Boden, stugan, skjulet, call it what you will, nu är den klar! Här kan du följa utvecklingen från eternitruckel till fantastiskt, färdigt, härligt vind-, regn- och solskydd. Bygget var en födelsedagspresent till mig från hälsingepappan. Modige Magnus, som även rev ner merparten av eterniten på gamla huset, medan jag och mannen stod två meter bort och hoppade från fot till fot medan vi ropade ”Stenlunga, stenlunga!” åt honom, ritade det vackra lilla huset. Det var så fint att åtminstone en till dam på området har bett att få kopiera ritningen till sitt nya bygge. Instruktioner kring spont och vindskivor skickades fram och tillbaka, funderingar kring dörrmekanismer och golv diskuterades över öldränkta sill-luncher (jag sa tvärnej till golv med glipor. Glipor!? Det är ju som att bjuda in sorken! Apropå det så berättade en granne att mössen på hennes lott hade tagit sig in i hennes stuga, letat up kakburken, SKRUVAT av locket och ätit upp kakorna. Vilket påminner mig om att vi också måste skaffa en kakburk).
Jag och mannen grundmålade alla plankor, för att undvika vita ränder om sponten krympte när huset var färdigbyggt.
Sen, eftersom han är en extremt noggrann person, byggde pappan hela huset, från grunden och uppåt, i ladan i Hälsingland. När allt verkade funka enligt planerna, rev han huset, la det på flaket och körde ner allt till oss.
Väl på plats i stockholm fick vi hjälp av de här fantastiska personer. Utan dem hade det inte blivit något hus.
Sen började det regna.
Jag bjöd alla på hemmalagad pizza, men det hjälpte inte. Det bara fortsatte regna. Men vi fick i alla fall en känsla av hur det skulle bli när huset var klart. Ett ställe där man, mer eller mindre torr, kan sitta oavsett vad naturen kastar i ens väg, och suga på en kopp kaffe och en kardemummalängd. Skillnaden nu var att det var stora hål i pressenningen, och att vi var tvungna att balansera på de glesa golvtiljorna.
Jag åkte till tonårsavgrunden Hultsfred, och pappan och mannen fortsatte arbetet. Pappan lät till och med mannen hamra på egen hand, har han berättat, till skillnad från hur det var första dan, när han blev svettig så fort nån ens tog upp en skruvdragare om han inte i förväg hade berättat exakt var och när skruven skulle in.
Och det regnade och regnade och regnade, och tredje dan fick jag det här mmset av mannen som berättade att han och pappan åt ”frukost till sjöss.” Skönt att veta att vi gjort grunden tillräckligt hög i alla fall.
Spänningen var olidlig, och jag fick stadiga rapporter via mms. Sen var mannen också tvungen att lämna stan, och med katterna ur huset vågade sig damerna fram till Hälsingepappan, som fick en stadig ström av erbjudande av varierande slag (allt från rent kroppsarbete till mer, hmm, sociala inviter).
Alla snickar-entreprenörer, det finns en hel marknad här som står helt vidöppen för exploatering!
Jag kom tillbaka precis i tid för att ta en kaffe på förstukvisten och njuta av det avslutade arbetet.
Numera blir mannen så här sur när jag säger åt honom att vi måste lämna huset och åka in till stan igen.
Välkommen in i världen, älskade lilla stuga, jag tror att du kommer stå stadigt i sol och vind, med alla våra namn inlödda i väggen, i många, långa år framöver!
the secret gardener 
