Arkitekturfest på koloniområde

Jag vet EJ vad som pågår på det här koloniområdet, men jag vet att jag GILLAR DET!

Liten nybyggd kolonibod i… vit cement!?
Eller är det papier mache?
Älskar sånt där bambutak.
Älskar f.ö. även rörplast.
Ingen blir förvånad om jag säger att jag älskar korrugerad plåt va?
Det enda jag kunde önska på vissa av lotterna var lite mer faktiskt odling.
Man brukar ju säga så, ju mer fokus på hus, desto mindre odling.
Extremt snyggt dock.
Och massa smarta lösningar som man gärna kopierar rakt av. Är arkitektur upphovsrättsskyddad!?
Den HÄR odlingen är jag MYCKET positiv till. *handklapp*

Required reading

Here’s a tip for all international — and Swedish – readers: the new issue of Period Zine is out, it’s a really neat magazine and the theme is music and memories. It’s Swedish, but written in English, and I’ve done a story in it tooooo! Naturally, I wrote about my youth in the north of Sweden, and all the crazy stuff we got up to. Just kidding, all we ever did was sit around and watch skate videos, and order vast amounts of reggae singles. Which I think probably dates me because nobody collects reggae singles anymore.

So, order Period Zine from Papercut right now! Or, start by reading my story, and if you like it, THEN you order the mag.

(välj att öppna bilden i ett nytt fönster, så kan du zooma in – om nån vet hur man får wordpress att inte göra på det sättet, säg gärna til…)

Regnbågsmajs ‘Painted Mountain’

Årets majsodling skulle kanske genom vissa glasögon ses som något av ett misslyckande. Men ICKE! Det är en lärdom! Pengar på kunskapskontot! Yay! Och så vidare.

Såhär är det nämligen: varje sånt där litet strå som man rensar bort när man skalar majs, sitter fast i ett majskorn. Eller… i ett blivande majskorn. Om strået inte blir befruktat, så svulnar inte majskornet. Det är därför man ska odla mycket majs, och i fyrkant, istället för i raka rader: för att det ska yra runt massa pollen från alla håll.

Så gjorde inte jag i år. Jag odlade fyra plantor. På rad. Anledningarna till att jag gjorde det är många. Eller egentligen bara två. Jag drog upp fyra majsplantor till vårens plantbyte – eftersom fyra var så många jag bedömde att jag skulle kunna bära med mig. Sen kom jag på allt det där med att man måste odla MYCKET majs, och kände att det vore taskigt av mig att byta bort enstaka plantor, till någon som kanske har begränsat med plats, och inte vet om det där om att man måste odla mycket majs, och alltså skulle hålla sig själv skyldig för att skörden uteblev. Så jag behöll plantorna.

Och nu står jag här med en knaper skörd. Men jag är alltså ÄNDÅ så jävla nöjd. För just ‘Painted Mountain’ är alltså en så kallad regnbågsmajs. Det är en arvesort, som kommer från något kallt, blåsigt berg som jag glömt namnet på, men där amerikansk urbefolkning alltså trots allt lyckats odla fram en majssort som ger god avkastning trots allt.

Så, jag har lärt mig två saker: man måste verkligen odla mycket majs för att få fina kolvar. Och de folkliga genetiska ingejörerna som tog fram den här sorten lyckades: kolvarna hann klart, och de är verkligen regnbågsfärgade.

Jag kommer definitivt att odla igen – mer – nästa år.

Fladdermöss på vinden

Förra året hade vi lite problem med… ett ljud. Så fort solen gick ner och det hunnit bli riktigt mörkt, och fram till omkring två på morgonen, var det ett jävla liv på vinden.

Vinden är alltså övervåningen på vårt torp, den är oinredd och saknar riktigt innertak. Stora delar av golvet på vinden är helt enkelt bara den andra sidan av taket i torpet, vilket utgörs av nån sorts tjockare papp.

Nu ska jag beskriva ljudet, som hade två olika karaktärer. Å ena sidan lät det som om någon långsamt klöste upp och ner längs väggarna med klor eller naglar. Å andra sidan lät det som om någon släpade något tungt fram och tillbaka över golvet på vinden.

För att kunna leva/andas/inte bara skrika rakt ut från och med att solen gick ner bestämde vi oss omedelbart för att ljudet kom från fladdermöss. Fladdermöss, I tell you, FLADDERMÖSS. Och inget annat.

Hela situationen gjorde dock att vi var lite härjade, eftersom vi inte sov så mycket. Vid ett tillfälle kom den tjusiga tidningen Lantliv förbi på hemma hos-reportage, och jag förklarade att fladdermössen bar ansvaret för att jag inte såg helt nyponfräsch ut inför fotograferingen.

Reportern blev nyfiken på problemet, och bad tidningens expert besvara en hypotetisk fråga om fladdermöss. Och när jag fick se svaret tyckte jag det var så himla intressant att jag vill dela med mig.

Hur blir vi av med fladdermössen?

Vi har ett gammalt torp med en oinredd vind som vi använder som förråd. I somras hade vi ett gäng fladdermöss på vinden, de förde mycket oväsen på nätterna. Är det skadligt för huset? Hur hindrar vi att de kommer in och bosätter sig även i sommar?
Elin

SVAR: Jag har inget enkelt svar som tar bort problemet. Fladdermöss är fridlysta djur som skyddas i både Artskyddsförordningen och Jaktlagstiftningen, samt i EU-konventionen Eurobats där även deras boplatser och jaktrevir omfattas. Vill man som husägare försöka utestänga fladdermössen från sin vind krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Upplever man stora problem, eller är i färd med att renovera, är det just Länsstyrelsen man får vända sig till för att söka undantag från bestämmelserna. Att på ett eller annat sätt försöka ta kål på fladdermössen eller stänga dem ute är inte en tillåten lösning. I gamla hus på landet är det dessutom svårt att bli av med dem, då de troligtvis vistats där länge och har nära till insektstäta områden. Fladdermössen är inte skadliga för huset. De äter insekter och inte huskonstruktioner. Inrikta i stället era insatser till att avgränsa vari problemet för er verkligen ligger och hur omfattande det är. Ni upplever problem med deras flapprande och klapprande ljud inomhus sommartid. Ljud förekommer oftast när det finns ungar eller är stora kolonier på samma område. Annars är fladdermössen ganska tysta djur. Utan att ha sett er kallvind funderar jag på om ni skulle kunna avgränsa vindsförrådet på något sätt. Om ni vet var fladdermössen brukar hålla till hos er, förmodligen mot taket, så kanske ett slags innertak med ljudisolering kan vara en lösning. Men försäkra er först om vilken period under året ni har rätt att utföra en sådan åtgärd. Man får fortfarande ta hand om sitt hus som husägare, men faktum är att även renoveringar som påverkar boplatserna behöver tillstånd. Ni skulle också kunna testa att bygga ett antal fladdermusholkar i ohyvlat virke och sätta upp i träden i närheten. Kanske väljer de i stället att flytta in i dem. Gör det bästa av situationen, så att den fortsatt blir hållbar både för er, och för djuren och naturen.

PS. I år är det knäpptyst på vinden, så gasten – jag menar fladdermössen – verkar ha blivit klara med sitt uppdrag och flugit vidare.

Ännu mer squash

Hallå ursäkta, har vi inte pratat om Johanna Westmans helt genialiska recept på friterade squashblommor!? Första gången jag åt blommorna var PÅ TV, när hon och jag var med i Go’kväll samtidigt, och hon friterade blommorna till synes helt utan ansträngning, live i direktsändning. Medan jag knappt ens kunde bilda meningar pga nervös.

Här är en länk till receptet, jag kan varmt rekommendera det:

https://www.svt.se/recept/fyllda-zucchiniblommor

Så här såg det ut en gång när jag serverade friterade blommor ihop med den svarta risrätten cristianos y moros. Det här var ringblomma, salviabad och palak-spenat.

Och eftersom jag alltid är livrädd för att saker ska försvinna från internet, och sen aldrig gå att hitta igen, kommer här en bild på receptet också. Om SVT eller Go’Kväll eller Johanna misstycker, säg till så tar jag bort den!

Picklad squash i olja

Jag ägnade precis en halvtimme åt att hitta ett av mina favoritrecept på squash, och för att det aldrig ska hända igen lägger jag upp det här (kan inte fatta att det inte redan finns här!?).

Receptet hittade jag först hos Jamie Oliver – alla squashvägar verkar leda till honom. Men det går att anpassa till nästan vilken grönsak som helst. Ändra bara smaksättning och koktid: ju kortare tid desto mjukare och känsligare grönsaken är.

Squash i olja

1 kg squash eller annan grönsak 

Det sura

• 5 dl vitvinsvinäger eller annan ljus vinäger

• 5 dl vatten 

• 2 msk havssalt

Det feta

• 5 dl olivolja, eller annan olja du gillar

• 5 skalade, kvartade vitlöksklyftor

• 1 färsk chili, hackad utan frö

Skär upp squashen i lämpliga bitar. Jag gillar kuber i snacksstorlek, men skuren i remsor känns den mer som en sorts falsk inlagd sill.

Koka upp det sura.

Blanda under tiden det feta i stor skål. Där i kan du också lägga till örter du gillar: några kvistar mynta passar bra till squash. När det sura kokat upp lägger du i squashen – försiktigt om du gjort remsor. Låt koka upp igen och sjud nån minut eller upp till 3 minuter om bitarna är grova.

Använd hålslev och lyft över den heta squashen i oljeskålen. Vänd försiktigt runt allt, skopa över squashen på steriliserade burkar, toppa upp med olja så att grönsaken täcks och skruva på lock. Ställ svalt och vänta några veckor med att smaka.

Allteftersom du skördar kan du koka upp och fylla på med mer squash och olja, och allteftersom du äter dig ner genom burken kan du använda oljan till dressingar.

Använd i sallader, eller som oljigt drinksnacks/antipasti.

Svenska oliver alias FAUXLIVES

Det går alltså att lägga in omogna plommon, mirabeller och krikon som falska gröna oliver. Jag testade förra året, men eftersom det tar typ ett halvår innan det är klart vågade jag inte tipsa då. Nu har jag ätit upp den enda burken vi gjorde (orka göra två kilo om det blir dåligt), och kan avslöja att inlagda plommonkart inte liknar gröna oliver, det ÄR gröna oliver! Ju längre vi väntade, desto mer olivaktig blev smaken, och strukturen är också förvillande lik oliver.

Jag minns inte exakt hur vi gjorde förra året (varför skrev jag inte bara upp allt då!?), men det här var receptet mannen utgick från. (Receptet är amerikanskt och måttenheten är cups – jag har köpt ett koppmått så jag slipper räkna om alla amerikanska recept, sjukt värt)

Lag

  • 1/4 kopp salt (sånt där riktigt, utan jod eller klumpförebyggande medel och grejer)
  • 4 kopppar kallt vatten
  • 1/2 kopp äppelcidervinäger (gärna ofiltrerad, opastöriserad med ”mamman” kvar – kan finnas på hälsokosten)

Plocka kart av valfri plommonliknande frukt. Rensa bort alla som är skadade eller angripna. När man gör riktiga gröna oliver så måste man snitta eller punktera oliverna och låta dom ligga i vatten i veckor för att dra ut det bittra. Det behövs inte med plommonkart.

Blanda lagen. Det går att lägga till örter också: delade chilifrukter, salvia, rosmarin, lagerblad, svartpepparkorn, sichuanpeppar, halverade vitlöksklyftor. Vi glömde det.

Lägg karten i en burk och täck med lagen. Se till att alla kart är under ytan. Gör mer lag om det behövs.

Skruva på lock och ställ mörkt och svalt, på ett fat ifall burken skulle fisa. Vissa använder inte lock alls, utan en handduk eller liknande, och vi skruvade upp locket och kollade läget lite då och då, så miljön verkar inte behöva vara syrefri.

Vänta typ… tre månader? Lagen kommer att mörkna och om det skulle bildas nån gucka på toppen är det bara att fösa undan.

Färdigt. Håller sig länge-länge, och blir bara bättre med tiden. De sista vi åt var säkert nio månader gamla, och de var de bästa i burken.

Plocka kart – dessa kommer från taggiga rotskott som vuxit ut från ett äkta plommonträd, där rotskotten blivit större än det äkta trädet. Tidpunkten känns inte jätteviktig, så länge de är gröna.
Rensa – gärna med en bit ost nära till hands.
Lägg in.