”Hon flyttade norrut, för att förverkliga sig själv”

Då var man på väg till Borlänge då. Förutom dom här banden så ska jag försöka se Ekoparken också.

Vägbeskrivning/skjuts mottages tacksamt. Jag kämpar fortfarande med skyttegravsfoten jag drog på efter att ha promenerat från Hultsfredsfestivalen till Kalvkätte trädgård i hällregn för två år sen…

(Jag vet att den där rubriken bara funkar om man är från Malmö, men jag lyssnar så mycket på Bäddat För Trubbel just nu att jag inte kunde låta bli)

 

Annonser

Cover Me

Fantastiskt söt artikel om täckodling i senaste numret av tidningen Odlaren. Fobos ordförande Börje har bland annat räknat ut följande:

Med ett snitt på 500 daggmaskar per kvadratmeter (vilket man får om dom trivs och man inte har ihjäl dem med jordfräsen varje vår), som alla ger 1 gram spillning per dag, så borde han helt gratis få 90 kilo PH-neutralt gödsel per kvadratmeter och år.

Han har räknat ut ett årligt mask-bajs-snitt! Jag älskart!

En annan grej som lät som en så sjukt bra idé var att Börje kör mask-kompost i gamla kylskåp. Dom är så välisolerade att dom funkar även på vintern. Jag antar att kylskåpen liksom ligger på rygg, och så när man öppnar kylskåpsdörren, då är maskarna där nere i facken. I mina öron låter det här så snyggt och som taget direkt ur Mad Max att jag blir helt knäsvag. Kaos-odling rulez!

Det kom ett brev på posten…

Med den här spännande boken!

Possum Living – How to Live Well without a Job and with (Almost) No Money av Dolly Freed. Skriven av Dolly när hon som 18-åring bodde tillsammans med sin pappa på en gård på landet och strävade efter att så långt som möjligt stå utanför samhället. Den innehåller allt ifrån tips på hur man lagar egna bön-snacks och gör sitt eget vin, till hälsokurer (de flesta går ut på att man ska dricka hembränt) och hur man hotar lokala tjänstemän på ett tillräckligt subtilt sätt för att det inte ska bryta mot lagen.

Sommarläsning much!?

Allåkerbär!

Dom e tebaka!

Sen jag skaffade mina allåkerbär har inte en enda person som besökt lotten låtit bli att trampa på dom. Det är något med bären och placeringen som gör att det är omöjligt att låta bli. Mannen trampar på dom minst en gång i månaden, och jag har satt foten på dom i alla fall ett par gånger. Jag minns särskilt en midsommarnaftonskväll som involverade en del eldsprutning och snedsteg, och efter det såg de inte ut att någonsin dyka upp igen.

Men här är dom i år igen, sötare än någonsin. Nu är det bara att vänta och se om det stämmer som det står i boken, att de behövs olika sorter för att det ska bli bär… Som vanligt när jag fattar beslut var det oerhört väl förberett, och alltså fanns det bara en sort kvar på Zetas när jag handlade.

Bit i kudden, snigeljävel

Det här är det första året som vi på allvar kört täckodling. Två säckar halm, direktimporterade från Hälsingland, gör att alla land ser ut som nybäddade halmsängar.

Men det innebär också att det här är det första året som sniglarna på allvar håller på att knäcka vår livslust.

Tidigare har jag haft någon sorts ”Här finns plats för oss alla”-inställning och tyckt att bara man odlar tillräckligt mycket av en gröda så gör det ju inget om den naggas lite och vi är alla här på samma villkor och det heter faktiskt ”spansk skogssnigel.” Hippie alltså.

I år, efter att mördarsniglar slaktat allt ifrån squash till chili och kronärtskockor (jag har pysslat med dem sen i mars, skitsniglar!), är min inställning mer full on George Bush och republikanskt ”Döda varenda jävel!”

Men idag tror jag att jag fått något sorts genombrott, när jag läste på baksidan av en burk Snigelfritt, och insåg att halmen kan fungera som en bakvänd trojansk häst. Istället för ett gömställe – fuktigt och härligt och nära till maten – blir den en fälla. En fälla som håller snigelfrittet fuktigt, som det ska vara, och som håller andra djur borta från de goda grynen.

När jag var klar, och utfört min diaboliska plan, dök det upp en liten dam med en gammal konservburk vid lott-kanten, och precis som om vi var två orcher i Saurons armé med ett gemensamt medvetande frågade hon, ”Har du sniglar?”. Jag nickade. ”Här, jag har några förgiftade.” Och, igen precis som om vi var orcher, förstod jag genast vad hon menade. Jag tog emot några slajmiga, nematod-indränkta offer, klippte isär dom och spred dom som det motbjudande, sjukdomsalstrande gräddet på mitt trojanska mos.

Sen vädrade jag regn i luften och åkte hem för att ta skydd och vänta, vänta, vänta…

Sommarjobb

Nu är jobbet på modetidningen gjort, och jag är tillbaka i det jag valt att döpa till mullvadslivet (dels eftersom jag är jordig hela tiden, men även på grund av en jättespeciell åkomma som drabbade mig precis första veckan är jag började jobba på kontor igen: jag fick ont i hela ansiktet för att det var så ljust…).

Jag hade tänkt göra ett inlägg om de fantastiska Alexander Mcqueen-tofflorna jag helt enkelt blev tvungen att köpa under tiden jag jobbade, om hur jag ofta hatar när kläder och designers imiterar natur, för att det alltid känns så falskt och kontraproduktivt (hello plastblommor, en naturimitation gjord av olja. För att citera mig själv (vilket är något av det mest irriterande man kan göra): det är som att vara otrogen mot naturen med hennes onda tvilling). Hur jag hatar när folk använder naturen som pynt utan att ha någon som helst förståelse för vad natur är. Men hur Sarah Burton verkar förstå allt vad naturen innehåller – eller i alla fall de delar som jag tycker är viktiga, och som så många andra jämt verkar glömma – förfallet, kaoset, det vilda, oberäkneliga, ibland kusliga. Hur sex och död är en ständigt närvarande del av naturen, och att det är de delarna som är de mest intressanta, inte, jag vet inte, förgätmigej-mönster. Alexander McQueen S/S 2011 har tagit typ allt jag tycker är vackert och spännande med naturen och förvandlat det till kläder jag vill ha mer än något annat.

Men det inlägget tänker jag inte göra. Istället tänkte jag bara berätta om mitt nya sommarjobb: att vattna grannarnas blommor.

Jag tog första passet nu imorse, och hittills verkar allt under kontroll.

Så här såg det ut.

 

 

 

 

 

 

Utsikten från takterrassen. Åh city.

Horseradish of the Apocalypse

I förra numret av Koloniträdgården var det ett läsarbrev som handlade om pepparrot om pepparroten från helvetet. Hon som skrev brevet hade grävt sig till Kina för att bli av med den, och ändå inte lyckats. Det kändes halvskönt att jag läste artikeln med utsikt över platsen där jag höstplanterat pepparrot.

Nu har jag hållt det här lite hemligt för mannen – vi har redan haft en diskussion om att jag inte ska föra in rosablommande maskrosor eller andra invasiva arter i landet – och jag har nervöst tassat förbi pepparrotsplatsen, inte riktigt beredd att gräva upp den, inte riktigt beredd att sluta gräma mig.

Men så, i det här numret av Koloniträdgården, var det en lång beskrivning av hur man odlar pepparrot säkert. Lösningen stavas ANNUELL. Så länge man gräver upp roten, hela roten, varje år ska det vara lugnt. Däremot verkar den riktigt, riktigt pysslig att odla.

PEPPARROTSPLANTERING

Jag köpte min pepparrot på planta, men odlar man från rot går det till såhär:

  • Ta en 30 cm lång pepparrot, tjock som ett finger ungefär.
  • Rensa roten ren från smårötter och liknande, allt utom den grövsta biten ska vara slät (det är där bladen sen ska komma).
  • Skapa en upphöjd bädd, och planetar rotbiten i en 45° vinkel, med den grova toppen några centimeter under jorden.

PEPPARROTSUNDERHÅLL

  • I juli-augusti ska roten snyggas till. När det är fuktigt, gärna lite duggregn, gräv fram den översta halvan av roten och putsa den ren med en vass kniv. Låt den understa biten och bladen sitta kvar, och fyll sedan på med jord igen.
  • Skörda alltid ALL rot, annars blir det monsterrötter.
  • Förvara på samma sätt som potatis.
  • När våren kommer, börja om från punkt 1. under Pepparrotsplantering.

PEPPARROTSSNAPS

Förra vintern gjorde jag pepparrotssnaps, med en smak som inte kan beskrivas på något annat sätt än som ”slagborr”. Ögon tårades, lungor drog ihop sig, hattar rullade. Så här gjorde jag.

  • Skär pepparrots-chunks.
  • Stoppa ner i en gammal glasflaska (helst genskinlig, så att du ser om färgen förändras).
  • Toppa upp med vodka.
  • Någon månad senare, när vätskan har börjat gulna, har du låtit pepparroten ligga i för länge, och är alltså framme vid slagborr.

Och det här är pepparrot bra för: Pepparrot stärker immunförsvaret (hej pepparrotssnaps på vintern!). I inläggningar fungerar den konserverande och motverkar mögel.