Ett år med lotten

Så har det gått ett år med lotten, så när som på några dagar. Den första januari 2009 började jag skriva här, för att reda ut alla tankar, rada upp alla fakta, för att kunna minnas hur det här året med lotten var, också i framtiden, och för att jag längtade efter att odla så mycket att det värkte i mig.

2009 var ett av de mer spännande åren i mitt liv. Jag jobbade tills jag blev skelögd och folkilsk. Vi byggde ett hus. Vi åt, och äter fortfarande, vår egen persilja. Vårt kök är numera övertaget av en enorm odlingspyramid. Vi var med i skapandet av en liten grupp nya fåglar. Jag tog ledigt och upptäckte att jag inte alls är en ledsen person, som jag alltid trott, och att jag även kan spendera nästan hur mycket tid på lotten som helst. Men även att en tredjedel vintergrönt inte är en dum idé om man vill stirra på något annat än jord på senhösten. Vi planterade bär och grönsaker som, om allt går rätt, kommer att fortsätta föda oss och andra i årtionden. Vi har förändrat naturen och naturen har förändrat oss, oåterkalleligt. Det känns bra.

Snart börjar det andra året med lotten (rent tekniskt är det det tredje, om man räknar med nybörjar-året när vi mest gick omkring och vårdade kirskål och rotskott i tron att det var exotiska grönsaker och spännande buskar) och jag känner mig redo för de stora förändringarna. Som att plantera marktäckare i de skuggiga områdena för att mota ogräset i dörren till exempel. Och att bygga en ny plankkompost. Och en sån där söt, rund bänk runt trädet där man kan ligga och dricka flädersaft.

Så får det bli. Vi ses på andra sidan.

Annons

Det vete fåglarna

I våras satte vi upp en fågelholk och nästan med en gång flyttade ett blåmespar in och skaffade 3-4 kids. När ungarna var utflugna (för en gångs skull är det inte en metafor) drog päronen från vår lott, men ynglingarna hänger fortfarande med oss. De verkar inte bara på gränsen till tama, de kommer dessutom när de hör våra röster! Dan innan julafton satte vi upp ett helt paket talgbollar – att komma tillbaka till våren och bara upptäcka bara en ensam fågel i rörelse skulle krossa mitt hjärta. Först var fåglarna lite mesiga (hö hö), men snart frossade dom loss allihopa.

Idag gick vi tillbaka för att hänga upp ett paket till, och alla de gamla bollarna var slut. En var sönderriven. Det var helt bisarrt kallt, och det kändes som om det blev kallare under tiden vi var där, men inte en enda ynka liten skruttig fågel dök upp.

Så nu håller jag tummarna, och litar på att tre starka småfåglar inte blåser ur kurs av en köldknäpp.

Hang in there, era mesar!

No Posers!

Kolla den här sjuka hybriden, Petit Posy Mix, som är en mix mellan brysselkål och grönkål. Istället för brysselknoppar sitter små grönkålsbuketter längs stammen, och enligt engelska siter (som man ju inte kan lita på i såna här sammanhang) ska den vara väldigt härdig.

The Sheffield School – Nigel Dunnett

Nigel Dunnett har gjort en del fina ängar, men de är mycket grönare än James karga landskap. Det ser ju så klart finare ut så här på bild, men jag tror ändå James stil passar bättre vid ett övergivet kalkstensbrott, med vita stenar och i gassande sol.

Första bilden kommer från ett grönt tak i Rotterdam som Nigel designat.

The Sheffield School – James Hitchmough

Så, hela poängen är att alltså att göra en frömix, och sen sprida den över ett stort område. Det blir en äng eller en prärie eller en skogsdunge beroende på förutsättningarna och mixen.

Jag tror att en av mina favoriter är James Hitchmough, odlingsprofessor på Sheffield University.

Halvön är torr, solig och ligger faktiskt mitt på ett kalkstensbrott, och kolla in den här mäktiga torra, kalkstensängen som Hitchmough gjort. Han säger att den är baserad på iris och törel.

Den där gräsiga bilden är från Malmö, det är tuvtörel, och James säger att gräset Schizachyrium scoparium funkar ungefär likadant, men blir färggladare på hösten.

The Sheffield School

Gräs kommer nog att kännas modernt i ungefär tre veckor till (eller var det att det slutade kännas modernt för tre veckor sen? Jag blandar ihop) men jag är ändå lite sugen på designstilen som helt inofficiellt går under namnet Sheffield-skolan. Och förutsatt att man bara använder tillräckligt mycket gräs, då borde det ju rimligtvis bli en äng, och äng känns fortfarande sjukt fräscht.

Så, Sheffield-stilen funkar bäst på lite större områden, inte på lotten alltså, utan snarare på en halvö, eftersom den handlar mycket om flöde, vilket vi ju pratat om förr, och målet är att skapa något som ser naturligt och vilt, om än lite uppsnofsat, ut.

Här är lite regler:

1. Undvika allt som ser ”trädgård” ut, inga kantbäddar och formklippta buskar alltså.
2. Så, snarare än plantera, och kliv bara in och stöka med växterna om det ser ut som om det är nån buse som tar över.
3. Det blir alltså gräs och fleråriga blommor, eller ettåringar som frösår sig så effektivt att man inte behöver dit och dutta med frö varje år.
4. Återhållsamhet. Begränsa antalet arter: 20 hellre än 60.

Eftersom blogger rör runt så himla mycket bland bilderna när jag försöker lägg upp flera samtidigt kommer de i ett senare inlägg.

Let It Frö

Finns det någon fröbytar-sajt i Sverige? Alltså inte Sesam, utan nåt ställe där man kan byta helt vanligt fulfrö (köpefrö alltså) som blivit över? Har hittat en amerikansk sajt, men det känns dumt att byta till sig en massa känsliga Kalifornien-drivna fröer.

Jag vill bli av med bland annat broccoli (jag ger upp), grönkål (jag satsar på svartkål) och kardon (man behöver ju typ bara ett frö per år), men vill ha bland annat fänkål och koriander.

Undrar om det kanske är jag som borde sätta ihop en fröbytarsajt...

Viktigt meddelande!

Nu är snön här, dags att hala ut talgbollarna.

Jag skulle väldigt gärna vilja ha den här fågelmataren från Eva Solo, men vi får inte ha fågelfrö på vår gård eftersom ”huset” är rädda för råttor (vilket jag tycker att vi borde kunna lösa genom en gårdskatt. Åh fatta vad fint det vore med en gårdskatt som kom och gick som den ville och blev fet och krigisk av att smaska i sig monsterråttorna som bor på kyrkogården mittemot!).

Åh, fänkålsfrö!

Jag har nu officiellt gått in i julfnatts-mode. Eftersom jag är ledig är ingen tid på dygnet för tidig eller för sen för glögg, vilket gör att jag sen i tisdags förra veckan ungefär har befunnit mig i ett konstant tillstånd av ett glas från alkoholförgiftining.

Och idag på morgonen, efter att jag igår bytte ut middag mot glögg, nötter och färska dadlar, fick jag magknip. För något år sen gick en vän till mig till en hippiedoktor för att hon hade magknip, och hippien sa att hon skulle tugga någon tesked fänkålsfrö och skölja ner med vatten.

Jag testade det nu, och det funkade helt sjukt bra.

Nu ska jag skissa på landet och bestämma var fänkålen ska få plats till våren. Sen ska jag baka pepparkakor.

Däckad

Jag lyckas inte hitta den där skolträdgården med alla däcken, men jag hittade en bunt andra däckträdgårdar. Den där översta är från I Promise, en annan skolträdgård som skapades för en blomstershow i Hampton.

Eftersom halvön nästan ser vulkanisk ut, i alla fall på de bilder jag sett, känns det som grönsaker i bildäck skulle kunna ge en post-apokalyptisk känsla. Särskilt om den delen av trädgården är lite undangömd, så att om man svänger runt ett hörn så ligger plötsligen en stor hög däck där, som naturen tagit över.

Inga av de här bilderna passar perfekt, men det är lite inspiration i alla fall.