Och fonden går bra?

Jag har startat en fondpåse. Det är lite som en fondportfölj, fast mer värdefullt. Jag förvarar påsen i frysen, och i den lägger jag vissna kålblad, lökblad och bortskurna stumpar, morotsskal och så vidare och så vidare. Skal av ingefära har visat sig vara en stor hit. Helt enkelt allt sånt som EGENTLIGEN är ätbart, men som hamnar i komposten för att maten faktiskt blir mer aptitlig om man inte använder vissna blad och grova skal. MEN dessa grejer funkar alldeles utmärkt att koka fond på! Det är det fondpåsen är till för.

Jag använder bara rena rester – alltså inte skal av leriga morötter eller lökar. Morötterna skrubbar jag av lite snabbt innan jag skalar dom, och när jag köper lök på affären så brukar jag som regel alltid tvätta dom i kallt vatten med en skvätt äppelcidervinäger (närmare beskrivning längst ner).

Hur som helst.

Jag lägger de rena grönsaksresterna i fondpåsen i frysen, och när påsen är typ halvfull kokar jag fond. Det är viktigt att inte vänta alltför länge, får då måste man koka så fruktansvärt mycket fond på en och samma gång.

Recept

1. Hetta upp smör i en stor gryta. Fräs de frysta grönsakerna i smöret. Här kan man nog fräsa lite som man vill: det finns fonder (som den som används till nudelsoppan pho till exempel) där grönsakerna i stort sett bränns svarta. Jag brukar nöja mig med lite yta bara.
2. Slå på vatten så att det täcker grönsakerna.
3. Koka 45 minuter. Slå på mer vatten under tiden om det behövs. Jag brukar ha en vattenkokare med hett vatten vid sidan av, så att det inte tar så lång tid att koka upp.
4. Sila.
5. Klart.
6. Förvara i kylen i några dagar, eller i ej helt fulla burkar i frysen tills det är dags att använda. Funkar som bas i soppor, risotto, grytor, till att koka linser i och så vidare.

Tvätta lök

När jag köpt lök på affären börjar jag alltid med att lägga dom i en skål, slå på en skvätt äppelcidervinäger och täcka med kallt vatten. Löken får ligga så i… 20 minuter? Eller ett par timmar. Tills dess att det yttersta skalet på löken är fuktigt. Då gnider jag löken i händerna, så att all eventuell smuts försvinner, jag rycker bort den lilla rottussen längst ner och rotborstar bort eventuell jord, jag tar bort lösa eller skadade skalbitar, så att bara ett tajt, blankt skal blir kvar. Om detta skal visar sig vara det första ”riktiga” löklagret – alltså ett saftigt löklager som går att äta – så gör det ingenting. Detta löklager förvandlas till vanligt skal över tid. På det här sättet upptäcker jag också skador på löken. Skadade exemplar läggs åt sidan och används först, eftersom de inte går att lagra. Övriga lökar får torka på en handduk innan de hamnar i grönsaksskålen, där de håller sig perfekt i veckor. Jag gör likadant med ingefära och andra grejer som kommer från affären – låter dom ligga i vatten och äppelcidervinäger och skrubbar skalet med en mjuk rotborste. Se till att grönsakerna torkar ordentligt innan du lägger dom i grönsaksskålen bara, annars kan dom ruttna eller gro (yay, växtkraft!). Om jag planerar att äta skalet på apelsiner eller grapefrukt (syltade eller i marmelad till exempel) gör jag likadant med dom också. Älskar att ha en stor skål med rena, fina grönsaker hemma – ätbara inifrån mitten och hela vägen ut till skalet.

 

Växthus

Jo, i somras byggde vi ett VÄXTHUS! Tunnelväxthuset Brage 200 från Grohus. Och med ”vi” menar jag mannen. Med ”byggde” menar jag… ja, det är lite svårt att beskriva i ord. Det kändes som en närmast esoterisk upplevelse av emotionell och psykologisk nedbrytning av mannen, följt av en fågel fenix-liknande återfödelse. När den automatiska luckjäveln nåddes av solens strålar, på den sjunde dagen, och faktiskt öppnades… jag är glad att jag fått vara med och se den typen av förunderlig glädje hos en människa.

Vi tittade mycket på den HÄR sidan, för stöd. Det är inte exakt samma moment som för Brage, men det var bra att läsa igenom bara för att få lite perspektiv.

Jag är glad att kunna meddela att huset levereras med ett överskott av skruvar, så det gör inget om man tappar en eller två i gräset, vilket vi trodde från början.

Här har vi precis mottagit växthuset!

Här har mannen börjat skumma monteringsanvisningarna… (klicka och zooma för face)

Ett första skelett. Det här tog en hel dag. Mannen hade rest det på egen hand, och jag möttes av det när jag kom ut. Han hade tydligen ramlat ett par gånger innan han lyckades.

 

Skelettet har fått stadga.

Gulligt fika som jag fixade för att mannen skulle orka vidare.

Ett varv till med byggnadsinstruktionerna.

Det var dessutom obeskrivligt varmt när husets konstruerades. Man brände sig på metallen. Men stockrosorna och klätterosen såg bra ut i alla fall!

När vi kommit så här långt bestämde vi oss för att fortsätta på plats, för att huset inte skulle bli omöjligt att flytta.

Grundar med kartong runtom, täckduk inomhus, tejpar fast rörplats och skär efter montering.

Gavlar på plats.

Alla moment fram hit tog ytterligare en dags arbete.

Sen lägger man bara den stora skivan rörplast över huset, vilket var förvånansvärt enkelt.

Sen bara skruva fast. ”Bara”.

På med det förbannade jävla dörrhelvetet! Putta igen jorden runtikring!

Tjock kartong på mittgången, korrugerad plåt ut mot bäddarna.

Helt färdigt, inklusive den automatiska vädringsluckan, som vi än idag inte fattar hur den faktiskt funkar.

Hanna Hellquist i Allt om Trädgård

I den här texten i Allt om Trädgård, som handlar om Hanna Hellquist, nämner jag bland annat vinterpratet som Hanna gjorde och som JAG producerade! Du kan fortfarande höra det, HÄR.

Jag nämner också Hannas artikel i DN, som är jättefin, och som du kan läsa HÄR.

Och om Allt om Trädgård, eller nån annan, vill att jag ska ta bort texten härifrån är det bara att säga till!