Viola odorata – en besatthet

För några veckor sen blev jag lite överraskande besatt av violer. Jag vet, jag vet, ”blommor är töntiga” etc, etc. Men violer går ju faktiskt både att äta och göra medicin av.
Tydligen är också det där violämnet som man gör godis av lite lätt beroendeframkallande, vilket skulle kunna förklara varför jag helt nyligen stod i min favoritplantbutik med famnen full av violplantor och något vilt i blicken och hojtade, ”Men jag vill ju stoppa dom i MUNNEN!” till en trevlig personalkvinna.
Hon hade precis berättat för mig att typ alla växter som inte säljs som grönsaker är besprutade. Butiksbiträdet sa att, för att vara helt på den säkra sidan, ska man helst vänta ett helt år innan man äter upp sina krukväxter. Orka liksom.
Kruxet är bara att om man istället sår violer från frö måste dom stratifieras (köldbehandlas), vilket också betyder ett års väntan på färdiga blommor.
Så ett år it is… Då kommer de här stackars söndersprutade krukväxterna att vara rena.
Men passa dig i april 2013, då kommer jag att stå upp till armbågarna i bronkitlösande violte, sockerfrostade violer på bakverk, eteriska viololjor (en av de dyraste doftämnen som finns) och olivviolhudkräm som hjälper mot eksem.

Annonser

Ingen tid att chilla

Dags att dra igång den här säsongen med chilisådd nu.
Jag har redan satt Anaheim, repris från förra året, med långa, milda, ljusgröna frukter.
På tips från Agnes har jag satt i äggskal – när det är dags att plantera om krossar man försiktigt skalet och som sen får följa med ner i nästa kruka för att kalka jorden.
Och sen har jag fått sorten Bulgarian Carrot gratis på posten från Sesams systerorganisation i Danmark. Den är hetare, så de frukterna kommer jag stoppa ner i olja som sen går att använda i matlagning, eller som massageolja på onda muskler och kalla fötter (OBS tvätta händerna efter användning – har man glömt det en gång gör man det aldrig igen). Får jag mycket över kommer jag även att dela och torka frukterna på min torkolla, för vintervärme.