Helt och hållet av misstag har jag råkat sno ihop en så sjuk doftkombo i örtagården: vänderot och salvia.
De står precis bredvid varandra i örtagården, och förutom att de verkar trivas alldeles enormt bra ihop, så har de blommat nästan helt parallelt i vad som känns som flera veckor nu. Det är framför allt senaste tiden, i början av juli, som de doftat alldeles särskilt intensivt. Vänderoten har tagit över efter schersminen, först så pass sömlöst att jag inte fattade att det var en ny växt som luktade, sen kollade på schersminen och insåg att den var helt överblommad.
Precis som schersminen känns vänderoten med en gång på morgonen, särskilt när det är ljummet och fuktigt. Men sen, under dan, så fyller salvian på. Och medan vänderoten är supersöt och nästan lite kvalmig, på det där dekadenta, ruttnande körsbärs-sättet, så är salvian söt men samtidigt kryddig och sträv. Salvian är frisk medan vänderoten känns lite laktosig – typ varm grädde!? Båda två är dessutom underskattade snittblommor – vänderoten med sina vitrosa flockar, och salvian med sina lila plutläppar.
Min örtagård är rund just nu (pga Jung säger att runda former är extra gynnsamma för örter), med vänderoten i mitten, och salvian på ena sidan. Men jag funderar på att låta salvian fylla upp hela cirkeln runt vänderoten, så att vänderoten står upp som en grön fontän ur en rund sjö av salvia. Ja, så får det nog bli helt enkelt.
the secret gardener 