Höst? Svar!

Ha, jag har nu haft mail-kontakt med RHS! *starstruck*
Jag bad dom översätta sina tips på höstsådd till svenska förhållanden. Dom var sjukt snabba, men jag vet inte riktigt vad jag tycker om kvallen på svaret. ”Kör så det ryker och håll tummarna” hade funkat lika bra känns det som…

”Dear Ms Gardener

Many thanks for your email. One would expect a shorter growing season in Sweden with late springs and earlier onset of frosts and winter. Also winters will be colder, much colder and this will limit survival of over-wintered crops.

On the other hand the more continental climate will have hotter summers enhancing growth.

I would try our sowing times and trust the warmer summer and early autumn weather will boost growth, but don’t be surprised if plants die out in your colder winters.

I hope this helps

Yours sincerely

RHS ”

Ett hus blir till

Boden, stugan, skjulet, call it what you will, nu är den klar! Här kan du följa utvecklingen från eternitruckel till fantastiskt, färdigt, härligt vind-, regn- och solskydd. Bygget var en födelsedagspresent till mig från hälsingepappan. Modige Magnus, som även rev ner merparten av eterniten på gamla huset, medan jag och mannen stod två meter bort och hoppade från fot till fot medan vi ropade ”Stenlunga, stenlunga!” åt honom, ritade det vackra lilla huset. Det var så fint att åtminstone en till dam på området har bett att få kopiera ritningen till sitt nya bygge. Instruktioner kring spont och vindskivor skickades fram och tillbaka, funderingar kring dörrmekanismer och golv diskuterades över öldränkta sill-luncher (jag sa tvärnej till golv med glipor. Glipor!? Det är ju som att bjuda in sorken! Apropå det så berättade en granne att mössen på hennes lott hade tagit sig in i hennes stuga, letat up kakburken, SKRUVAT av locket och ätit upp kakorna. Vilket påminner mig om att vi också måste skaffa en kakburk).

Jag och mannen grundmålade alla plankor, för att undvika vita ränder om sponten krympte när huset var färdigbyggt.

Sen, eftersom han är en extremt noggrann person, byggde pappan hela huset, från grunden och uppåt, i ladan i Hälsingland. När allt verkade funka enligt planerna, rev han huset, la det på flaket och körde ner allt till oss.


Väl på plats i stockholm fick vi hjälp av de här fantastiska personer. Utan dem hade det inte blivit något hus.

Sen började det regna.
Jag bjöd alla på hemmalagad pizza, men det hjälpte inte. Det bara fortsatte regna. Men vi fick i alla fall en känsla av hur det skulle bli när huset var klart. Ett ställe där man, mer eller mindre torr, kan sitta oavsett vad naturen kastar i ens väg, och suga på en kopp kaffe och en kardemummalängd. Skillnaden nu var att det var stora hål i pressenningen, och att vi var tvungna att balansera på de glesa golvtiljorna.

Jag åkte till tonårsavgrunden Hultsfred, och pappan och mannen fortsatte arbetet. Pappan lät till och med mannen hamra på egen hand, har han berättat, till skillnad från hur det var första dan, när han blev svettig så fort nån ens tog upp en skruvdragare om han inte i förväg hade berättat exakt var och när skruven skulle in.

Och det regnade och regnade och regnade, och tredje dan fick jag det här mmset av mannen som berättade att han och pappan åt ”frukost till sjöss.” Skönt att veta att vi gjort grunden tillräckligt hög i alla fall.

Spänningen var olidlig, och jag fick stadiga rapporter via mms. Sen var mannen också tvungen att lämna stan, och med katterna ur huset vågade sig damerna fram till Hälsingepappan, som fick en stadig ström av erbjudande av varierande slag (allt från rent kroppsarbete till mer, hmm, sociala inviter).
Alla snickar-entreprenörer, det finns en hel marknad här som står helt vidöppen för exploatering!

Jag kom tillbaka precis i tid för att ta en kaffe på förstukvisten och njuta av det avslutade arbetet.

Numera blir mannen så här sur när jag säger åt honom att vi måste lämna huset och åka in till stan igen.

Välkommen in i världen, älskade lilla stuga, jag tror att du kommer stå stadigt i sol och vind, med alla våra namn inlödda i väggen, i många, långa år framöver!

Lean on Me

Ny officiell bästa trädgård, eller kanske annorlunda trädgård, sen skogsträdgården i Holma:
Örtagården i vickleby på Öland!
Det ordnade kaoset är nåt av det finaste jag sett, svartkål, grönkål och ringblommor kastar sig över en, och varandra, från första steget, och kolla de här fina växtstöden. De var överallt. Helt hemmagjorda och helt skeva och helt fina.
Runda bäddar var också ett tema. Jag har aldrig riktigt fattat runda bäddar, varför liksom? Men här kändes de helt naturliga. För att man ska kunna ha en fin gång runt hela, och sen ett yttervarv med något som hindrar vinden att rycka tag i det som växer där inne så klart!
Åh vad dum man kan vara… Nästa år ska jag fixa min första runda bädd.


Höst? Nu?

Läste i senaste The Garden om några potentiella höst-sådder. Problemet med att läsa brittisk trädgårdslitteratur är att tidsangivelserna så klart aldrig stämmer. I januari tycker de att man ska kolla att pelargon-rabatterna fortfarande är OK, och i februari tipsar de om vilka växter som fortfarande blommar, eller kanske börjat blomma på nytt. Våren ligger helt klart efter här. Men hur funkar det med hösten? Ligger den alltså också efter här, eller ligger den kanske istället före? Så om RHS tipsar om att man borde höstså mangold i juli, för att skörda till våren, borde jag då gjort det i juni? Det verkar ju helt flippat. Juni, i sverige, är ju typ frostrisk och tjockvantar och dunjacka på Bruce Springsteen-konserten.

Hur som helst, så här tipsar Englands trädgårdsorakel, nu måste jag bara hitta nån som kan översätta:

  • Mangold – så i juli för vårskörd
  • Gul lök – samma sak, men det står inte om det är från frö eller lök
  • Spenat – tidigt i september för vårskörd
  • Kål – så i juli, plantera ut i september

Falling Down


Idag tappade mannen det. Sorken, eller nåt, hade klippt av mittenskottet på den nya lilla bäbispumpan vi lyckats speeda fram med hjälp av en avsågad PET-flaska. Vi gick en tur på området och såg alla andras glada, stora pumpaplantor. Sen gick vi tillbaka och bestämde att gömstället för skadedjur, aka vår lupindjungel, måste bort.

Think I’m In Love


Strandkål, strandkål, strandkål, mitt hjärta ägs av strandkål.
Det här snyggingen träffade jag, mitt första nånsin möte i verkligheten med strandkål, på en villabakgård på öland (hej strandtomt!). Den växte ur vad som såg ut att vara ett sprucket stenblock, och Margareta, som bodde i villan, sa att den bara återkom och återkom. För nåt år sen hade hon försökt bygga en veranda över den (det är det stenhögen i bakgrunden var till för), men kålen hade flyttat undan byggstenarna och fortsatt växa som vanligt, så Margareta hade blivit tvungen att ändra sina planer.
Hon hade aldrig testat att äta upp den, men när jag och mannen smakade på några råa blad av den överblommade kålen smakade det starkt, friskt och strävt, men lite bittert.
Nu är det bara att försöka förbättra jorden hemma på lotten med tillräckligt mycket grus och kompost för att se om jag kan få den att trivas här uppe.

Dem Erbs


Handlat på örtagården i Vickleby: Chili – peruvian purple, till köket. Ger medelstora, gröna, mittimellan starka frukter, och växer mer ju mer utrymma den får. Luftlök – som ska planteras i mitten av ett litet, runt land, som ett blickfång, omgiven av cirklar av vitlök. Vitlöken ska jag beställa från Solberga Gård, som skickar ut sättlöken när det är dags att sätta. Kanske får det bli några cirklar vintersallat också. Vinterkyndel – förra vintern drunknade den. I år bäddarna högre, och förhoppningsvis blir det kyndel till bönorna i höst.