Picklad baby-pattypansquash

Picklad baby-pattypansquash beskrevs nånstans på internet som ”den mest specifika picklade grejen nånsin”. Alltså inte bara picklad squash, inte bara picklad squash av sorten pattypan, utan bara de allra minsta baby-exemplaren av den sortens squash.

Under sommaren som gick var ju squashen så enormt tjurig. Länge, länge blommade den bara med fruktlösa handblommor. Men precis under höstens sista suck började det komma små frukter.

Så för att inte förlora skörden till frosten så plockade jag dom allihopa, oavsett hur små dom var.

Sen gjorde jag picklad baby-pattypansquash. Passar till det mesta, även bara på egen hand, i en snygg skål med tandpetare, att pilla i sig innan middan!

Det här receptet innehåller det amerikanska måttet cup, som är tyyyyp 2,4 dl. Jag har kommit fram till att det är mycket jobbigare att räkna om alla jämrans amerikanska recept, jämfört med att bara köpa ett koppmått, så det har jag gjort. Rekommenderas.

1 1/2 kopp vitvinsvinäger
1 1/2 kopp vatten
1/3 kopp skivad schalottenlök
1 msk salt
1 msk socker
1 msk svartpepparkorn
1 tsk vitpepparkorn
1 tsk korianderfrön
1 tsk senapsfrö
1/2 tsk rödpepparflingor
3 vitlöksklyftor, krossade
1 lagerblad
2 1/2 koppar baby-pattypansquash, hela, kluvna eller kvartade, beroende på hur stora dom är (alla bitar ska vara ungefär lika stora som den allra minsta squashen)
4 dragonkvistar
4 vårlökar, enbart gröna biten, halverade på längden
1 citronklyfta

Häv alla ingredienser från vitvinsvinäger till och med lagerblad i en gryta och koka upp. Det är viktigt att pepparkornen och koriandern är hela, eller eventuellt krossade en gång, men inte malda, då blir lagen grumlig. Sjud och rör tills sockret löst sig.
Ös ner hälften av squashen i en stor glasburk, placera dragon, lök och citron ovanpå squashen, toppa upp med resten av squashen och fyll sen burken med den heta lagen. Skruva på ett tätslutande lock. Förvara i kylen i två dagar innan du smakar. Håller sig länge. Det är en pickle för tusan. Ät upp den bara.

Annonser

Where the wild roses grow

Sakta men säkert har jag blivit intresserad av rosor. Jag försöker ta det försiktigt, eftersom jag förstått att rosor är en vanlig inkörsport till tyngre prydnadsväxter, men nu tror jag att snöbollen är i rullning.

En anledning är ju så klart att rosor inte alls är enbart prydnadsväxter, och en ros som jag just nu känner mig extremt intresserad av är Rosa Damascena var. Trigintipetala, alias den man gör rosenolja av*. Ingen aning om vad det är för ros i övrigt, eftersom rosornas värld liknar en klassisk rysk roman, där alla byter namn stup i kvarten.

* Enligt Ester Claessons ”Rosor på friland”, och Ester verkar ha koll på sina grejer.

Ta tåget till kontinenten

Jag åker alltså tåg till Paris. När de sista löven faller för hösten är det som att jag redan kan känna doften av kreosot, flammkuchen och tysk dimma. Att vintra på kontinenten skulle inte vara samma sak utan tågresan.

Det här skulle också varit det sista kapitlet i ”Paris för foodisar”, men jag hade redan skrivit för mycket, så nu bjussar jag på det istället.

Tysk utsikt.

Folk brukar säga två saker till mig angående tåg: det är dyrt och det är krångligt. Det är lite dyrare, och en gnutta krångligare än flyg. Men tänk dig att flyga internationellt för första gången som vuxen? Jag lovar att ditt huvud skulle explodera. Skillnaden är bara att det fruktansvärda, fruktansvärda flygkrånglet har blivit en vana. Tågkrånglet, som egentligen är mindre, lär man sig på två resor. Man blir nämligen lite av en privatspanare av att åka tåg genom Europa – det finns stora hemliga grupper på internet som delar med sig av sina resvägar. Härmed delar jag med mig av min, likt öppen källkod. Bygg gärna vidare.

Ännu mera tysk utsikt.

Stockholm-Paris
Förr körde Deutsche-Bahn nattåg Hamburg-Paris, det var superromantiskt och praktiskt. Numera gäller tyvärr dagtåg. Jag känner folk i södra Sverige som drar i hela sträckan i ett svep, vilket är fullt möjligt. Men vi reser sävligt från Stockholm, så här:
Dag 1: Stockholm-Köpenhamn (övernattning på Astoria, med utsikt över tågbangården, och mat på Manfreds).
Dag 2: Tidig avgång mot Berlin. Tåg och färja tar fyra timmar (tåget åker båt!), kvickt byte i Hamburg och så vidare mot Berlin. Framme i Berlin efter tre timmar, på eftermiddagen (övernattning hos vänner, stöka lite på stan).
Dag 3: Sista etappen, Berlin-Paris, tar åtta timmar utan byten.

Alternativ tågväg Köpenhamn-Paris
Dag 2: Köpenhamn-Hamburg-Amsterdam (övernattning i den superbilliga sviten på lyxvandrarhemmet Cocomama, naturvin på restaurang GlouGlou).
Dag 3: Amsterdam-Paris tar sjukt nog bara ett par timmar.

Helt vanlig tågstation i Portugal.

GENERELLA TIPS
# Budgettricket är att inte boka via SJ, utan vi den som kör sträckan, Deutsche-Bahn till exempel.
# Många tågåkare tipsar om Centralens resebutik i Kalmar, som bokar hela resan åt dig. Har aldrig testat dock.
# Vissa månader kör Veolia nattåg Malmö-Berlin. Då är det bara att vakna i Berlin och hoppa på nästa tåg Berlin-Paris.
# 1a klass brukar vara ett prisvärt sätt att slippa skrikande barn och folk med knappljud på mobilen.
# Både TGV och ICE kör Berlin-Paris. I TGVs förstaklassvagn är det bordsservering och beställer man lätt, rött vin kan man välja mellan att få det chambrerat eller kylt. Men jag föredrar ändå ICE, med gratis wifi och tysk effektivitet.
# Många tipsar också om Interrail (kostar typ 3-4 000 kr och så får man åka hur mycket tåg man vill i typ en vecka). Det funkar dock inte för mig eftersom jag föredrar 1a klass och sovvagn och andra lyxgrejer.
# Söker du en annan rutt? Kolla https://www.seat61.com, fullt med tips på rutter!

Helt vanlig utsikt från frukostbordet.

Paris-Stockholm
Strax efter att de transkontinentala nattågen genom Tyskland försvann, ballade också gränskontrollen i Danmark/Sverige ur. Strandad i Paris kände jag att det var dags för ett nytt ressätt. Båt. Det går nämligen att åka som passagerar på fraktfartyg.
Mer info finns på den här sidan:
https://www.dfds.com/freight-shipping/routes-and-schedules/gothenburg-ghent

Det här har nu blivit min favoritresa, och så här ser resvägen ut:
Dag 1: Snabbtåg Paris-Bryssel, kvickt byte och sen Bryssel-Ghent, där stationen heter Sint Pieters. Hela resan tar inte mer 2 timmar och kostar cirka €64/person i 2a klass.
# Taxi till hamnen. Dubbelkolla att chauffören tar kort och inte skräms av adressen DFDS Seaways NV, Philips Landsbergiuslaan. Resan tar strax över 20 minuter, och kostar cirka €30. Säkert billigare med Über.
# Båten går (”seglar”, som vi säger på sjön) alla dagar utom måndagar. Den kostar 209€/person, plus en bokningsavgift på 35 euro (inte per person, per bokning). Vår båt tog lite över ett dygn. Man bokar på mail (bookings.gent@dfds.com), och får hytt med stort fönster ut mot havet, egen dusch och toa. Lakan, handduk och tre rejäla mål mat om dan ingår, och på somrarna fyller sjömännen utomhuspoolen vid kommandobryggan. Olika båtar tar olika lång tid. Om snabbhet är målet så finns båtar som seglar på ett dygn, om du föredrar att hänga till havs finns det båtar med två nätters övernttning.
Dag 2: Båten lägger till i Göteborgs hamn. Taxi från hamnen till Göteborgs station tar en kvart och kostar hutlösa 300 kronor. Buss är billigare, tar 20 minuter, men kräver en liten promenad. Jag är dock säker på att de superintresserade tulltjänstemännen som mötte oss så fort vi klev i land säkert skulle ha givit oss lift om vi frågat.
# Tåg Göteborg-Stockholm, 290 kronor i 2a klass.
# Jag skulle kunna skriva ett helt kapitel till om hur kul det var att åka båt, men om du tagit dig ända hit börjar du nog bli trött i ögonen.

Extremt nöjd på båt.

Här kommer överraskningen:
# Den totala kostnaden för den här resan – från dörr till dörr – var ungefär 3350 kronor per person, räknat på två personer.
# När vi bokade gjorde jag en prisjämförelse med flyg – också från dörr till dörr: Arlanda Express + flygbiljett SAS + taxi CDG-Paris = cirka 2636 kronor per person.
# Alltså ja, lite dyrare att inte flyga, men inte mycket, och på flyget ingår inte övernattning i härlig hytt och fem-sex rejäla mål mat!

Paris för odlisar, nej FOODISAR mena ja!

Helt off topic, men jag har alltså skrivit en bok. TILL! Helt sjukt.

Den heter ”Paris för foodisar”, fast vi skojar om att den borde hetat ”Paris för lodisar” bara för att den även innehåller så många barer och ställen som är extremt billiga, nej PRISVÄRDA mena ja!

Den går att köpa nästan överallt där böcker säljs, till exempel HÄR. Men den finns också att låna på bibblan, och om just ditt bibliotek inte tagit in den är det bara att be dom.

Först hade jag tänkt beskriva den som en anti-Michelinguide, eftersom ingen i den här boken nånsin kommer ta för mycket betalt eller le falskt. Fast det kändes lite taskigt mot Michelinguiden. Men sen påminde en kompis mig om att Michelin ju är ett däckföretag, och att Michelineguiden kanske kom till för att få folk att köra extra långt till avlägsna restauranger och bränna mer gummi, och då insåg jag att det verkligen ÄR en anti-Michelinguide!

”Paris för foodisar” är en guide designad för att du ska kunna röra dig till fots, gärna ganska långsamt, i Paris finaste område: det 11e arrondissemanget. Och om det är något jag känner att jag kanske vill visa, eller inspirera till, eller vad som helst, så är det att det går bra att vara en långsammare resenär. Att inte konsumera en stad, utan istället delta i livet i den, bli en del av den ett litet tag. Att behandla den som en by, där det är viktigt att vara trevlig mot alla man möter, eftersom man kommer träffa dom igen och igen. Där man äter på stället som alla i kvarteret vet är det bästa i kvarteret, dricker öl på baren med bra musik och en bartender som känner igen en redan efter andra besöket, och hittar till butiken som ser skabbig ut, men i själva verket har de allra finaste OCH billigaste naturvinerna.

En grej som inte fick plats, som jag tänker att jag kanske kommer posta här, är olika förslag på resvägar för den som inte vill flyga. Vi har åkt både tåg och båt, och det är ju inget man gör på en långhelg. Men hela poängen är ju att Paris är en helt underbar plats att vara på, så varför skulle man vilja ha en långhelg där, när man kan ha en långvecka? Du borde jobba mindre hur som helst.

Oh well, nån dag. Det var allt för nu. Vi ses i Paris!

Jag – en av ODLARNA!

Den jättefina podden ”Odlarna” kom förbi och hälsade på, och spelade in allt vi pratar om.

Avsnittet går att höra här:
https://odlarna-podcast.blogspot.se/2017/10/avsnitt-58-elin-unnes.html

Jag är just nu inne i en period där jag inte kan höra min egen röst, så jag har inte lyssnat själv, MEN en sak vi pratade om var olika knäppa saker jag trodde att jag skulle bli självförsörjande på när jag började odla (kaffe, svartpeppar, olivolja). ”Odlarna”-Olof frågade om jag faktiskt försökt odla några av de knäppa grejerna, och jag kom inte på något. Men nu dök det upp: Saffran!
De söta små lökarna kom faktiskt tillbaka några år – så tappra.

Allt om smör


Eller ja, kanske inte ALLT om smör, men två grejer om smör:

* Jag har alltså börjat kärna smör. Jag gör det med den där nya grädden som heter syrad grädde, eftersom jag läste nånstans att man ska syra sin grädde innan man kärnar, men jag har ingen aning om hur man syrar grädde.

I övrigt är det enkelt. Dock inte fullt så enkelt som det där tipset från Alexandre Dumas (han stoppade grädden i väskan på morgonen, gav sig ut och red hela dan och på kvällen hade han nykärnat smör). Det har funkat för mig tidigare, med vanlig grädde, men när jag tog en promenad med den syrade grädden hände ingenting.

Istället häller jag grädden i en hög, smal bunke. Använder man en vid bunke blir det bara lite grädde på botten och tar längre tid. Sen vispar jag, länge (i maskinen känd från Elins torp, se bild), tills grädden skär sig. Sen vispar jag lite till, tills grädden blir riktigt grynig. Sen plötsligen, på några sekunder, skiljer sig smöret och kärnmjölken åt. Jag plockar upp smöret och sköljer i kallt vatten (klämmer och drar lite i det), torkar av det lite hjälpligt och saltar.

Kärnmjölken spar jag i en flaska och använder till hudvårdsprodukter och matlagning. Det var en total REVELATION när jag upptäckte att amerikansk ranchdressing bara är kärnmjölk + allt som står på tillbehörshyllan i kylen (typ ketchup, senap, tabasco etc).

* Att förvara riktigt smör är lite av en utmaning. I kylen blir det stenhårt. Ute i friska luften kan det bli sunkigt om det får ligga för länge. Vi har också en oerhört klåfingrig mus, och jag får alltid en känsla av att henoms smutsiga små tassar pillat på allt som legat framme. Har hittat två spännande förvaringstips för smör:

1. En så kallad butterbell, smörklocka.
2. Inslaget i blad av trädgårdssyra. Vet inte om det har något att göra med ämnen i bladen, eller om det bara är en passande form, men jag gillar tanken!

Så, DET var allt om smör.

Istället för schampoo-schampoo

Här kommer ytterligare ett recept från miniserien ”Örtspa på Elins torp”:
Hårtvätt för brunett

några blad murgröna
en liten näve åkerfräken
en till ett par liter vatten

Koka upp vatten, kasta ner lite murgröna och åkerfräken, lägg på ett lock och låt svalna till kroppstemperatur.
Böj dig framåt och häll hälften av avkoket över håret. Massera hårbotten med cirkulära rörelser. Häll resten av avkoket över håret medan du ruffsar håret och gnuggar hårbotten.
Avsluta med att skölja i kallt vatten, eller hälften vatten och äppelcidervinäger.

Att tvätta håret i murgröna är inte alls samma sak som att tvätta håret med löddrigt schampoo, men på semestern, när man kanske saknar avlopp, är det ett lätt sätt att fräscha upp håret, utan att ens behöva reflektera över allt som skulle kunna vara skadligt för jord och djur i ett vanligt, löddrigt schampoo.

Om ingredienserna
Murgröna innehåller saponiner – alltså typ tvål. Idén till den här hårtvätten fick jag genom ett gammalt fransk recept på tvättmedel för handtvätt av kashmir och annan superkänslig ull. Murgröna används också i mjällschampoo. Som tvättmedel rekommenderas murgröna bara till svart tvätt, eftersom den kan den ge lite mörkare färg. Så blondiner bör utesluta murgrönan och bara använda åkerfräken, som innehåller silica och stärker håret.

För att göra det franska handtvättmedlet: koka upp 1 lite vatten, kasta ner 115 gram murgröna, sjud i fem till tio minuter och låt svalna. Använd istället för tvättmedel, enligt instruktioner för just den superkänsliga ull du vill tvätta.

”Kosmetikindustrin må bäva!!”

Jag är ju med i en liten Svtplay-miniserie där jag micklar med örter och gör naturlig hudvård (citat i rubriken kommer från Per Unnes, som uppskattade serien mycket). I serien gör jag en ansiktstvätt med tre olika sorters blommor (se avsnittet HÄR), men eftersom man ju inte hinner NÅNTING på tv så lägger jag upp det fullständiga receptet här nedan:

Treblomstvätt 

1,25 dl kärnmjölk
1 msk torkad kamomill
1 msk torkad lindblom
1 msk torkad fläderblom

Mät upp kärnmjölk och örter i ett vattenbad.

Värm ytterst försiktigt, att koka kommer inte på fråga, i upp till 30 minuter (jag brukar tröttna efter 15 eftersom man måste passa så noga).

Ta av värmen och låt stå och svalna i ytterligare två timmar. Sila och häll upp på en mörk flaska. Förvara i kylen. Mjölken håller sig i upp till två veckor.

Använd mjölken så här: stryk eller badda ut den över ansiktet. Väntar du några minuter blir det mer som en behandling, sköljer du av den med en gång är det helt vanlig rengöring. Mjölken går att blaska av med vanligt vatten, men för ytterligare örteffekt kan du torka bort den med muslintyg dränkt i ett sammandragande blomstervatten, hamamelisvatten till exempel.

Om ingredienserna 

Fläder går att ersätta med älgört.

.

Kärnmjölk får man genom att kärna syrad grädde till smör: när man vispat tillräckligt länge skär sig grädden, och kvar blir smör och kärnmjölk. Kärnmjölk är ett gammalt trix inom hudvård och rengöring, och gissningsvis borde mjölksyrebakterierna som finns i den syrade grädden vara extra snälla mot fejan.

Kamomill, lind och fläder går att plocka själv, men alla är också lätta att hitta på närmaste hälsokost. Det enda man ska vara noga med när man plockar är förväxlingsrisken: det finns en elak falsk fläder som man inte vill ha. Metoden som jag använder är att hålla koll på en certifierat äkta fläder, och sen plockar jag bara fläder när den säkra flädern blommar: då vet jag att det blir rätt. Det sätter sig i ryggmärgen ganska snabbt.

Fläderblom användes bland annat av viktorianska damer som ville få klarare hy, och både fläder och lind ökar cirkulationen, vilket man vill, medan kamomill är en klassisk, läkande sårört.

Blomstervatten är en biprodukt som kommer till när man gör eteriska oljor. Det vanligaste blomstervattnet är rosenvatten, men det finns blomstervatten från en hel massa blommor. Hamamelis, eller trollhassel som den heter på svenska, fungerar sammandragande, och är även populär i naturligt läkande tatueringssalvor.

Om du inte har en vattenbadskokare går det lika bra att fylla en kastrull med en bottenskyl vatten, och sen sätta ner en metallbunke i kastrullen (metallbunken ska inte nudda vattnet på botten av kastrullen).

Örter på teve!

Jag har gjort tvål! På TV! Det är en liten miniserie som heter Örtspa på Elins torp, som finns på svtplay, HÄR.

I efterhand känner jag att det hade varit smart att välja nåt enklare att lära sig göra på tv, men jag är hur som helst glad att jag nu är tvåltillverkare.

Och eftersom tvål är himla komplicerat hann vi liksom inte med alla olika moment, så här under följer den fullständiga beskrivningen. Tack alla som var med och tvål-coachade mig!

ÖRTTVÅL

Fettfas
187 g kokosfett
322 g olivolja
225 g rapsolja
30 g bivax

Vattenfas
270 g örtavkok
102 g kaustiksoda

Doftfas

18 g honung
2 msk malt kaffe
4-7 droppar eterisk olja

Förberedelser – LÄS MIG:
Använd skyddsglasögon, långärmad tröja, förkläde och handskar när du hanterar kaustiksodan och tvålmassan. Kaustiksoda är starkt frätande och används som propplösare – se till att använda ren kaustiksoda, som inte blandats med andra propplösande grejer. Två märken som har ren kaustiksoda är Nitor och Gripen. På innehållsförteckningen ska det bara stå en enda grej: natriumhydroxid.

Det finns en episk scen i filmen ”Fight Club” som illustrerar vad som händer om man får kaustiksoda på huden, och hur man neutraliserar den: med ättika. Se till att ha en öppnad flaska ättika till hands, och använd lite ättika i diskvattnet för att få bort allt det basiska när du diskar grejerna.

Det här receptet kommer från Yle, och är halverat. Det går alltså alldeles utmärkt att dubblera receptet. Då blir det tillräckligt mycket tvålmassa för att fylla två brödformar (alltså såna där avlånga plåtformar som man gräddar formfranska i).

Mise en place är viktigt när man gör tvål: börja med att mäta upp alla ingredienser (utom den eteriska oljan) och ställa fram alla grejer du behöver.

Örtavkok
Gör ett örtavkok genom att koka upp lite mer än 270 gram vatten och kasta ner halv näve nässlor och en halv näve tallbarr. Låt svalna under lock och mät sen upp den exakta mängden (alltså 270 gram). Man kan använda andra örter också, men jag ville att min tvål skulle kännas som att ta en kåsa kaffe i skogen. Det är viktigt att det är snälla örter: tvål använder man så pass ofta att risken för allergi ökar. Starka örter, som johannesört, går bort.

Oljefasen
Man pratar om tvåltillverkning i faser: fettfas, vattenfas och doftfas. Fett kommer först: värm oljor och bivax i en kastrull på svag värme. När oljorna är varma och bivaxet smält helt ställer du kastrullen att svalna.

Vattenfas
Minns du SIV från kemin? Samma sak här, superviktigt: Soda I Vatten. SIV! Glöm inte.

Genomför vattenfasen utomhus, eller under en stark fläkt. Mät upp örtavkoket i en värmetålig och stadig glasbunke, och vispa sen ner kaustiksodan med en träslev*. Det här leder till värmeutveckling och blandningen kan fräta bort färg från köksinredningen: var superförsiktig och stänk inte. Gå undan medan kaustiksodan reagerar med vätskan: gaserna som bildas är farliga att andas in.

* Jag kan inte riktigt förklara varför, men många är överens om att trä och glas är de bästa materialen när man gör tvål, inte till exempel metall och plast.

Blanda fettfasen med vattenfasen
När den kemiska reaktionen lugnat ner sig börjar vattenfasen svalna den med. När både fettfasen och vattenfasen har samma temperatur, nånstans strax under 60 grader, rörs vattenfasen ner i fettfasen. Den här delen av processen kallas för förtvålning. Det är en uråldrig uppfinning, en folkteknik: nu förvandlas fettet till tvål och den farliga luten försvinner.

Den tråkiga fasen
Vispa blandningen tills det börjar tjockna: den är klar när det blir spår i tvålmassan, lite på samma sätt som när man gör lös, hemmagjord majonnäs. Det finns filmer och bilder på internet som referens (den HÄR förklaringen hjälpte mig mycket). Vispandet kan ta en evinnerlig tid, särskilt om man rör för hand. Nån gång såg jag nån som kopplat in en borr till en manuell dubbelvisp för att få upp farten. Det ska också gå att använda stavmixer, men då behöver man ta små pauser och vispa för hand ibland.

Doftfasen
När tvålmassan börjar tjockna är det dags att tillsätta honung och malt kaffe, som ger tvålen en skrubbande effekt. Det går att droppa i eteriska oljor också, jag använder eukalyptus eller Pinus sylvestris. Alltså tall.

Slutfasen
Fyll tvålmassan i en avlång plåtform eller i individuella plastformar och låt stelna i 1-2 dagar.

Tippa ut tvålen ur formen och skär upp i lagom stora bitar med hjälp av en vass kniv. Låt tvålen eftermogna i en månad innan du använder den. Sen har du din alldeles egna marseilletvål, helt fri från konserveringsmedel men full med örter!

Hela tvållådan är nu fylld!

Tough beans

Ok, här kommer en kort kvartalsrapport.

Dels har vi spelat in ett nytt avsnitt av Grönsakslandet och sen tappat bort första halvan. Det som finns kvar kan du höra här:
http://bellas-gronsaksland.madewithopinion.com/nar-en-hel-del-gar-at-helvete/#

Strax efter att det slutade snöa, i maj, så slog ju Den Hemska Torkan till. Där jag odlar har det varit som oktober, utan regn, hela sommaren. I stort sett allt har mått dåligt. Utom en sak: bondbönorna. Jag har sorten ”Green Hangdown”, som nästan alltid gjort imponerande grejer så fort jag sått den.

Nu, för några veckor sen, kom de första regnen och bönorna, som alltså sett ok ut hela sommaren, gick bananas.

Det hände också en spännande sak med bladlöss. Det enda tecknet på att bondbönorna kanske faktiskt inte trivdes så bra i torkan var att några av plantorna attackerades svårt av bladlöss. Nu, när det regnat lite, vågade vi oss på att rulla ut vattenslangen för att spola bort lössen, och upptäckte att de flesta av dom redan var döda.

Min teori är den här: under torkan fokade bönorna så mycket på överlevnad att försvaret mot djurattacker låg nere. När regnet väl kom hade de plötsligen energi över och kunde börja producera insektsgift (ett insektsgift som, om jag inte minns helt fel, dessutom i vissa fall gör grönsakerna nyttigare för människor. Skrivet detta ur minnet, men det ska det vara nåt i stil med att växter som fått kämpa lite innehåller mer goa ämnen).

I övrigt ser potatisen eländig ut, mina vattenmelon-rädisor är ett skämt, all koriander gick i blom omedelbart och mina två squashplantor har en blomma var.

PS. Ge mig lite goda nyheter! Är det till exempel nån som vet hur det gått med det där totalförbudet mot neonikotinoider?! Jag söker på det, men hittar liksom inga nyheter efter mars…