Jakten på mörk dijon II

Här kommer nu uppföljaren till ett annat kåseri i DN som jag tyvärr missade att scanna.

Och om DN eller någon annan inte vill att texten ska ligga uppe här, säg till så tar jag ner den omedelbart!

Juleljus

Jag har gjort gjutna bivaxljus med kokosfett! Och eterisk olja! Jag har gjort gjutna doftljus med bivax och kokosolja! Det blev så himla bra.

Recept

2 dl bivax

0,5 dl kokosolja

eterisk olja – typ, öh, 20 droppar!?

• Smält bivax och kokosolja i en gammal form i ugnen, på typ 120 grader. Det går lika bra med gryta, men jag har bara fina grytor, och jättemånga gamla skruttiga formar, så jag gjorde i ugnen.
• Snurra i eterisk olja. Jag gjorde två ljus och använde tall, Pinus sylvestris, i det ena och pepparmynta i det andra för jag ville att ljusen skulle lukta julgran och polkagrisar. Pepparmyntan var dock den bästa.
• Fäst en veke på botten av en gammal urdiskad burk. Använd en metallplupp från ett urbrunnet värmeljus, och lite lim.
• Fyll vaxet i burken och lägg en penna tvärs över, där du fäster veken. På det sättet hamnar veken i mitten av ljuset när vaxet stelnar.
• Låt stelna och tänd.

Tips o tricks

• Låt ljuset brinna ganska länge varje gång – typ en timme? Så att allt vax på ytan hinner smälta. På det sättet blir det inte en tunnel ner i ljuset allteftersom det brinner.
• Sätt på locket på burken när det slocknat, så håller doften bättre.
• Vill du göra receptet med annan mängd? Dimensionerna är 1 hel till 1 fjärdedel. Alltså till exempel 1 dl bivax till 1/4 dl kokosfett. Börja med att mäta upp vatten i burken du vill använda, dra bort en fjärdedel av det och blanda exakt så mycket som du behöver.
• Veken. Det ska tydligen vara lite pyssligt att hitta rätt veka. Jag använde en veke som jag hittade i skåpet bara, och den funkade bra. Men om du har problem med ditt ljus så kan det vara en idé att felsöka veken just.

Julväxternas hemliga historia

Julväxter är en tradition som i stort sett är äldre än julen, så när DI Weekend frågade om jag ville skriva en historisk artikel om julblommor blev jag så klart väldigt glad.

Här under är texten, med illustrationer av Mattias Adolfsson. Och om DI, eller någon annan, inte vill att den ska ligga här, säg till så tar jag ner den!

Mera tv-tips

Nu för tiden håller jag i små workshops/samtal på Instagram – tanken är att om du sitter hemma och ugglar, och vill ta en AW med nån annan, utan att egentligen behöva anstränga dig eller bestämma träff med nån, så ska det finnas ett sånt socialt sammanhang lite då och då. En annan tanke är att jag vill fråga dom här personerna grejer, men att jag inte känner dom tillräckligt väl för att bara ringa upp.

HUR SOM HELST. Senaste AWn var med kockarna Marion och Linns från den hajpade restaurangen Garba. Vi pratade smakkombinationer. Som:

• Smördeg, stekt gul lök, sardeller, riven parmesan, svarta oliver och rivet citronskal. Dear lord. (skicka sardeller för vego, lika gott ändå, och byt ut parmesan mot näringsjäst för vegan)
• Salvia och ägg. Som i en pasta med friterad salvia och stekt ägg. Mer om detta cirka 19 minuter in i sändningen.
• Jordgubbar och ros. Det kommer precis i slutet.

HÄR under kan du kolla, sändningen börjar typ 2.30 minuter in för vi hade lite tekniska problem 🙂

View this post on Instagram

A post shared by Illustrerad fakta (@illustreradfakta)

Skynda fynda!

Oooh, fick precis tips om att det är specialpris på Den parfymerade trädgården borta hos Adlibris just nu! 175 kr (istället för 239 kr) fram till 13 december (vilket jag gissar betyder att dom tänker att boken ska komma fram innan jul).

Köp HÄR!

(och ja, alltså, dom har fel omslag på Adlibris, det är så här den ser ut!)

Trädgårdstomtar

För ett tag sen så promenerade jag och mannen ut till Trolldalen på Lidingö, av olika melankoliska anledningar. Och på vägen stannade vi till på Millesgården. Och med ”på” menar jag ”utanför”. (Det är fan skitdyrt att gå in på såna där ställen!)

Men trevligt nog så är det faktiskt väldigt bra insyn i Millesgården, även från den lilla platån där det angränsande fiket har sin uteservering. Och alldeles särskilt väl ser man de märkliga kolonn-lejonen, vars syfte verkar vara att hålla upp golvet på den där stenterrassen, men som i själva verket är rent dekorativa. Deras roliga seriefigursaktiga ansiktsuttryck påminde mig om Vill Gamberaia i Italien. På Gamberaia finns också en massa skulpturer, bland annat en serie roliga hundar på låga piedestaler. När Edith Wharton – du vet, hon som skrev ”Oskuldens tid” – var där och hälsade på så beskrev hon hundarnas ansiktsuttryck som ”molokna”, vilket jag tycker är extremt rolig.

Alltså, fler molokna, förargade, andfådda, förvirrade, uppspelta djurskulpturer som ser ut som seriefigurer i alla trädgårdar tack!

Vart är vi på väg?

Ännu mera Namn o Nytt! Min nya hemvist! Detta kåseri, som jag tror handlar om att längta till en plats som inte finns, publicerades i DN 3 december. Det handlar dock också ganska mycket om På spåret.

Om DN inte vill att den ska ligga upp här, säg till så tar jag ner den.  (Det går att klicka på bilden om du vill zooma i texten)