Fenotypisk plasticitet.
Jag läste det i New York Times på planet hem från Kongo (lång historia). Det var i en artikel som handlade om biologisk mångfald, om vikten av biologisk mångfald (en kedja är inte starkare än sin svagaste länk etc) och om odlarnas roll i att bevara den biologiska mångfald (stora, unika delar av naturen är körd pga invasiva arter, exploatering och förändringar i naturen, samtidigt bevaras och frodas många exotiska blommor i helt vanliga villaträdgårdar).
Hur som helst: fenotypisk plasticitet var det ord som skribenten använde för att beskriva vad som skiljer växters beteende från, säg, djur.
Så här: en växt sitter fast i marken. Det betyder att den inte kan fly när den ställs inför fara. Den kan inte heller attackera. Den sitter där den sitter, och måste alltså utveckla andra typer av metoder – som kan framstå som passiva – för att överleva i en hård värld. DET är fenotypisk plasticitet.
Aaaaah, identifikationen….