Nettle Fret II

Nu är nässlorna uppe! Oh joy!

På tisdag är det nymåne (enligt min månodlingsbok), då är det dags att plocka alla nässlor som ska torkas. Skönt nog behöver man ju inte skörda grejer som ska torkas på morgonen heller. Win-Win för torkade nässlor alltså.

Kolla dessutom in det här mäktiga, javenne typ torkfatet eller nåt, som jag hittade hemma i Edsbyn i vintras.

TORKADE NÄSSLOR GER

Te – ska hjälpa mot hösnuva, om man dricker det dagligen

Hårskölj – för blankt hår

Smak i sopporr – det här är min egen, otestade uppfinning. I vintras tipsade en kompis om att smula torkad svamp i soppor som smaksättning, och det funkade asbra. Nässlor borde ju funka lika bra.

Ett Meddelande Från Våra Sponsorer

Jag har något att bekänna.

Jag känner att det är dags nu. Det har kommit klagomål på dålig uppdatering.

Sanningen är att jag har (*GASP*) börjat jobba. Det är bara tillfälligt, och bara halvtid, men jag har börjat redaktöra lite på en tidning. Det kanske mest chockerande är att det inte alls är så hemskt att jobba som jag minns det. Man får säga saker som ”Åh du vet, måndag!” och fråga folk om dom har haft bortamatch när dom kommer till jobbet i samma kläder som dan innan. Man får skriva väldigt mycket och komma på helt fantastiska rubriker (min stora sorg i livet är att en artikel som handlar om remajken på The Wicker Man inte fick heta ”Nu bränner vi snuten – igen.”).

Hur som helst, nu ska det bli ändring. Jag har köpt potatis från Larsviken (maris per och rocket, istället för maris bard och asterix som var slut), Maj-Lis sa precis på radio att det är nonsens att odla efter månen och mina gerillaodlade lökar på kyrkogården har kommit upp. Jag har jord att täcka och böcker att läsa! Jag håller dig uppdaterad…

Spaljé Ateljé II

Så har det alltså hänt, jag har träffat Maj-Lis Pettersson. På kolonilottsföreningens årsmöte. Innan hon dök för sitt föredrag sprang jag runt och drog folk i ärmen och ropade ”ÄR DU UPPSPELT ÄR DU UPPSPELT”. De flesta verkade förvånade över att jag var så övertänd inför ett årsmöte.

Precis som när man ser filmstjärnor på riktigt var hon mindre i verkligheten. Det kanske inte är precis, precis samma sak, eftersom jag mest sett hört Maj-Lis på radio, men ändå. Jag hade sett henne framför mig som ett huvud längre än mig. Hon höll ett långt och väldigt informativt föredrag med tips som jag tänkte sprinkla ut allt eftersom odjuren i trädgården vaknar till liv, men en av de grymmaste grejerna (hon hade en bild också, men det har inte jag) var ett tips om en bärbuske-spaljé.

Dra bara vanligt fårstängsel, antiningen där du vill ha ett staket, eller där du vill ha en spaljé. Sätt små bärspön längs fårstängslet med lagom intervall. Beskär och spaljéra hyfsat hårt.

Så enkelkt, men ändå så smart. Maj-Lis tipsade också om att blanda bären på spaljén – vita-, svarta-, och rödavinbär och krusbär. Det blir mäktigt eftersom bären syns bättre när de är upptryckta mot ett fårstängsel.

Det gav mig också idén att odla bönor och ärtor på överblivit hönsnät i sommar.

Snaaaart!

Stop Press! Saffranskrokusen är uppe

Det är ett känt faktum i vår familj att jag har extremt o-gröna fingrar (gråa fingrar? Fingret mitt i handen? Inga fingrar?). Jag hävdar hela tiden att det har att göra med kunskap – den som vet mest, odlar bäst. Eller nåt. Det är därför det är så frustrerande att mannen, i sin tur, har väldigt gröna fingrar. Jag hänger över hans axel och tjatar om ph-värden och planteringsdjup, medan han bara säger ”Ge mig den där rotklumpen nu” och får växter att trivas på de mest osannolika ställen.

Så, bara för att jag inte ville ta några risker, läste jag på en massa om saffranskrukus i höstas, och bad sen mannen plantera dom åt mig. Och lo and behold, nu har dom kommit upp. Tunna, lansettlika, gröna blad, med en ännu tunnare vit strimma i mitten, som exotisk gräslök som petat sig upp genom det tjocka halmtäcket jag bäddade in dem i.

Nu behöver jag bara vänta en fyra-fem månader till innan jag vet om dom kommer att blomma eller inte.

Rule Britannia

Minns inte om jag nämnt det tidigare, men det var nån som tipsade mig här på bloggen om att Beyond River Cottage var den bästa av alla River Cottage-säsongerna. Jag knarkade mig igenom samtliga avsnitt på några dagar, och det stämmer, det ÄR den bästa säsongen.

Och den bästa händelsen från den bästa säsongen – förutom när en mc-knutte som såg ut som min man, fast 50 år äldre, plockade sparris – var när Hugh tappade upp ett örtbad i trädgården hemma hos nån hippie.

Gammalt skruttigt ko-badkar i trädgården? *VILL HA*

Elda Musslor? De är Världens Käk!

Du vet det där avsnittet av River Cottage när Hugh träffar en kompis från södra Frankrike som tar med honom ut på mussel-plock i havet? Sen samlar hon torra tallbarr och brer ut över ett stenbord utomhus, placerar ut musslorna i en solfjäder-form, tuttar på och det bara WOOF! Sen är musslorna klara att äta.

DET avsnittet har hemsökt mig och flera vänner ända sen det sändes. Därför samlades vi i en uppvaknande trädgård i Gamla Enskede i helgen med två nät musslor och en plan.

Vi började med att lägga upp musslorna, omlott, precis som hon på tv, på stora grillens galler. Sen pulade vi ner en jävla  massa marsvinshalm i botten på grillen, slog på några skvättar jack daniels och tuttade på. Det sa inte WOOF. Det sa mer liksom, faaaah fjutt. Vi blåste på höet tills vi var blåa i ansiktet, några tappra eldslågor slog upp och vi kastade på locket för att röka in musslorna. När vi plockade upp locket, några minuter senare, hade några tappra musslor öppnat sig, och var faktiskt riktigt varma inuti. Och de smakade, herre vad de smakade. Ljummet och salt och rökigt, alger och grädde. Jag kan ibland vara lite rädd för musslor, men de här var liksom så mycket mer MAT och inte alls bara ett föredetta levande tuggummi.

Efter enormt många fler experiment kom vi fram till att det vi skulle gjort från början var följande:

  • Tänd grillen som vanligt, med kål.
  • Förbered musslorna och lägg upp på gallret.
  • Snabbt som ögat, strö över några nävar rökflis och kasta på marsvinshöet.
  • På med musslorna och låt dom vara i elden ett litet tag.
  • På med locket och låt dom rökas in ett litet tag också.
  • Slit av gallret innan de hunnit bli gummiaktiga, och servera direkt till alla som står runt omkring och hoppar på stället för att de är så uppspelta.

Och om du undrar på vilket sätt det här har med odling att göra så är det ju att man, liksom, kan odla musslor. Typ. I alla fall i teorin.

Äh skitsamma, det var ASgott!

Vad är väl en kväll på slottet….

Jag är lite sen på den här bollen, men förra torsdagen var jag bjuden på mitt livs första trädgårdsfest, på Allt om Trädgårds redaktion.

Festen var allt man nånsin kunnat drömma. Det var packat med odlingskändisar från vägg till vägg, i fönstren stod små pelargonsticklingar och alla, precis alla, pratade skånska.

Anna G Tufvesson berättade om hur mässan varit, jag fick prata med Lena Israelsson om perenna grönsaker, vinet flödade. I ett hörn satt en äldre kvinna som liksom bara osade auktoritet. När hon gick genom rummet, som var fullproppat med tjattrande odlare, delade sig folkmassan som röda havet framför Moses. Runt henne stod flera unga, söta tjejer och konverserade, fyllde på hennes glas och lyssnade stjärnögt på allt hon sa. Om bestick föll till golvet byttes de omärkligt ut, om glas välte restes de innan nån hunnit märka. Det där, sa Lena till mig, är Karin Berglund. Vem då sa jag medan jag stirrade glosögt och proppade in chips i ansiktet och Lena gav mig en blick som om jag lika gärna kunde ha frågat vad det var för stor lampa nån hängt upp mitt på himlen. Men, alltid en gentlekvinna, samlade hon sig snabbt och kastade åt mig en ursäkt: ”Åh, du är så ung” (vilket jag ju verkligen inte är, men i den här situationen högg jag efter den som en livboj i stormigt hav). Nu har jag googlat och beställt Så i ruta och Med fingrarna i jorden så att jag aldrig mer ska behöva skämmas.

Jag fick även reda på att Hannu Sörenstam är en partyprisse och att Marie och Björn Hansson, som vann Allt om Trädgårds stora pris 2011, tänker använda pengarna till tyskländsk fylleresa. NOT! Men det var vad Björn Hansson sa i sitt tacktal. Sjukt rolig snubbe.

Och sen, till sist, fick jag reda på att det på trädgårdsfester fortfarande delas ut riktiga goodie bags. När jag var liten, i början på 2000-talet, och gick på bjudfester som musikredaktör så brukade man alltid få en liten påse med sig hem. Den kunde innehålla allt från dior-parfymer och smink till macaroner, siden-scarves och presentkort. Numera, efter musikbranschkrisen och tidningskrisen och bankkrisen, brukar man, högst, få en fladdrig plastpåse med ett brandat USB-minne fullt av fula pressbilder och, möjligtvis, en katalog av nåt slag. Men den här kvällen var det annorlunda. Av alla de små pryttlarna i påsen är jag mest peppad över ett hydroponiskt odlingstråg för ärtskott.

All in all var det så alldeles, alldeles underbart att jag knappt ens kände mig malplacerad i min stickade Ann-Sofie Back klänning med blodigt slasher-motiv på magen, bondage-klackar och trasiga, svarta långkalsonger.