Odlingsplikt!

Jag skrev precis en liten krönika som handlar om jordbruk och grönsaksodling och om hur fler av oss borde vara grönsaksodlande bönder. Och medan jag gjorde det mailade jag till Statistiska Centralbyrån för att dubbelkolla en sak, och fick ett väldigt bra svar som bland annat innehöll den här informationen:

”I Sverige verkar humle odlas från 1200-talet, då olika bestämmelser om humle börjar dyka upp i lagstiftning. I Kristoffers landslag från 1442 står att varje bonde ska hålla en humlegård med 40 stänger, och kraven utökades till 200 stänger i Kalmar recess från 1474.
Först år 1860 avskaffades odlingsplikten, som alltså var en del av svensk lagstiftning i cirka 400 år.
Sedan 2014 odlas kommersiell humle återigen i Sverige, dock i liten omfattning. Ett femtiotal svenska humlesorter odlas dessutom på Julita gård som en del av Programmet för odlad mångfald.”

Fatta odlingsplikt! Vi hade det i 400 år, det är bara att inför igen!

Göra det bästa av vintern-mat

Gör så här: Öppna en burk saltgurka. Skopa i en eller ett par teskedar pepparrot, en eller ett par teskedar honung och en eller ett par chilis, allt beroende på smak. Skruva igen burken igen och vänd upp och ner ett par gånger, så gurklagen blandar sig med grejerna du skopade i. Ställ i kylen i nån vecka, men fortsätt vända burken nån gång om dagen, så att honungen verkligen löser upp sig.

Et voila, nu har du söt-stark-pepprig saltgurka, som är perfekt till salt ost eller som tilltugg till precis allt eller ingenting!

Just den här ”skörden” kommer från kosher-hyllan på närmaste stormarknad (utom honungen, som kommer från en demeter-biodlare, eftersom man ska vara snäll mot bina). Men tänk i sommar, när man odlat och lagt in egna gurkor, grävt upp en bit pepparrot* och knipsat loss en chili från plantan på trappen…

*Mitt enda problem med detta är ett humlebo precis under min pepparrotsplanta. Jag är extatisk över humlorna, men kan inte låta bli att sukta efter roten.

Hitta citatet – Okakura Kakuzō

Äh, vi tar väl en bokbild till hörrni? Kul å läsa ju.

Den här bilden hör till serien ”Hitta citat”. ”Hitta citatet” var en serie som jag startade här på bloggen efter att jag skrivit klart boken ”Herbariet”, eftersom jag har en en stor mapp på min dator som innehåller bilder på sidor ur research-böcker som jag inte har en aning om varför jag fotade (skriver lite mer om detta HÄR). Nu har vi kommit fram till:

Författare: Okakura Kakuzō
Bok: ”Book of Tea”
Skapelsedatum: 29 juli 2015, 14.42 (på Böda Sand, Öland)

The Book of Tea av Okakura Kakuzō

The Book of Tea av Okakura Kakuzō

Jag älskar ”Book of Tea” väldigt mycket. Jag citerar den tre gånger i ”Herbariet”, och inget från den här sidan fick plats. Det finns gränser liksom.

Jag trillade dit så rejält på denna bok att jag försökte skriva den, jag också. En sak som jag älskar extra mycket med ”Book of Tea” är att den aldrig berättar vad den är för en bok. Den låtsas att den är en bok som handlar om japanska te-cermonier och deras historia. Men i själva verket är den en manual i asketism och wabi-sabi. Så jag bestämde mig för att ”Herbariet” också skulle vara en manual i asketism och wabi-sabi. Och att ”Herbariet” inte heller skulle berätta att den är det. Så. Nu var det avslöjat.

Och citatet som jag var ute efter på den här sidan var så klart: ”In joy or sadness, flowers are our constant friends. We eat, drink, sing, dance, and flirt with them. We wed and christen with flowers. We dare not die without them.

Scheherazades meloner

Förra veckan läste jag Martin Amis bok ”The Pregnant Widow”, som handlar om ett gäng brittiska ungdomar på 70-talet. De har alla helt vanliga namn, utom en, en mycket bystig engelsk flicka med det exotiska namnet Scheherazade. Och den här veckan läser jag ”The Alice B. Toklas Cookbook”, och där dyker det upp ett recept på Scheherazades meloner. Vad är oddsen!?

Recept hämtat ur The Alice B. Toklas Cookbook

Recept hämtat ur The Alice B. Toklas Cookbook

Receptet låter ju dessutom grymt. Det borde också gå att försvenska lite. Melonen behöver man ju fortfarande, men tänk om man gjorde det med till exempel bara melon och jordgubb? Det är ju en klassisk kombo. Och sen kanske hålla spriten till torr champagne och körsbärslikören Kirsch? Några blad riven mynta istället för crème de menthe? Hej sommar, var är du!?

I boken finns ett recept från Alexandre Dumas också, författaren till ”De tre musketörerna”, men det innehåller bland annat kalvklövar, så jag skiter i det. MEN det påminde mig om en annan grej med Alexandre: han hade pippi på att kärna sitt eget smör. Det var det bästa han visste. Om han kom inom någon kilometers radie av ett djur med spenar, även när han var ute på en av sina många resor, så såg han till att mjölka det. Det spelade ingen roll vilket djur det var – get, häst, mula osv. Smöret gjorde han på det här smarta sättet:

* Han hällde grädden i en burk (eller på hans tid var det kanske en skinnpung eller nåt?). * La kärlet i sin väska.
* Vandrade obekymrat vidare, och efter några timmar hade han kärnat smör.

Jag kan garantera att den här metoden fungerar: jag upptäckte den av misstag när jag la en flaska ohomogeniserad mjölk i ryggsäcken och promenerade ut till kolonilotten. När jag kom fram innehöll flaskan lättmjölk med smörklumpar i (allt gick bra, smöret smälte i kaffet, som bara blev extra flottigt och gott).

Det var allt för nu! Hejdå från Paris.

Kållorado

Kålla (hö hö) in den här helt underbara flodplanteringen av kål på Karlaplan i Stockholm under första världskriget! Det är de gamla blomsterrabatterna som fyllts med nåt som jag tycker ser ut som purpurkål. Fatta gott + snyggt + smart!

Jag hittade bilden i den helt fantastiska Stockholmskallan.se, när jag letade info om Anna Lindhagen. Hon hade ju hållt på och anlagt en massa kolonilotter innan kriget bröt ut, och när kriget väl kom blev kolonilotterna viktiga för försörjningen.

Fullständiga källhänvisningar: Bilden på kålodlingen är tagen av fotograf Axel Malmström, skapad 1917 med objekt-ID/bildnummer SSME014287. Originalfoto finns hos Stockholms stadsmuseum, och jag hittade det på internet HÄR.

Plum nuts

Just nu läser jag om Christopher Lloyds fantastiska ”Gardener Cook” (jag upptäckte honom när jag skrev ett Mästarmöte i ”Allt om Trädgård”) och han är så KUL. En halv sida går åt till citat om hur värdelöst Victoriaplommonet är, folk som säger ”Stackars Victoria. Hon passar utmärkt i frysen, eller till den där alldeles speciella måltiden på skolan, sjukhuset eller fängelset”. Christopher avslutar med att skriva ”Jag odlar Victoria vilket fall”.

MEN han rekommenderar även Czar, Opal och Early Rivers, så dom är jag i jättenyfiken på nu.

PS. Här är jag framför mitt Victoriaplommon, i somras.

Foto: Ulrika Flodin-Furås/gatsmart.eu

Foto: Ulrika Flodin-Furås/gatsmart.eu

Vill du följa med till botaniska trädgården i Kongo-Kinshasa?

Foto: Pierre Björk

Foto: Pierre Björk

Har jag berättat att jag skrev en liten novell om den där gången när jag var i Kongo? Den kom ut på svenska som e-bok, och går att låna på biblan – HÄR till exempel (om du har lånekort på Stockholms stadsbibliotek).

Boken heter ”Kongo, rumban och jag”, och handlar mest om musik. Men vi hinner med ett besök på den botaniska trädgården i Kinshasa också. Den tar bara några timmar att läsa. Perfekt för pendling eller insnöade dagar.

Om du aldrig lånat e-bok förr så kan jag erkänna att det är lite fippligt, men både jag och min pappa klarade av det, och om man faktiskt läser instruktionerna från biblioteket så är det inte jättekrångligt.

Vi ses i Kongo!

Foto: Pierre Björk

Foto: Pierre Björk

Milky ways

Tips-tajm!
Fick precis ett brev från en person som bor i den tjusiga ekobyn i Baskemölla, med det här tipset: att frysa in bär i mjölkkartonger!

Jag har aldrig riktigt gillat att odla i mjölkkartonger (botten blir så saggig!?), men det HÄR känner jag är helt korrekt sätt att hantera dom. Sprätta upp, fylla, vika tillbaka tejpa ihop, märka och sen stapla i frusen. Att fylla fyrkantiga utrymmen med fyrkantiga grejer alltid så mycket mer tillfredställande.

Vad vi pratar om när vi pratar om stadsbruk

Först och främst: jordbruks-avsnittet av Grönsakslandet kan streamas HÄR, eller laddas ner från iTunes.

2016-10-13-15-27-24-terrass

Här under är mina anteckningar inför programmet. Det är LÅNGT, men det går bra att hoppa runt och läsa här och där. Så långe du inte missar den allra sista punkten, den med lösningarna. Det är där det blir roligt.

Vi spelade in i den lilla dryckesträdgården utanför Spritmuseum, på Djurgården i Stockholm, och det här pratade vi om:

ELIN LÄR SIG ETT ORD!
– Man måste har ord för att kunna prata om saker, och jag har precis lärt mig ett nytt ord: stadsbruk. Alltså jordbruk, fast i staden.

VAD ÄR DET SOM SAKNAS?
– Om vi ska ha ett verkligt, fungerande stadsbruk räcker det inte med en pallkrage per hushåll. Det krävs riktiga, småskaliga bönder som odlar mat nära våra städer.

VARFÖR SAKNAS DOM?
– Svenskar är traditionellt inte några grönsaksodlare. Vi är inte Italien, där varje by och varje familj har sin egen favoritaubergine. I Sverige har vi odlat lin, skog och spannmål. Kanske lite humle och hampa. Sen har vi sålt det och köpt typ… torkade bönor för pengarna. Bönor som vi sen kokat sönder och slurpat i oss i mörkret och risdoften. Det har så klart alltid funnits undantag. Grönsaksodlare som vill ha nåt mer och bättre än bönsupa (då) och den där fruktansvärda, förhackade plastpåse-salladen (nu). Som Karin Larsson, som redan kring sekelskiftet bakade egen pizza på hemmaodlade tomater och serverade grönsallad. Det senare (läste jag precis i tidningen) upptäckte resten av Sverige först under 1970-talet.
Men vi som folk har ingen tradition av matodling.

MEN VAD ODLAR ALLA BÖNDER NU FÖR TIDEN DÅ?
– Våra bönder idag odlar inte heller grönsaker.
De odlar:

djurfoder (som blir till matdjur)
vitt mjöl
socker

Inte dom allra nyttigaste grejerna.

VAD INNEBÄR DET?
– Det här med stadsbruk är inte nåt nostalgiskt – det är en NY tradition.
Det är en fråga om livsmedelssäkerhet, det handlar om moral och etik, om livskvalitet och njutning. Färre transporter betyder mindre olja, vilket betyder att vi kanske inte behöver kliva i säng fullt lika villigt med till exempel Ryssland. Storpolitik OCH en god lunch alltså. För att det ska hända måste vi ha en massa små jordbruk, nära våra städer.

NU KOMMER JAG SÄGA EN MASSA DEPPIGA SAKER
– Men det kommer kul grejer efteråt, så ge inte upp!

* Hushållningssällskapet säger att maten i våra affärer skulle vara slut på fem dar om nåt hände med våra transporter eller vägar.
* Civilförsvarsförbundet säger en dag.
* På vissa ställen har 9 av 10 jordbruk har lagts ner sen vi gick med i EU på 90-talet.
* Från att nästan alla svenskar var bönder är det nu bara nån procent.
* Sveriges självförsörjning är en av de lägsta i Europa.
* Bönderna gör sig av med sina djur, eftersom de är olönsamma, och satsar på en enda gröda. (Det här är dumt eftersom: djur = gödsel och monokultur = dålig).
* Bönder med mindre jordbruk skaffar andra jobb och arrenderar ut sin mark till en storbonde.

Här är vi nu: med enorma gårdar och monokulturer.

OCH NU, LITE GODA NYHETER, INSLAGNA I ETT MOMENT 22
– Det här är intressant: småskaliga jordbruk är mer effektiva än stora. Småskaliga bönder får i själva verket HÖGRE avkastning än jättegårdar! Men ÄNDÅ blir jordbruken större och större, av den här anledningen: på en liten gård kan man ta ut mer skörd per kvadratmeter (man skördar noggrannare och från till exempel två olika växter per år). Men ett storskaligt jordbruk, med mycket maskiner, kan ta ut mer skörd per arbetstimme. Och eftersom grönsaker är billiga och arbete dyrt tjänar du mer på att ta ut mindre skörd, så länge arbetsinsatsen blir mindre. Så bonden på den stora gården överlever, men i slutändan blir det mindre mat.

Liten bondgård i utkanten av Porto, Portugal.

Liten bondgård i utkanten av Porto, Portugal.

VARFÖR GÖR DOM DUMMA DUMMA BÖNDERNA SÅ!?
– Det har ju inte alltid varit så här. Bönderna gör bara det som den ekonomiska styrningen säger åt dom att göra, och de senaste typ 100+ åren har vi/ekonomin sagt åt dom att bli större och större.

SÅ, HUR SKA VI TÄNKA ISTÄLLET?
– Vi måste inse att bönderna är allas vårt ansvar: medborgarna och butikerna och industrin och restaurangerna och ålderdomshemmen och skolorna. Vi är alla bönder, egentligen.

ETT PROBLEM
– Ett problem är bostadsbristen. Markpriserna i närheten av städer är så höga att en åldrande bonde som vill sälja en liten eller mellanstor gård till en yngre bonde kommer att få problem. Unga bönder kommer aldrig att kunna konkurrera med en börshaj, och för varje pensionerad bonde försvinner ytterligare bondgårdar.
Michelle Obama, som skördade 300 kilo grönsaker vid Vita huset, skriver om det här problemet i sin bok ”American Grown”. Och i New York driver Isabella Rosellini den bondgård som ligger allra närmast Manhattan – hon var den enda bonden som hade råd att köpa gården som hon nu odlar på. Hon säljer sin skörd både lokalt och till finrestauranger i stan.

OCH EN LÖSNING. ELLER FEM!
1. I Portland, Oregon har man instifta en lag som skyddar jordbruksmark nära städerna. Den gör att exploatörer inte KAN köpa odlingsmark. Det här skulle vara superrelevant kring till exempel Uppsala, eller i Skåne, som har Europas allra bästa odlingsjord. Att schakta bort den jorden och ställa ett hus där är en skymf.
2. I Kanada arrenderar skogsbönder sin mark. De betalar utifrån att man tar hand om marken på ett korrekt sätt. Ett visst uttag per år ger ett visst pris. Skövlar du, betalar du mer.
3. Ett stort företag kan köpa mark och sen arrendera ut till (eller anställa) en bonde, för att säkra sin tillgång på ekologiska grönsaker. Mark är dyrt, och jordbruk är riskfyllt och lågavkastande, men på det här sättet slipper bonden riskera allt för att få odla.
4. Landsbygdsnämnden i USA ägnar sig åt markförmedling. Som Tinder för bönder. En åldrande bonde med ointresserade barn kopplas ihop med en yngre bonde, de två jobbar parallellt, den yngre bonden arrenderar och köper till slut gården, under marknadspris.
5. I Södertälje har långstidsarbetslösa startad ett stadsbruk, där andra långtidsarbetslösa och nyanlända svenskar kan jobba. Vi som befolkning har ett behov av mat. Ekologisk odling kräver en massa handarbete. Och så finns det folk som hamnat på sniskan, som inte får jobba för att de väntar på typ uppehållstillstånd, som är utbrända, som inte är ”attraktiva” på ”arbetsmarknaden”. I en ekologisk grönsaksodling är alla attraktiva!

Ok, det var mina lösningar. Tveka inte att säga till om det finns fler.

Text till Toys’r’Us

Omslag Louise Enhörnings "Toys'r'Us"

Omslag Louise Enhörnings ”Toys’r’Us”


Den superbegåvade fotografen Louise Enhörning har just nu (8 december 2016 till 6 januari 2017) en utställning på galleriet Loyal i Stockholm.

Om du skulle vara i stan och behöva en sista minuten-present kan jag rekommendera den lilla utställningskatalogen, med foton från utställningen. Där även lilla jag skrivit en text om hur likgiltig naturen är inför människan, och inte tvärtom, som det är lätt att tro i dessa tider!

Min text i katalogen.

Min text i katalogen.