Årets majsodling skulle kanske genom vissa glasögon ses som något av ett misslyckande. Men ICKE! Det är en lärdom! Pengar på kunskapskontot! Yay! Och så vidare.
Såhär är det nämligen: varje sånt där litet strå som man rensar bort när man skalar majs, sitter fast i ett majskorn. Eller… i ett blivande majskorn. Om strået inte blir befruktat, så svulnar inte majskornet. Det är därför man ska odla mycket majs, och i fyrkant, istället för i raka rader: för att det ska yra runt massa pollen från alla håll.
Så gjorde inte jag i år. Jag odlade fyra plantor. På rad. Anledningarna till att jag gjorde det är många. Eller egentligen bara två. Jag drog upp fyra majsplantor till vårens plantbyte – eftersom fyra var så många jag bedömde att jag skulle kunna bära med mig. Sen kom jag på allt det där med att man måste odla MYCKET majs, och kände att det vore taskigt av mig att byta bort enstaka plantor, till någon som kanske har begränsat med plats, och inte vet om det där om att man måste odla mycket majs, och alltså skulle hålla sig själv skyldig för att skörden uteblev. Så jag behöll plantorna.
Och nu står jag här med en knaper skörd. Men jag är alltså ÄNDÅ så jävla nöjd. För just ‘Painted Mountain’ är alltså en så kallad regnbågsmajs. Det är en arvesort, som kommer från något kallt, blåsigt berg som jag glömt namnet på, men där amerikansk urbefolkning alltså trots allt lyckats odla fram en majssort som ger god avkastning trots allt.
Så, jag har lärt mig två saker: man måste verkligen odla mycket majs för att få fina kolvar. Och de folkliga genetiska ingejörerna som tog fram den här sorten lyckades: kolvarna hann klart, och de är verkligen regnbågsfärgade.
Jag kommer definitivt att odla igen – mer – nästa år.
the secret gardener 