Dröm om chili

För ett par år sen så brevväxlade jag med en lyssnare till Grönsakslandet. Brevväxlingen slutade med att jag skickad några potatislökar till henne, och som tack skickade hon chili till mig. En hel kasse chili. En hel kasse av världens näst starkaste chili. Jag har varken köpt eller odlat chili sen dess.

Jag har fortfarande kvar ungefär en tredje av de pyttesmå burkar med fermenterad chilisås som jag gjorde på frukterna, men nu börjar jag ändå fundera på om det är dags för mig att så ett chilifrö igen. Särskilt när jag hittade det HÄR fantastiska receptet på picklad chili, på den också mycket fantastiska sajten Lesley’s Recipe Archive.

Bamboozled!

Igår hade jag migrän och då får man gå och titta på bambun i Parc de la Villette så fort man är stark nog att röra sig. Så är det bara.

Jag läste nånstans att en bambusamling som den här kallas för ett bambusarium, på samma sätt som en samling rosor kallas för ett rosarium, men nu när jag söker på det hittar jag bara en bambubutik i Lettland eller nåt, så det kanske inte stämmer. Men vilken dröm det är ändå, det här bambusariet.

Precis i början av det, eller slutet, beroende på vilket håll man går in ifrån, finns också ett ljudkonstverk som är fullkomligt hypnotiserande. Igår blåste det lite, och då förstod jag till slut hur bambun och konstverket var tänkta att samspela: jag fick en så enormt stark känsla av att det var bambun som styrde hur ljudet stiger och faller.

Hur som helst. Bambu. Fyfan vad fint det är.