Mangold á la France

Potager, Paris style

Det här är en park i Paris som vi satt i för några månader sen. Bortanför den här rabatten stupade gräsmattan ner mot stan. Kullen var inhägnad, och vid rabatten stod en skylt med fransk text och rubriken Vulpes vulpes, men jag såg inte till några rävar. Solen strilade ner bland trädkronorna och fick stjälkarna på den röda mangolden som stod utspridd bland massa exotiskt som jag inte kände igen att se helt självlysande ut. Vi satt vid ett långbord en bit bort, med öl i plastglas, en påse full med baguette och byttor med röror. Fler vänner dök upp, och varje gång höstvinden drog förbi var alla tvungan att ducka och skratta för att träden regnade kastanjer.

Snigel-trix

Svartkål, mangold, tagetes

Jag har ju peppat inför min föredetta hat-blomma, tagetes, hela året. Jag har läst om alla blommans bisarrt goda egenskaper, och sen när den väl kom upp i mina land så var den faktiskt fin också. Jag odlade något som kallas Linnétagetes, som jag fick från Sesam. Enkel och ödmjuk, och med skiftande röda, sammetsaktiga och brandgula kronblad.

En sak jag snappat upp någonstans var att man skulle plantera tagetes mot sniglar. Så jag drog i skitmycket tagetes mellan svartkålen och mangolden (som förresten, precis som Lena Israelsson säger, är en sjukt fin kombo). Och varje kväll såg det ut som om någon lagt bombmattor med sniglar över landet. Jag skyddade kål och mangold med avskurna pet-flaskor, och mot alla odds växte de sig faktiskt riktigt stora och starka.

Och nu läste jag precis att man ska odla tagetes mot sniglar – eftersom sniglar ÄLSKAR tagetes. Tagetes är som snigelcrack. Därför ska den stå runtom odlingen, eller en bit bort, för att förvilla. Att blanda tagetes och kål är alltså som att ha gratis sprututdelning i samma hus som langaren bor i (och jag kommer att hålla fast vid att den metaforen inte är obegriplig). DOH!

Think I’m in Love – Äpple!

Nämen alltså jag dör, lyssna på det här nya, magiska äpplet: Redlove Era har inte bara klarrött skal, fruktköttet är också rött. Och det håller sig rött när man tillagar äpplet. Så om du gör en äppelpaj med Redlove Era kommer den att vara rosenröd.

Äpplet växer på M9 grundstam, som jag vet funkar i sverige. Hur härdigt själva fruktträdet är vet jag inte, men jag mailade precis försäljaren, Suttons, och frågade. Blommorna ska också vara väldigt fina och rosa.

Sen kommer ju det där tråkiga med att köpa växter från england. Så sjuuuukt dyrt. Jag försökte köpa en kiwi för ett tag sen, som kostade kanske 20 pund. En dam på plantskolan var snäll nog att höra av sig och fråga om jag ville fylla min order med lite fler växter, eftersom portot låg på 80 pund. Det blev ingen kiwi för mig den gången.

Smuggla hade väl ok om det varit en liten krukväxt, men hur smugglar man ett ettårigt träd liksom? Jag kommer typ att få hänga på det ett lösskägg och en hårdrocks-t-shirt och låna med mig mannens pass.

Freaky Facts

Jag läste precis i The Garden att små saffranskrokus-lökar ska planteras 15 centimeter djupt! Stört va? Om man planterar dom grundare riskerar man att bara få ett gäng gröna strånkar.

Jag köpte lite saffranskrokus tidigare i höstas, och som av en slump råkade jag nämna det för iranskan som har blomsterhandeln där vi bor. Jag vet inte riktigt hur det funkar, men iranier får tydligen ta med sig hur mycket saffran som helst ut ur Iran – det är tydligen sjukt billigt där – medan det finns begränsningar för utlänningar. Så varje gång iranier hälsar på i hemlandet så ger släkt och vänner saffran som avskedspresent. Hur som helst, min blomstergranne berättade att nu hade saffranspriset gått upp jättemycket där också, eftersom torkan gjort att skördarna förstörts. När jag då sa att jag skulle starta odling här och att vi kunde bli rika tittade hon på mig som om jag sagt att jag skulle börja föda upp enhörningar ungefär.

Men nu stod det ju alltså i The Garden att saffranskrokusar faktiskt funkar i england, och att den blommar på hösten. Dessutom ska dom planteras i augusti, så där träffade jag rätt men jag satte dom långt ifrån 15 cm djupt. För att öka mina chanser kommer jag att toppa upp med halm och hålla tummarna hela vintern.

All Garliquered Up II

Som två ouppdaterade panchisar – eller kanske ännu hellre som två opålästa, livsstilsodlande, nyrika hammarbysjöstadspersoner – var jag och mannen ute och HÖSTGRÄVDE i helgen. Där stog vi och vände kockor, störde maskar och öppnade upp för näringsläckage som om det inte fanns någon morgondag. Och jag måste erkänna, det var liksom väldigt… tillfredsställande. Jag fattar varför ordningsamt folk envisas med att göra det.

Men vi hade en bra ursäkt – vitlökssådden. Det blev en dubbelrad, med 10 centimeter mellan både klyftor och rader (varför ska det vara 10 mellan klyftorna och 40 mellan raderna? Det är helt obegripligt tycker jag), och klyftorna 4 cm ner i marken. Dessutom puttade vi ner gödsel, torvmull och stenmjöl. Och för att smöra lite för maskarna så toppade vi hela härligheten med halm. Visst ser det sjukt ombonat ut? 

Pumpaläns!

I somras lånade jag ut min Runåbergsfröer-katalog, där jag kryssat för allt jag köpt, och eftersom jag har närminne som nån av killarna i Dude where’s my car? har det varit en massa spännande överraskningar nu när grönsakerna börjat bära frukt. Som med den här pumpan till exempel. Jag har väntade förgäves på att den ska bli orange. Det hände aldrig. Så nu för några veckor sen startade jag pumpaskörden (börja med att ta bort bladen runt pumpan så att solen kommer åt, låt den stå så ett tag, skörda sen pumpa + stjälk, och låt ligga framme och torka i solen innan du tar in den).

Jag har runåbergsgooglat hela morgonen, och jag har kommit fram till att det borde vara en Buttercup-pumpa. Om jag känner mig själv rätt har jag säkert valt grönsak efter snyggast namn.

Nästa steg i researchen var tillagning, och jag ÄLSKAR babelfish-formuleringarna på den här amerika-svenska sidan. Syntaxen låter så oerhört trovärdig när det kommer till pumpa-recept, eller hur? Lyssna bara:

”Den Buttercup’s kött kan tendera mot torrhet, ett fel som är lätt kompenseras med matlagning metod.”

I love it!

Den matlagnings-mellanslag-metod som jag tänker använda är ugnstekning.

Albano vs. New England

Såg precis den här debattartikeln i Svenskan, som fick mig att börja drömma om hur vårt koloniområde kommer omslutas av vacker arkitektur i framtiden…

Trots att jag gnäller om knäppa tanter och vattensork så älskar jag ju vårt koloniområde. Jag älskar dom övervuxna lotterna, konstnärerna, jättesquashen, ryssarnas grönsakstips, kaprifolen halv sju på kvällen när solen fortfarande är varm och dom knäppa tanterna. Därför har jag, som någon sorts rättshaverist, ringt och tjatat på Exploateringskontoret om att Albano-området ”Faktiskt är väldigt viktigt och ett fantastiskt tillfälle att bygga in kolonilotter i ett bostadsområde” och ”Tänk på alla studenter som kan odla sina egna grönsaker.” Jag tror att jag till och med sa något om att vi som har koloniområdet precis bredvid inte har något ALLS emot att hjälpa till med organisationen.

Just nu är det alltså ett asfalterat katastrofområde, men vid något tillfälle kommer det att exploateras, bindas ihop med universitet, och ge cirka 5.000 nya bostäder. Och nu läste jag precis den här härliga artikeln i Svenskan. En växttunnel över roslagsbanan för insekter? Gröna tak och fasader? Kolonilotter – just kolonilotter – insprängda mellan husen? Hallelulja!

Allt hade varit bättre än fantastiskt om det inte varit för den där enda meningen, precis i slutet. ”Vissa arkitektskisser som Stockholm stad låtit göra visar på mer byggnader än grönska, en motsats till de idébilder projektgruppen för Albano tagit fram.” Hade det inte varit för den meningen, och för att en av mina ”källor” (ha, jag har en källa, som en riktig journalist!) säger att de skisser han sett mest bara är hus med enstaka träd emellan, hade ingen varit lyckligare än jag.

Men ett tag till kommer jag att tro på visionerna. Och jag kommer dessutom att lägga till mina egna:

Tänk dig en lördag i slutet på november. Den första snön har precis fallit, marken är frusen, det är tidig eftermiddag, gatljusen har precis blinkat igång i den centrala parken i nya Albano har vintermarknaden precis öppnat.

Luften är klar och kall, halmbalar står utställda som långbänkar och i stånden kan man köpa skållhet pumpasoppa, glögg och varm rom kryddad med osaltat smör och kanelstänger. Kulörta lampor hänger i träden, och överallt står studenter och odlare, gamlingar och småttingar och professorer och forskare och pratar, tuggar på kanderade vinteräpplen och värmer händerna på brasorna som brinner i stora tunnor här och där. I ett hörn spelar en gatuorkester, och runt om alltihopa är det fler bås, bodar och stånd. Där kan man kasta bollar på flaskor, köpa lotter, torkade äppelringar, stora burkar med romtopf och picklade gröna tomater, och allra längst bort sitter en stor lurvig hund som spår din framtid i kort (ok, den sista grejen snodde jag rakt av från Gilmore Girls).

Hade inte det varit alldeles, alldeles underbart?

Söta äpplen, frasig deg, varmt smör

Jag har berättat om Lorenza De’medicis fullkomligt osannolika bok Frukt – En Passion föut. Om en receptbok om frukt kunde vara en dragqueen skulle Frukt – En Passion vara RuPaul. Bilderna är totalporriga och recepten är helt och hållet olagbara om man inte är 90 bast och bor på ett slott i södra Italian med en egen souschef.

Men när jag snodde åt mig en påse gråpäron ute på området upptäckte jag att päronrecepten i boken var helt ödmjuka och skitenkla. Woho! Igår bytte jag ut päronen i det här recepten mot fina, rosa, svenska äpplen, och bjöd två väldigt imponerade personer. Det är den lilla knycken i slutet, när man vänder hela skiten upp och ner och får en rosa, ångande, smördoftande kupol på bordet, som gör susen tror jag.

Päron Tarte Tartin

  • 90 gram smör
  • 6 msk socker
  • 4 matpäron, skalade, halverade, urkärnade
  • smördeg, upptinad

Lorenza vill ha osaltat smör, jag körde vanligt. Hon (han?) skalar sina päron, jag lät skalet vara kvar på mina äpplen för att kakan skulle bli rosa. Jag gjorde spår med en kniv bara, så att skalen sprack upp när äpplena blev varma. Täck botten på en rund pajform med smöret, strö över socker, lägg i frukten med den runda sidan neråt. Hacka en frukt och fyll upp i utrymmet mellan halvorna.

Ställ formen på spisen på låg värme tills sockret börjar karamelisera sig (jag vet inte vad det betyder, men jag lät den stå och puttra ett tag bara). Låt pajen svalna innan du täcker den med smördegen. Grädda gyllenbrun (ca 30 min) och låt svalna.

Precis innan servering ställer du pajen på spisen igen, på hög värme. Låt den stå några minuter tills karamellen smält. Vänd sen up den på ett fat (varning för hett, smörigt socker) och servera.