, innan hon planterar ut dom i juni. Om tomaterna då hunnit bli så långa och gängliga att dom inte kan hålla upp sig själva längre gör Ruth så här: gräver ett litet dike, lägger tomaten ner och täcker med jord, så att allt utom bara själva toppen på tomatplantan hamnar under jord. På det sättet skyddas bladen från brännskador, det kommer nya rötter längs hela plantan och den lilla toppen ovan jord växer snabbt ikapp andra, försvagade plantor som kämpat mot blåst och sol med tunn stjälkar.

🍅 När även den lilla toppen blir så hög att den inte kan hålla sig uppe låter Ruth den bara ringla iväg över marken. Eftersom hon täckodlar håller sig tomaterna rena även när de mognar fram på marken. De blir lättare att plocka och hon slipper hålla på och mecka med stöd.

Jag testade faktiskt det här sista i liten skala för nån sommar sen. Jag hade läst att Masanobu Fukuoka gjorde likadant. Jag hade en solig vägg som jag ville odla tomater mot, men jorden precis vid väggen var så dålig och ogräsinfekterad att jag inte ville stoppa ner tomaterna där. Istället täckte jag marken med tidningspapper och planterade tomaterna en meter och en halv ut från väggen. Jag planterade dom snett, så att dom redan från början vilade mot marken. Sen var idén att dom skulle ringla iväg mot den varma stenväggen, vilket dom lydigt gjorde. Enda problemen var att tomaterna trivdes så bra att de snabbt täckte hela marken, samt att mina armar inte är en och en halv meter långa. Så varje gång jag skulle plocka en tomat var jag tvungen att göra utfall mot väggen och sen skjuta mig tillbaka med hjälp av armkraft, och handflatorna fulla av stickor.

Picklad baby-pattypansquash

Picklad baby-pattypansquash beskrevs nånstans på internet som ”den mest specifika picklade grejen nånsin”. Alltså inte bara picklad squash, inte bara picklad squash av sorten pattypan, utan bara de allra minsta baby-exemplaren av den sortens squash.

Under sommaren som gick var ju squashen så enormt tjurig. Länge, länge blommade den bara med fruktlösa handblommor. Men precis under höstens sista suck började det komma små frukter.

Så för att inte förlora skörden till frosten så plockade jag dom allihopa, oavsett hur små dom var.

Sen gjorde jag picklad baby-pattypansquash. Passar till det mesta, även bara på egen hand, i en snygg skål med tandpetare, att pilla i sig innan middan!

Det här receptet innehåller det amerikanska måttet cup, som är tyyyyp 2,4 dl. Jag har kommit fram till att det är mycket jobbigare att räkna om alla jämrans amerikanska recept, jämfört med att bara köpa ett koppmått, så det har jag gjort. Rekommenderas.

1 1/2 kopp vitvinsvinäger
1 1/2 kopp vatten
1/3 kopp skivad schalottenlök
1 msk salt
1 msk socker
1 msk svartpepparkorn
1 tsk vitpepparkorn
1 tsk korianderfrön
1 tsk senapsfrö
1/2 tsk rödpepparflingor
3 vitlöksklyftor, krossade
1 lagerblad
2 1/2 koppar baby-pattypansquash, hela, kluvna eller kvartade, beroende på hur stora dom är (alla bitar ska vara ungefär lika stora som den allra minsta squashen)
4 dragonkvistar
4 vårlökar, enbart gröna biten, halverade på längden
1 citronklyfta

Häv alla ingredienser från vitvinsvinäger till och med lagerblad i en gryta och koka upp. Det är viktigt att pepparkornen och koriandern är hela, eller eventuellt krossade en gång, men inte malda, då blir lagen grumlig. Sjud och rör tills sockret löst sig.
Ös ner hälften av squashen i en stor glasburk, placera dragon, lök och citron ovanpå squashen, toppa upp med resten av squashen och fyll sen burken med den heta lagen. Skruva på ett tätslutande lock. Förvara i kylen i två dagar innan du smakar. Håller sig länge. Det är en pickle för tusan. Ät upp den bara.

Where the wild roses grow

Sakta men säkert har jag blivit intresserad av rosor. Jag försöker ta det försiktigt, eftersom jag förstått att rosor är en vanlig inkörsport till tyngre prydnadsväxter, men nu tror jag att snöbollen är i rullning.

En anledning är ju så klart att rosor inte alls är enbart prydnadsväxter, och en ros som jag just nu känner mig extremt intresserad av är Rosa Damascena var. Trigintipetala, alias den man gör rosenolja av*. Ingen aning om vad det är för ros i övrigt, eftersom rosornas värld liknar en klassisk rysk roman, där alla byter namn stup i kvarten.

* Enligt Ester Claessons ”Rosor på friland”, och Ester verkar ha koll på sina grejer.

Ta tåget till kontinenten

Jag åker alltså tåg till Paris. När de sista löven faller för hösten är det som att jag redan kan känna doften av kreosot, flammkuchen och tysk dimma. Att vintra på kontinenten skulle inte vara samma sak utan tågresan.

Det här skulle också varit det sista kapitlet i ”Paris för foodisar”, men jag hade redan skrivit för mycket, så nu bjussar jag på det istället.

Tysk utsikt.

Folk brukar säga två saker till mig angående tåg: det är dyrt och det är krångligt. Det är lite dyrare, och en gnutta krångligare än flyg. Men tänk dig att flyga internationellt för första gången som vuxen? Jag lovar att ditt huvud skulle explodera. Skillnaden är bara att det fruktansvärda, fruktansvärda flygkrånglet har blivit en vana. Tågkrånglet, som egentligen är mindre, lär man sig på två resor. Man blir nämligen lite av en privatspanare av att åka tåg genom Europa – det finns stora hemliga grupper på internet som delar med sig av sina resvägar. Härmed delar jag med mig av min, likt öppen källkod. Bygg gärna vidare.

Ännu mera tysk utsikt.

Stockholm-Paris
Förr körde Deutsche-Bahn nattåg Hamburg-Paris, det var superromantiskt och praktiskt. Numera gäller tyvärr dagtåg. Jag känner folk i södra Sverige som drar i hela sträckan i ett svep, vilket är fullt möjligt. Men vi reser sävligt från Stockholm, så här:
Dag 1: Stockholm-Köpenhamn (övernattning på Astoria, med utsikt över tågbangården, och mat på Manfreds).
Dag 2: Tidig avgång mot Berlin. Tåg och färja tar fyra timmar (tåget åker båt!), kvickt byte i Hamburg och så vidare mot Berlin. Framme i Berlin efter tre timmar, på eftermiddagen (övernattning hos vänner, stöka lite på stan).
Dag 3: Sista etappen, Berlin-Paris, tar åtta timmar utan byten.

Alternativ tågväg Köpenhamn-Paris
Dag 2: Köpenhamn-Hamburg-Amsterdam (övernattning i den superbilliga sviten på lyxvandrarhemmet Cocomama, naturvin på restaurang GlouGlou).
Dag 3: Amsterdam-Paris tar sjukt nog bara ett par timmar.

Helt vanlig tågstation i Portugal.

GENERELLA TIPS
# Budgettricket är att inte boka via SJ, utan vi den som kör sträckan, Deutsche-Bahn till exempel.
# Många tågåkare tipsar om Centralens resebutik i Kalmar, som bokar hela resan åt dig. Har aldrig testat dock.
# Vissa månader kör Veolia nattåg Malmö-Berlin. Då är det bara att vakna i Berlin och hoppa på nästa tåg Berlin-Paris.
# 1a klass brukar vara ett prisvärt sätt att slippa skrikande barn och folk med knappljud på mobilen.
# Både TGV och ICE kör Berlin-Paris. I TGVs förstaklassvagn är det bordsservering och beställer man lätt, rött vin kan man välja mellan att få det chambrerat eller kylt. Men jag föredrar ändå ICE, med gratis wifi och tysk effektivitet.
# Många tipsar också om Interrail (kostar typ 3-4 000 kr och så får man åka hur mycket tåg man vill i typ en vecka). Det funkar dock inte för mig eftersom jag föredrar 1a klass och sovvagn och andra lyxgrejer.
# Söker du en annan rutt? Kolla https://www.seat61.com, fullt med tips på rutter!

Helt vanlig utsikt från frukostbordet.

Paris-Stockholm
Strax efter att de transkontinentala nattågen genom Tyskland försvann, ballade också gränskontrollen i Danmark/Sverige ur. Strandad i Paris kände jag att det var dags för ett nytt ressätt. Båt. Det går nämligen att åka som passagerar på fraktfartyg.
Mer info finns på den här sidan:
https://www.dfds.com/freight-shipping/routes-and-schedules/gothenburg-ghent

Det här har nu blivit min favoritresa, och så här ser resvägen ut:
Dag 1: Snabbtåg Paris-Bryssel, kvickt byte och sen Bryssel-Ghent, där stationen heter Sint Pieters. Hela resan tar inte mer 2 timmar och kostar cirka €64/person i 2a klass.
# Taxi till hamnen. Dubbelkolla att chauffören tar kort och inte skräms av adressen DFDS Seaways NV, Philips Landsbergiuslaan. Resan tar strax över 20 minuter, och kostar cirka €30. Säkert billigare med Über.
# Båten går (”seglar”, som vi säger på sjön) alla dagar utom måndagar. Den kostar 209€/person, plus en bokningsavgift på 35 euro (inte per person, per bokning). Vår båt tog lite över ett dygn. Man bokar på mail (bookings.gent@dfds.com), och får hytt med stort fönster ut mot havet, egen dusch och toa. Lakan, handduk och tre rejäla mål mat om dan ingår, och på somrarna fyller sjömännen utomhuspoolen vid kommandobryggan. Olika båtar tar olika lång tid. Om snabbhet är målet så finns båtar som seglar på ett dygn, om du föredrar att hänga till havs finns det båtar med två nätters övernttning.
Dag 2: Båten lägger till i Göteborgs hamn. Taxi från hamnen till Göteborgs station tar en kvart och kostar hutlösa 300 kronor. Buss är billigare, tar 20 minuter, men kräver en liten promenad. Jag är dock säker på att de superintresserade tulltjänstemännen som mötte oss så fort vi klev i land säkert skulle ha givit oss lift om vi frågat.
# Tåg Göteborg-Stockholm, 290 kronor i 2a klass.
# Jag skulle kunna skriva ett helt kapitel till om hur kul det var att åka båt, men om du tagit dig ända hit börjar du nog bli trött i ögonen.

Extremt nöjd på båt.

Här kommer överraskningen:
# Den totala kostnaden för den här resan – från dörr till dörr – var ungefär 3350 kronor per person, räknat på två personer.
# När vi bokade gjorde jag en prisjämförelse med flyg – också från dörr till dörr: Arlanda Express + flygbiljett SAS + taxi CDG-Paris = cirka 2636 kronor per person.
# Alltså ja, lite dyrare att inte flyga, men inte mycket, och på flyget ingår inte övernattning i härlig hytt och fem-sex rejäla mål mat!

Paris för odlisar, nej FOODISAR mena ja!

Helt off topic, men jag har alltså skrivit en bok. TILL! Helt sjukt.

Den heter ”Paris för foodisar”, fast vi skojar om att den borde hetat ”Paris för lodisar” bara för att den även innehåller så många barer och ställen som är extremt billiga, nej PRISVÄRDA mena ja!

Den går att köpa nästan överallt där böcker säljs, till exempel HÄR. Men den finns också att låna på bibblan, och om just ditt bibliotek inte tagit in den är det bara att be dom.

Först hade jag tänkt beskriva den som en anti-Michelinguide, eftersom ingen i den här boken nånsin kommer ta för mycket betalt eller le falskt. Fast det kändes lite taskigt mot Michelinguiden. Men sen påminde en kompis mig om att Michelin ju är ett däckföretag, och att Michelineguiden kanske kom till för att få folk att köra extra långt till avlägsna restauranger och bränna mer gummi, och då insåg jag att det verkligen ÄR en anti-Michelinguide!

”Paris för foodisar” är en guide designad för att du ska kunna röra dig till fots, gärna ganska långsamt, i Paris finaste område: det 11e arrondissemanget. Och om det är något jag känner att jag kanske vill visa, eller inspirera till, eller vad som helst, så är det att det går bra att vara en långsammare resenär. Att inte konsumera en stad, utan istället delta i livet i den, bli en del av den ett litet tag. Att behandla den som en by, där det är viktigt att vara trevlig mot alla man möter, eftersom man kommer träffa dom igen och igen. Där man äter på stället som alla i kvarteret vet är det bästa i kvarteret, dricker öl på baren med bra musik och en bartender som känner igen en redan efter andra besöket, och hittar till butiken som ser skabbig ut, men i själva verket har de allra finaste OCH billigaste naturvinerna.

En grej som inte fick plats, som jag tänker att jag kanske kommer posta här, är olika förslag på resvägar för den som inte vill flyga. Vi har åkt både tåg och båt, och det är ju inget man gör på en långhelg. Men hela poängen är ju att Paris är en helt underbar plats att vara på, så varför skulle man vilja ha en långhelg där, när man kan ha en långvecka? Du borde jobba mindre hur som helst.

Oh well, nån dag. Det var allt för nu. Vi ses i Paris!