För en handfull djungelgurka

Förra året fick jag lite fröer av en kompis i present. Hon är inte odlingsintresserad och därför gick hon på färg och form istället. I den klubben är djungelgurkan en självklar medlem. Förra året lyckades jag – helt på grund av mina egna misstag – odla fram en djungelgurka. I år blev det en handfull, och än är det inte klart.

Åt upp dom i förrgår, som del i en sallad bestående av grillad potatis (tack lotten), rispad sallad (tack lotten), rödlök (tack lotten), slingerkrasseblad (tack lotten) och mild, salt riven ost (tack Albert & Jack). De smakade någonstans mittemellan körsbärstomat och vatten – ganska syrligt och läskande liksom, och inte alls som en klassisk gurka. Vet inte riktigt hur gurkinläggning funkar, djungelgurkans insida består dessutom mest av frön, men en burk full med zebrarandiga minigurkor skulle se väldigt fräckt ut…

Den stora vinnaren i salladen var dock slingerkrassebladen, som jag spontanskördade utan att riktigt läsa på. Dom smakade väldigt pepprigt, ganska köttigt och inte alls beskt så där som nästan alla andra blad just nu. Hoppas dom inte är giftiga.

Annons

Och svaret på den stora frågan om livet, universum och alltihopa är…

Inte 42, utan ROCKET!

Hallelulja, vi har hittat potatissorten som ska följa oss livet ut. Efter att ha gått igenom överbliven potatis från hälsinge-pappans källare (neutralt god), hajpade amandine (mesig, inte tillräckligt mycket potatissmak), på restaurang upptäckta maris bard (fantiskt god, men med avkastning bestående av en bakpotatis per planta) hade vi i årets smaktest kommit fram till maris per (eftersom maris bard var slut hos Larsviken) och rocket (eftersom asterix var slut den med. Jag var sent ute, ok?).

Rocket vinner, helt utan tvekan, överlägset. Fine att det inte varit ett fantastiskt potatis-år, men maris per gav små, nästan beska potatisar, med så mycket stärkelse att det blev långa trådar på kniven när man skar den. Ischa.

Rocket däremot (åh rocket) gav vackra, runda matt-beiga potatisar, med ett ganska tjockt skal som inte går sönder när man borstar dem. Potatisen är lite känslig för kokning, så man måste passa, men sen smakar den ljuvligt. Alla som vi testat den på (och det är många nu) håller med. Den smakar liksom smörigt, nästan lite salt, och väldigt fylligt. En vän föreslog att den smakar som potatismos, jag håller med, och vågar till och med föreslå potatisgratängs-smak. Hur mycket närmare kan man liksom komma att odla ett läsk-träd? Färdig potatisgratäng, bara att gräva upp och koka. Nåt färdigmatmärke skulle kunna sopa mattan med den om de visste…

Till vänster rocket, till höger maris per - avkastning från en planta var

Röta

Jag hat-hat-hatar rötmånad. Föraktar den. Lätt min värsta månad. Den känns som en sorts kvarlämning av det sämsta av det gamla Sverige. En biblisk månad – mjölken surnar, feta, sega bananflugor i en helt ny färg invaderar och vår helt nyinstallerade matavfallssortering luktar helvete. Det enda som är bra med det här årets rötmånad är att jag av en slump hittat min dröm-trädgårdspall. Röta alltså (hö hö).

Jag har länge varit på jakt efter en sån där pall som alla var tvungna att göra i träslöjden för att man skulle lära sig sticksågen (tror jag att det var) – låg, fyrbent, stabil, med breda tassar. Och så, när vi var på Öland, så bläddrade jag igenom en katalog för en elevutställning med konsthantverk och där var den, exakt den pall jag letat efter, fast typ 1000 gånger bättre gjord. Lite forskning och ett på-gränsen-till-stalking-telefonsamtal senare stod jag öga mot öga med Jim Strokirk Rogefeldt och dealade till mig en pall. Det bästa, förutom att jag nu fått mig en pall, var att Jim sa, ”Jag har väntat på det där samtalet, och undrat när det ska komma.” *too cute!*

Without further ado, i give you trädgårdspall:

 

Mungo Jerry

Tillbaka från semester (typ, om man kan säga att man kommer tillbaka från semestern när man ändå jobbar när man själv känner för det) och tillbaka till favoritfrukosten, Phở, full av örter och lök och groddar. Timern på odlingspyramiden i köket har pajat – upptäckte jag för ett tag sen när jag var uppe för att hämta ett glas vatten och den stod och blastade dagsljus klockan fyra på natten – så vår hemmaodlade holy basil är så potent att smaklökarna blir utslagna.

Fobos tidning Odlaren kör läsartips just nu och de flesta är helt genialiska även om det märks att vissa av tipsarna kanske är lite galna (hej farbrorn som tipsade om att man kan täcka sina fönster med frigolit för att skapa små odlingskammare på fönsterbrädorna). Ett av de bästa hittills var kvinnan som tipsade om att turbo-groddning av mungbönor.

TURBOGRODDA

När du blötlägger groddarna första natten, värm blötläggningsvattnet till 60°. Gör sen allt som vanligt (häll av vattnet, ställ mörkt, skölj morgon och kväll). Klart! Odlar-kvinnan sa att hennes groddar blev klara på två dar, det funkar inte för mig, men groddningstiden är som allra minst halverad. Framsteg!