Örternas Rike i Bilder




Annonser

ÖR – Lågvattenmärket

Även solen har sina fläckar, och tredje avsnittet av Örternas Rike var lite av en snark-fest. Lesley ägnade typ tio minuter (av 20 sammanlagt) åt potpurri, medan jag satt och himlade med ögonen och suckade menande. Hon verkade inte fatta vinken, för sen ägnade hon typ 3 minuter till att binda nån sort luktbuketter som jag inte riktigt fattade meningen med. Det var som jobbade med att göra såna som var där, och hon sa att hon gjorde dom till folk fick sitt advokat-tillstånd. Eller nåt. Sen gjorde hon en bukett till ett barn. Som sagt, jag fattade inte riktigt vad det handlade om.

Mellan potpurrin och advokat-buketterna hann hon fortfarande med lite intressanta saker (det är ju ändå Örternas Rike.
Om man lägger ringblom-blad i mandelolja i två veckor får man en fantastiskt läkande hudolja.
Rosenblad är ätliga! Hur kan jag inte vetat det? Man nyper bort det vita längst ner bara – det är bittert. Jag tänker testa rosenbladsgelé i sommar.
Lavendel skördas helst mitt på dan, i stekande sol, när alla blommor är helt utslagna. Lavendel beskärs i slutet på augusti, och hela årets tillväxt skärs bort.
Penséer är ätliga! Coolt.

The Exploding Plastic Potato Inevitable

Här är ett potatis-experiment som jag vill testa i sommar, som Rosemary Verey lärt mig:

Fäst tjock, svart plast över ett land.
Skär kryss i plasten, 10 cm breda, med 60 cms intervall.
Gräv ner en förgrodd potatis till hälften, och täck/fyll sedan med mull.
Fäst fiberduk över alltihopa.
Enligt Rosemary ger det här supertidig skörd, och potatisen pillar man bara fram under duken, utan att behöva gräva. Jag är lite skeptisk till att det funkar, det känns som potatisen kommer bli ljusskadad, men jag är beredd att testa!

Stekta gröna tomater

Nu är allt jag lagade av sommarens gröna tomater slut.

Den gröna tomatmarmelad var god, men smakade allra mest citronmarmelad, så tomaterna kändes lite överflödiga. Men de gav fin färg.
Dom syltade gröna tomaterna såg väldigt lyxiga och gammeldags ut (åts till vegetarisk anka samt som julbordstilltugg), och smakade ungefär som syltlök, gånger 100. Lite för starka alltså.
För nån dag sen hittade jag ett oläst nummer av The Garden från i somras (oh joy!) och hittade Nigel Slaters recept på stekta gröna tomater. Det här ska jag testa i sommar:
Skär tomaterna i centimeter-tjocka skivor, doppa dom i ett uppvista ägg och sen snabbt ner i polentagryn. Stek tills skivorna är krispiga på utsidan (då kommer de att vara mjuka på insidan) och ät med vitlöksmajonnäs. Y*U*M*

Maskrosbarn

OK, jag kommer bara att säga det rakt ut.

Jag vill ha maskrosor.
Eller jag menar, jag har redan maskrosor, i hela gräsmattan, till mannens förtret. Men nu vill jag ha rosa, franska delikatess-maskrosor. Den verkar heta taraxacum, och något mer, kanske pseudoroseum, kanske non-officinalis, jag är inte säker, men dom finns bland annat att köpa HÄR.
Samtidigt vill man ju inte bli ihågkommen som den där munken som förde in kirskål i Sverige för att han tyckte att det var en spännande grönsak.
Och hur odlar man egentligen maskrosor utan att bli utkastad från området? I kruka så klart, men mer då? I en bur, så inga djur kan dra iväg med växtdelar? I en tygklädd bur, så att fröna inte flyger iväg?
Hmm, undrar om det kanske mer är utmaningen som jag lockas av….

ÖR – Andra Avsnittet

Jag är inte besviken. Andra avsnittet av Örternas Rike innehöll ännu mera jeans-dress, ännu mera stora smycken och ännu mera örter, örter, örter. Kanske är Sverige extra efter, men örterna de pratar om måste ha varit extremt exotiska när programmet spelades in. Ruccola och svartpeppar dök ju upp i det svenska köket nån gång kring -95, och här står Lesley Bremness och pratar om ängssyra och helig basilika iklädd laxrosa sparkdräkt.

För en gångs skull är det här odlings-programmet så fullspäckat med innehåll (till skillnad från vissa andra) att det faktiskt är svårt att hinna med att anteckna, men här är lite grejer:
  • Hela land bestående av enbart örter – jag gillar örter, i mat, i ett hörn i trädgården, men jag har aldrig tänkt på dom rent estetiskt. De land och borders som finns i ÖR är så sjukt fina. Jag kommer satsa på enbart örter i ett av landen närmast gången i sommar.
  • Hela sallader bestående av enbart blommor – määäktigt!
  • Ålandsrot – ÄNTLIGEN har den mystiska växten som sprider sig över hela lotten identifierats, återigen är det en ört, och inte en tråkig blomma som jag rensat bort (första året på lotten vårdade vi ALLT, och 90% visade sig vara ogräs, andra året rensade vi ALLT, och nu visar det sig att det är örter!). Ålandsroten verkar inte sjukt användbar (mest för att jag inte får skabb så ofta) men ett annat namn för den är Elins rot, och, tja, jag är ju en hemlig trädgårdsmästare, men jag kan väl säga så mycket att jag verkligen gillar namnet Elin.
  • Strandsilja – det här var något jag tänkte på till Projekt Peninsula, men nu när jag googlar verkar den vara giftig…
  • Vallört – en rolig grej med att kolla på odlingsprogram från andra länder är att samma växter värderas på olika sätt. Vallört känns ju som en förbannelse i Sverige, men i ÖR beskrevs den som en av de kraftfullaste örter som finns. Jag minns inte allt man skulle göra med den, men en sak jag gillade var att man skulle proppa ner sönderklippta vallörtsblad i en burk med lock, ställa den i garaget i två-tre ÅR, och saften som sen finns kvar i burken hjälper mot eksem.
  • Basilika – Lesley berättade att en kruka basilika vid dörren kan ha en lätt avskräckande effekt på flugor och småkryp. Jag tror det var i Jordens Täppor jag läste att folk i Indien ofta ställer holy basil vid sin dörr, för att alla som går förbi ska nudda den och bli extra heliga, men det här känns ju som det matchar också. Flugor + Indien = check!
  • Och så den sista, fina, flummiga grejen som Lesley nämnde: om du lägger kuddar med citronverbena, lavendel och åbrodd (etc etc) under kudden så får du ”very fragrant dreams.” Fragrant dreams!? Åh, Lesley älskar örter, och jag älskar Lesley!
Over and out. Ikväll smäller det igen.

Freak of Nature

OK, lyssna på den här sjukt läskiga infon: bin dör när de flugit så långt att deras vingar slitits ut, och de inte längre orkar flyga hem från blomman.

För att väga upp det trista slutet kan man hjälpa dem i livet med övervintringsplatser:
  1. Borra hål i grindposter, gamla stockar eller annat trä du har som ligger och skräpar.
  2. Såga av topp och botten på en PET-flaska och proppa den full med ihåliga stjälkar (bambu till exempel). Häng upp flaskorna nånstans torrt, under taket till exempel.

Örternas Rike – Eller "Världens Bästa TV-serie"

Oh. Em. Gee.

Jag såg precis Örternas Rike på Axess TV och det kan vara en av världens bästa TV-serier nånsin. Lesley Bremness och nån tjomme som jag missade namnet på glider omkring i total 80-tals-get up och pratar om de coooolaste örterna. Jag kunde antecknat allt de pratade om, men det jag hann med var följande [det inom klamrar har jag lagt till i efterhand]:

  • Sarsaparilla – till rå fisk [nån ört jag aldrig hört talas om som dom tydligen äter mycket i Japan. Måste kolla upp.]
  • Mattram – viktig medicinalväxt [och sjukt fin! I mitt minne ser den ut som brudslöja ungefär, men jag har ännu ingen aning om vad den är bra för.]
  • Kungsljus – varför medicinal? [vi har asmycket kungsljus på lotten, och jag har rensat bort den som ogräs – för att jag tycker blommor är töntiga – men tydligen hade jag fel. Varför är den medicinal?]
  • Bockhornsklöver – bröstmjölk/p-piller [den här anteckningen var precis i slutet av programmet, och jag var så överväldigad att jag inte längre kunde formulera meningar. Kontentan var i alla fall att bockhornsklöver, som smakar gott i indisk mat, används till tre saker, att stimulera bröstmjölksproduktion, som preventivmedel och en tredje grej jag inte hann skriva ner. Men hur cool är bockhornsklöver!? Sjukt cool.]
  • Saskia Sutton/Nicholas Ferguson [det här är producenten och regissören av Örternas Rike, som jag nu ska spendera resten av kvällen åt att googla.]

Potatoh, Potahto, MARIS BARD!

Jag har ibland problem med övertändning – jag börjar peppa så tidigt inför något att när det väl är dags är jag helt slut. I mitten på sommaren åt jag potatissorten Maris Bard för första gången någonsin, på en restaurang på Öland, och har alltså peppat inför 2010-års potatissådd sen dess. Inte bra.

Förra året odlade vi superstjärne-potatisen Amandine (såg precis en påse Amandine på Hemköp, med sorten utskriven på påsen – sjukt snobbigt. Jag gillart!) och tyckte den var lite för, tja, förnäm helt enkelt.
Maris Bard, i alla fall när jag åt den på Öland, var väldigt rustik. Den smakade massor av potatis, men var inte sträv eller skarp. Bara sjukt god. Min överpepps-vana trogen distraherar jag inte mig själv med annat, som jag vet att jag borde, istället har jag potatissurfat hela förmiddagen.
Larsviken säger att de inte kommer att få in årets sättpotatis förrän i februari, men då kommer jag beställa den HÄR.

Teaching The Teachers

Jag lyssnade på P1 (åh, P1) för ett tag sen, och nån snubbe som höll på med handarbete pratade om hur subversivt det är att lära varandra saker. Jag tyckte att det kändes som en intressant tanke, men hade svårt att relatera.

Så fick jag ett mail av duktiga Ragnar Persson precis nu. Han hade slut på torkade hibiskusblommor och undrade var han kunde få tag på nya. Han hade blivit helt beroende av att göra saft på blommorna. Jag sa att det borde finnas hibiskusar på växtakuten och passade på att fråga vad det är meningen att jag ska göra med min surdeg som nu mognat klart. Han berättade att jag borde mata den med mjöl och vatten lite då och då, och baka Drottningens bröd, från Riddarbageriets kokbok.
Sen gick vi båda iväg och pysslade (eller jag gjorde det i alla fall). Och så fattade jag den där subversiva känslan. För att vi liksom opererar utanför samhället, att vi skapar nya traditioner och delar med oss av saker vår egen erfarenhet lärt oss.
Det kändes coolt. Och jag blev sugen på hibiskussaft.