Dig for victory

Du har hört om victory gardens va?
World_War_II_and_Dig_for_Victory
De kallades krigsträdgårdar först. Och sen, på amerikanskt manér, för vinnarträdgårdar: victory gardens. Initiativet kom från både den engelska och amerikanska regeringen. När andra världskriget bröt ut gick amerikanska bönder på knäna i bristen på arbetskraft. Medan britterna blev smärtsamt medvetna om att de befann sig på en ö, och alltså blev extremt lätta att svälta ut om de förlitade sig på livsmedelsimport. I England startades kampanjen Dig for Victory. Uppdraget var enkelt: alla ska odla i alla fall någon mat själva. Det var inte en medelklasshobby, det var inte en kvinnosyssla, det handlade om patriotism och överlevnad och att vara förberedd ifall katastrofen skulle inträffa. Och det visade sig att alla vann på ett större matoberoende.

* 1944 producerades 42 % av USAs grönsaker i en victory garden.

* Vid andra världskrigets slut odlade 80 % av de amerikanska hushållen i alla fall lite av sin egen mat.

* Det står ännu mer om det här i den HÄR fina boken.

* Det som gör mig så rörd när jag tänker på det här är att det så klart inte hade funkat om inte de här trädgårdarna nästan omedelbart blev omåttligt populära. Folk ÄLSKADE att odla, de hade bara glömt bort det. Och med de två pyttesmå incitamenten ”regeringen tillåter det” och ”jag vill inte svälta” så bubblade odlingsintresset upp igen, som om det aldrig varit borta.

Sen kom krigsslutet, och vinnarna övergav sina täppor. En köksträdgård blev en symbol för krigsarmod. Bara de som var så fattiga att de var TVUNGNA att odla sin egen mat fortsatte, och ingen vill vara den enda fattiglappen under en segeryra. Ytterligare lite senare bestämdes det att snabbmat skulle ersätta odlingar för de med små tillgångar, och även fattigmansodlarna försvann. De rikingar som absolut inte kunde sluta odla, gömde köksträdgården nånstans bakom huset.

Dig on!

Och nu är köksträdgårdarna på väg tillbaka till framsidan av huset. Och bara för några veckor sen var det nån från nån form av militär förberedelseorganisation som nämnde i förbifarten, på radio, att om den svenska infrastrukten skulle få sig en törn, skulle våra livsmedelsbutiker vara tomma på två veckor. Tänk om vi bara kunde hoppa över hela krigsfasen, och istället börja segerodla med en gång. Och tänk om vår regering började annonsera efter 50 000 nya kolonister, som på affischen här ovan.
42 % grönsaker och 80 % odlare är målet! Go!

Annons

Grönsaksland, odlingspyramid, frigolitlåda

Först och främst, du har väl inte missat att det kommit ett nytt avsnitt av Grönsakslandet? Du hittar samtliga avsnitt HÄR.

Och, på allmän begäran: Min odlingspyramid! Ett drama i tre akter.

INGEN av kronärtskockorna jag pratar om i Grönsakslandet har kommit upp, men däremot har jag närmare 20 svingoda basilikor på gång till plantbytardagen den 29 maj.
Det blir bra det här.

Drick Herbariet!


Alright, mer nyheter! En dekadent dröm håller på att gå i uppfyllelse för mig:

– Jag ska få hålla föredrag medan jag sippar på absint!

Det händer i Stockholm på tisdag, 12 april 2016, och upplägget är det här:

– En mycket cool dryckeshistoriker har läst ”Herbariet”, inspirerats och snokat rätt på ett gäng drycker från boken. Hon bjuder mig och publiken (dig?) på dryckerna och berättar om dom, medan jag berättar om växterna i dryckerna, hur du odlar dom och om/varför folk på 1800-talet blev galna av dom.

Biljetterna kostar 400 kronor, MEN då ingår det alltså fem glas. Det är ingen dårlig idé att grunda med en rejäl middag, om jag säger så. Själv tittar jag mycket på DET HÄR klippet med Charles Bukowski, som inspiration.

FAKTA
Berusande trädgård
Datum: TISDAG 12 APRIL 2016
Tid: KL 18:00 – CA 19.30
Pris: 400 KR
Plats: SPRITMUSEUM, Djurgårdsvägen 38, Stockholm
Biljetter: KLICKA FÖR ATT KÖPA.
Läs mer: HÄR.

Vi ses!