Här är ett annat anti-tips tips.
”Märk upp krukorna när du sår, så att du inte blandar ihop växterna.”
Ursäkta va? Det här är bara första året jag odlar, men jag tror inte att jag besitter nån typ av övermänsklig begåvning när jag, helt utan lapparnas hjälp, lyckas skilja den här spenaten från den här persiljan.
Vilken är vilken!? Det är omöjligt att säga. Hade det inte varit för frystejpen hade jag kastat persilja i salladen och lagt spenat på lövbiffen. The shame!
Den här inledningen på nästan alla artiklar om odling av grönsaker tycker jag är spännande:
”Att odla sin egna grönsaker är härligt. Men svårt! Och kräver en hel del jobb!”
Varför känns det som att tanterna som skrivit de där artiklarna aldrig i hela sitt liv skulle kasta ut några ringblomme-frön i rabatten och sen slå sig ner i halvskuggan med en folköl i näven och njuta av lugnet? Sen när blev perenna blomrabatter gödsel-, ogräs-, och arbetsfria? Återigen känns det som en inbyggd skepsis som bara strömmar fram så fort det kommer till att odla sin egen mat.
Och om perenna rabatter nu är så himla mycket enklare än ettåriga grödor, skriv om perenna grönsaksrabatter då! Men herregud, har du nånsin läst en artikel om hur man lägger upp en perenn grönsakrabatt? Det låter en beskrivning av hur man utför hjärnkirurgi, på fyllan, utan armar. Det där introt här ovan byts mot, ”Om du trodde det var svårt att odla dina egna grönsaker, då har du aldrig testat strandkål.”
Jag håller med om att det krävs en arbetsinsats, men den är så klart inte större om du odlar grönsaker än om du odlar vad som helst annat. Jag skulle säga att den största insatsen handlar om att leta reda på rätt information. Något som verkligen inte är det enklaste med de ledsagare vi har.
Förra söndan (eh, vad blir det, den 17e?) var det en söt artikel om ekologisk odling i Svenskan idag.
Och jag vill inte vara en av dom där som tjabbar i ett läge där allt man egentligen borde göra är att hålla ihop och sprida gospeln, så jag tänker mig att det här är mer som vänskapliga tips, hur man skulle kunna tweaka sättet som man berättar om ekologisk odling på för att göra allt lite bättre. Here it goes.
Hade det inte varit fint med en artikel om ekologisk grönsaksodling, där det står: Använd inte blåkorn. Spraya inte med nåt annat än vatten. I övrigt: keep calm and carry on.
Jag minns när jag själv började läsa på (för, eh, nio månader sen eller vad det blir) och hur jag fyllde mina spiralblock med frågor om fånggrödor, växtföljd, näringsläckage och jordanalys. Hur viktiga är de här frågorna egentligen för nån som funderar på att sätta sin första riktiga potatis? För mig känns det som att viljan att leta efter de absolut allra krångligaste delarna av ekologisk odling egentligen bara är konservativa trädgårdsskribenters egentliga skepsis som skiner igenom. Varför inte bara berätta om de saker i en ekologisk odling som faktiskt är lättare, billigare och bättre än i en kemisk, mer industriell odling? Det faktum att du aldrig behöver vara rädd för att du har myrr på tallriken. Att nyckelpigelarverna kommer att äta dina bladlöss, att det faktiskt hjälper att plocka skadedjur för hand och att guldvatten är ett av de allra bästa gödselmedlen. Gratis dessutom.
Att hävda nån typ av kritisk objektivitet som motivering till förtäckt avskräckande eko-artiklar tycker jag inte heller funkar. Det är ju samma skribenter som för bara några år sen utan att blinka okritiskt gjorde listor på vilka gifter man skulle spraya över sin mat.
Och det här handlar så klart inte främst om artikeln i Svenskan, som faktiskt var väldigt söt, och det mest var rubrik-sättning och pull qoutes (som ju skribenten ofta inte har nåt med att göra) som var avskräckande, utan rapporteringen om ekologisk odling i traditionella medier i största allmänhet.
När man odlar snabbt och långsamt på samma plats, och inte gillar snörräta rader, då kan schackbräde-layout vara fin.
Som till exempel asiatiska bladgrönsaker tillsamman med lök eller selleri (mindre goda grannar är jordgubbar och störbönor).
Det är roligt med ”anti-ekologiska” (inte mitt uttryck) odlare tycker jag. Det verkar vanliga i england, men det kan också vara att det finns fler odlare öht i england, och därför fler som skriver och pratar om sina åsikter.
Som Robin Lane Fox till exempel – vilken skrattfest! Han kallar sig själv för antiekologisk i sina krönikor i Financial Times. Han, och många med honom, tycker att det är helt obegripligt att deras favoritmedel nu håller på att förbjudas. Helen Yemm skriver i The Garden (maj 09) hur hon nu testar den här nya ekologiska prylen, och bekämpar sniglar med nematoder, barriärer och handplock. I augusti är hon redo att kasta in handduken, och det är bara slamsor kvar av hennes hosta. Precis, hennes hosta. Hon är beredd att förgifta sin omgivning, till och med sur över att inte få det längre, över en jävla menlös oätlig skuggväxt som 90% av befolkningen inte ens skulle lägga märka till.
Fine, om hennes barn svalt och hennes man slog henne för att hon somnat på passet och harar ätit upp deras vinterranson av bönor, då hade jag fattat varför hon var frustrerad, men en hosta? Vem dog och gav henne och Robin Lane Fox rätten att bestämma vad som är fint och fult i naturen? Inte gud i alla fall. Det är säkert ett- eller tvåtusen år sen han började pusha up daisies från andra sidan jordskiktet.
Ha ha, jag gav precis en trendrapport från stockholm i ett japanskt ungdoms-radioprogram! Jag skulle berätta om det absolut hetaste i stockholm just nu, och mina instruktioner var ”First part you talk about swedish radioshow” (Odla med P1) och ”Second part, you talk about your potatoes” (amandine).
Jag började med att berätta att alla i sverige älskar potatis, efter det blev det en liten tystnad och sen mycket prat på japanska. Söta Kumi som bett mig vara med frågade sen, ”Den här svenska potatisboomen, när började den egentligen?” Hmm, svarade jag, ”nån gång i slutet av 1700-talet när en tjej upptäckte att man kunde göra brännvin av potatis.” Det verkade dom gilla.
Härmed frånsäger jag mig ansvaret för DET HÄR tipset, om att använda toarullar som frökrukor. Är det nån som tipsat om det innan mig som testat? Det är ju helt värdelöst! Är det nån annan än jag som märkt att det är ETT HÅL i botten på toarullen? Det är exakt lika stort som hålet i toppen på toarullen. Resultat? Ingen jord.
Dessutom är toarullen helt rak. Resultat? Ingen baspunkt och nästan hunraprocentig risk för tippning.
Alltså: använd inte toarullar som frökrukor.
Det kan vara det mest användbara tipset av dom alla.
Idag har jag en fråga och ett svar.
Vi börjar med frågan.
Eftersom jag bara varit trädgårdsintresserad ett år har jag inte sett så mycket trädgårds-TV. Nu när jag börjat göra det undrar jag bara: varför är det sån här musik i alla program? Jag såg nåt som hette typ Gröna Hus, ett program om ekologisk arkitektur och trädgårds-design, samt Tinas Trädgård helt nyligen. Båda två, till 90% fyllda av sånt här.
Och nu, över till svaret!
Det stavas M*A*N*U*S. Vet du hur man skapar ett manus? R*E*S*E*A*R*C*H. Man tar reda på saker. Saker som folk inte vet. Sen berättar man det på ett intressant och dramaturgiskt tilltalande sätt.
Kanske är trädgårdsarbete så avstressande att alla som producerar trädgårds-tv bara glider in på kontoret vid elvasnåret, går direkt på elevenses, uppdaterar facebook-status och pinnar hemåt vid tre. Då är det klart att det inte blir några manus skrivna och man är tvungen att fylla ut programmen med royalty-fria syntslingor.
Jag kan också göra det! Kolla det här manuset som jag precis skrev till ett inslag om den här roliga rosenkvittenbusken som vi hittade helt hunsat inträngd i skuggan under vårt vildvuxna viktoria-plommon:
Påa: Nu ska vi prata lite om Rosenkvitten.
Mysig programledare: ”Titta, här har vi en fantastisk liten rosenkvittenbuske. Den har fantastiska röda blommor, gröna blad och [testar en tagg], aj! Lite taggar också! Den doftar fant… [böjer sig fram]… den doftar faktiskt inte så jättemycket. Men den har fantastiska röda blommor. Dom skulle du till exempel kunna… stoppa i en vas. Eller om du klipper den lite kortare, i en äggkopp kanske. Det skulle kunna vara sött. I höst kommer den bära frukt. Då kan man göra till exempel marmelad. Ja, nu ska jag bara sitta här och njuta av de här fantastiska röda blommorna.”
Cue musik.
Kameraåkning mot busken.
360°-kameraåkning runt busken.
Inzoomning på en insekt på busken.
Inzoomning på en blomma.
Fade out.
the secret gardener 