Eight Ball!

Alla som suttit längst ut på stolkanten och oroat undrat hur det gått med eight ball-sqaushen jag köpte i Paris i vintras: you’re in luck!
Den första skördades igår (hur sen är skörden i år?! Nån annan som haft missväxt?) och den var fantastiskt gullig. Klotrund och ljusgrön. Och smaskig. Inget smakmässigt under, bara den godaste, krispigaste squash man ätit hittills i livet.
Vi skar den tunt och använde rå i sallad, och den var som en godare, sötare gurka.

Annons

Trädvård – på djupet

Att bekämpa ogräs genom att täcka över en markplätt med presenning har alltid låtit så oerhört lockande tycker jag. Men om man bara har tre stycken grönsaksland och varje vår är en kamp mellan hur mycket gräsmatta man behöver behålla (för att det faktiskt ska finnas någonstans att stå på lotten också), kontra att man ÅTERIGEN dragit upp tio stycken pumpaplantor som inte får plats NÅGONSTANS, då kan täckning kännas som lite av en lyx.
I höstas insåg vi ändå att plätten under plommonträdet både är omöjlig att odla upp (trädet skuggar/suger i sig all näring/dricker upp allt vatten) OCH omöjlig att rensa från ogräs (vad är dealen med att kirskål snurrar sig runt andra växters rötter? Hur kan den veta att det inte går att rensa bort den då?). Alas, svarta plastsäckar to the fore!
Och nu, inte ens en hel odlingssäsong senare, börjar det faktiskt se riktigt fint ut under säckarna. Fullt med sniglar? Ja… Ogräs? Nej!
Och då kommer nästa fråga: vad stoppar man dit istället? För att ogräset inte ska komma tillbaka med samma styrka en gång till. Och nu kom svaret, från Hanna på koloniområdet som tipsade om den HÄR härliga sajten.
Folket bakom Juniper tipsar om att man kan gröngödsla sina träd = gödsling och snyggt på samma gång. Här är deras rekommendation:

Vår blandning:
Honungsfacelia 30% (blåviolett)
Blodklöver 10% (djupröd)
Bovete 60% (rosa)
Liknande denna kan köpas i trädgårdshandeln färdigblandad.

Plantera så här:
Tag bort marksvålen (gräsmatta, äng ed) och räfsa upp jorden ca 5 cm djupt från stam till dropplinje eller i en 1-1,5 meter bred ring runt dropplinjen.

Så i början på maj till mitten av juni eller slutet av juli till mitten av september direkt i jorden.

Mylla ned fröerna på ½-1 cm djup. Vattna rikligt, ev också innan du sår så att fröerna inte hamnar alltför djupt ned i jorden.

Slå eller klipp med (lätt) gräsklippare på sensommar/höst innan växterna vissnat. Kratta ned växtmaterialet i jorden.

Exakt så tänker jag göra till våren.

Blue Belle-recension

I vår familj har det under en längre tid höjts röster om att vi borde odla ”en mindre fjompig potatis.”
Efter några av år av amandine och cherie och andra fransyskor så letade vi i våras alltså efter King Edward, den karligaste potatisen som finns. Bara för att upptäcka att den borde rödlistas. Den hade funnits på några utvalda finsmakarställen, men var slutsåld överallt. Istället tog vi blue belle, som kanske har ett fjompigt namn, men som ska vara väldigt lik just King Edward.
Nu är första ruggen skördad. Under lite av pistolhot, eftersom blasten fått bruna fläckar och ruttnat och det här alltså är vår första erfarenheter av sjukdomsangripna grönsaker.
Under blasten fanns två ljuvligt vackra knölar, vitgula med klarlila färgdroppar här och där på skalet. Den ena potatisen visade sig vara angripen, medan den andra var frisk och fin. Jag åt den till lunch idag, kokt och naken, så när som på lite smör.
Smaken var magnifik. Glöm fräschör. Alla smakar som har med blue belle att göra handlar om smör, salt och grädde. Lite som att ta en tugga sommarvarm vispgrädde med örsalt. Det låter äckligt när man beskriver det så, men jag lovar, det var det inte.
Om det inte vore för sjukdomen skulle jag säga att vi har en vinnare.
Nu ska jag sörja den förstörda potatisen och försöker googla upp vad felet är.