Vatten!

Läste du om vattenbristen i DN nu för ett tag sen?

Det påminde mig om i somras, när jag blev så himlars glad av att läsa det här i tidningen. I korthet:

* Under sommaren 2016 var det sjuk vattenbrist.
* Brunnar sinade och vattnet tog slut, på till exempel Öland och Gotland.
* Men även på ön där jag hyr ett litet torp (alias ”Elins torp”).

Det var de dåliga nyheterna. Här kommer det goda nyheterna:
* Under sommaren ändrade folk, på ett drastiskt sätt, sitt beteende för att spara vatten.
* På Öland och Gotland sparade man mellan 10 % och 30 (facking tretti!) %. Mer specifikt, på Gotland: 20 % i juni, 10 % juli och 30 % i augusti. Jag tänker att det lägre sparandet i juli är en effekt av turister – man tar sämre hand om en plats som man bara passerar förbi.

Det här säger mig att vi kan göra STORA förändringar på KORT tid med AVGÖRANDE konsekvenser.

Här kommer kruxet:
* Det är inte privatpersoner som är storkonsumenter av vatten.
* Kalk- och livsmedelsindustrin på till exempel Öland får en mängdrabatt – ju mer vatten de använder, desto billigare blir det.
* ”Enligt uppgift” (från svärmor) har vissa, extra vattenhungriga, industrier förhandlat till sig vattengarantier. De etablerar sig bara på en plats mot en garanti (från typ kommunen) att det alltid kommer att finnas obegränsat med vatten för dem att slaska iväg. Och som sagt, ju mer de slaskar, desto mer tjänar de.

Slutsatsen:
* Privatpersoner kan göra stora, snabba, viktiga förändringar.
* De som borde tvingas att förändra sitt beteende är industrierna.
* Industrierna drivs av privatpersoner.
* Människor/industrier svarar mot både känslomässiga, ekonomiska och lagliga incitament. Om vi ger industrin BÅDE piska och morot, både böter och skam, och möjligheten att få en klapp på axeln och spara ju mer de sparar, så skulle det kunna hända SKITSTORA GREJER.

Irrelevant bild på mycket snygg göl i parken Bois de Moutiers i Normandie.

Annonser

Odlingsplikt!

Jag skrev precis en liten krönika som handlar om jordbruk och grönsaksodling och om hur fler av oss borde vara grönsaksodlande bönder. Och medan jag gjorde det mailade jag till Statistiska Centralbyrån för att dubbelkolla en sak, och fick ett väldigt bra svar som bland annat innehöll den här informationen:

”I Sverige verkar humle odlas från 1200-talet, då olika bestämmelser om humle börjar dyka upp i lagstiftning. I Kristoffers landslag från 1442 står att varje bonde ska hålla en humlegård med 40 stänger, och kraven utökades till 200 stänger i Kalmar recess från 1474.
Först år 1860 avskaffades odlingsplikten, som alltså var en del av svensk lagstiftning i cirka 400 år.
Sedan 2014 odlas kommersiell humle återigen i Sverige, dock i liten omfattning. Ett femtiotal svenska humlesorter odlas dessutom på Julita gård som en del av Programmet för odlad mångfald.”

Fatta odlingsplikt! Vi hade det i 400 år, det är bara att inför igen!

Göra det bästa av vintern-mat

Gör så här: Öppna en burk saltgurka. Skopa i en eller ett par teskedar pepparrot, en eller ett par teskedar honung och en eller ett par chilis, allt beroende på smak. Skruva igen burken igen och vänd upp och ner ett par gånger, så gurklagen blandar sig med grejerna du skopade i. Ställ i kylen i nån vecka, men fortsätt vända burken nån gång om dagen, så att honungen verkligen löser upp sig.

Et voila, nu har du söt-stark-pepprig saltgurka, som är perfekt till salt ost eller som tilltugg till precis allt eller ingenting!

Just den här ”skörden” kommer från kosher-hyllan på närmaste stormarknad (utom honungen, som kommer från en demeter-biodlare, eftersom man ska vara snäll mot bina). Men tänk i sommar, när man odlat och lagt in egna gurkor, grävt upp en bit pepparrot* och knipsat loss en chili från plantan på trappen…

*Mitt enda problem med detta är ett humlebo precis under min pepparrotsplanta. Jag är extatisk över humlorna, men kan inte låta bli att sukta efter roten.