Kolla kolla dä ä ja! På TEVE!

Säger viktiga saker om potatis.

”Elins torp” är en spännande serie i fyra delar som handlar om exakt hur smutsig man kan bli när man anlägger en trädgård från scratch, utan tillgång till dusch. Här nedan har jag samlat alla avsnitt, samt extramaterial:

Del 1 – första besöket.

Del 2  – från lupiner och kaos till grönsaksterrass!

Del 3 – fipplar i hängmattan och tänker på ogräs.

Del 4 – hänger med giftisarna.

Och så extramaterialet:

Mina ogräsrensar-trick.

Hur jag håller jordärtsskocka i schack.

Tricksar med täckduk för att få snabbare gurkskörd. (Det funkade!)

Den där gången jag fick slut på krukor, och var tvungen att börja uppfinna nya.

Recept på en grym hårtonic (perfekt för de där somrarna när man inte har tillgång till dusch).

Hur du förgror potatisar, även om du inte är i landet, eftersom du är på väg på bröllopsbackanal i Berlin. (Hmm, trasig länk, ska försöka hitta…)

Den där gången jag rymde från ett bröllop för att kolla på asfina Prinzessinengärten.

SKÖRD på torpet.

Och HÄR sammanfattar jag sommaren med ordet MANGOLD.

PS. HÄR är en spellista jag gjorde inför programmet, med instrumental rock, som ett sorts soundtrack…

BACKSTORY

Så här gick det till, så här kom det sig att det blev ett ”Elins torp”: Den 28 juni 2015 skrev jag ett skämsigt inlägg här på bloggen, om mitt imaginära hus (inlägget fick taggen ”huset”). Skämsigt dels eftersom egendom är stöld, och dels eftersom jag redan har en massa olika ställen att bo på, men ÄNDÅ drömde om ett litet hus (osäker på vilken, men ändå ganska säker på att det är en av dödssynderna).

Under våren 2016 hände bland annat två grejer:

1. Jag blev erbjuden att hyra ett litet torp, igenvuxet och ganska skruttigt, men tillräckligt nära min lägenhet för att jag ska kunna åka dit på mitt vanliga busskort.
2. Jag var med i programmet Go’kväll och pratade om örter med en ytterst parant (och skitrolig) Pekka Heino.

Inte så mycket senare pratade jag i telefon med sötnosarna på Go’kväll, som frågade om de kunde komma förbi och filma på min kolonilott, och jag berättade om punkt 1 här ovan. Det ena ledde till det andra och i mitten på maj kom Go’kväll förbi och började filma på torpet. Nu, några månader senare, har ”Elins torp” haft premiär!

Annons

GrönsakLandet – nytt avsnitt

1. HÄR kan du höra nya avsnittet av ”GrönsaksLandet”. Om du föredrar att ladda ner finns alla avsnitten HÄR på Itunes också.

2. Det har varit lite förvirring kring dom där fantastiska tomaterna vi pratat om. Dom som man ska hänga upp och låta eftermogna inomhus (det verkar vara en grej att hänga upp dom i lådor, vilket jag tycker verkar supersmart – ba stapla ett gäng flyttlådor på varandra så kan man hänga hur många som helst!). Jag har kallat dom pianolo, ett tag övergick jag till prennolo, men nu är det bekräftat att dom heter piEnnolo. Och alldeles nu precis la favoritkocken Alice Waters upp den här videon, som jag är ganska säker på handlar i alla fall lite om piennolotomater.

View this post on Instagram

Just love these women at Terra Madre tying up their small tomatoes! They are preparing them to hang and dry for the winter. The cotton string they use is made from the cotton they grow on their property too!

A post shared by Alice Waters (@alicelouisewaters) on Sep 25, 2016 at 11:22pm PDT

Täby here we coooome!

Foto: Valdemar Asp

Imorgon, tisdag, 20 september, 2016, håller jag SALONG i Täby. Litterär salong. Det är egentligen bara ett annat ord för föredrag, men jag gillar det så mycket att jag kommer använda det hädanefter.

Jag kommer tjattra om kätteri, orera om odling, äta örter, mala på om medicin… Allt det roliga/goa. Kom!

Det är gratis men du måste anmäla dig. Det gör du till Näsbypark bibliotek (på 08-5555 87 34 eller nasbyparks.bibliotek@taby.se).

ALLTSÅ
Plats: Näsbypark bibliotek
Tid: 18.00-19.00
Datum: 20 september, 2016
Pris: gratis! (se ovan)
HÄR kan du läsa mer och säkert hitta typ vägbeskrivningar och sånt.

Foto: Lina Scheynius Kom å smaka kunskapens frukt!

Några ord om formen #Herbariet

”Herbariet” är ju nominerad till Svenska Designpriset (rösta du med!). Så här kommer lite bakgrund till vissa delar av formen (fattar ej typsnitt och sånt, så det lämnas därhän).

Stefan Fält, alias art directorn, alias ”mannen” här på bloggen, alias min man, är den som gjort ”Herbariet”.
Han funderade länge jättenoga på formen.
Sen en dag, på gatan i Paris, tvärstannade han och sa ”Vi ska aurafota växterna”.

Foto: Valdemar Asp

Då visste vi inte hur det gick till, eller ens att det var en grej, men efter några sökningar visade det sig att det heter kirlianfoto och att folk på internet bygger sin egen kirlianutrustning för att typ jämföra ekologiska och icke-ekologiska grönsakers utstrålning. Det finns till och med en thriller i ämnet, ”The Kirlian Witness”, som handlar om ett gäng krukväxter som ska måste peka ut en mördare. Vi visste fortfarande inte hur man gjorde, men våran kompis Valdemar Asp jobbar som fotograf och är dessutom utbildad ingenjör, så vi bad honom söka på saken. Efter bara några dagar hade han utfört ett första, lyckat experiment. Sen byggde Valdemar, tillsammans med sin pappa (piratradioentusiasten) en utrustning för kirlianfoto i en bastu i Tullinge. Valdemar berättar smart och bra om fotona HÄR.

Men boken är ju inte bara vetenskap. Långt ifrån. Vi behövde någon som representerade mystiken också. Lina Scheynius har varit en favoritfotograf länge-länge och jag uppvaktade henne med små magiska paket på posten (Lina bor i London). När Lina sa ja fick hon en lång lista på saker som mannen var ute efter:

olycksbådande träd
fingrarna i jorden
mystiska flaskor med tvetydiga vätskor
växt som försöker säga nåt
osv.

Foto: Lina Scheynius

Som en privatdetektiv gav sig Lina ut för att leta upp allt. Den knepigaste grejen att hitta var spikklubba. I flera månader skickade Lina mail med subject ”Är det här spikklubba?”, innehållande vackra bilder på alla möjliga olika växter som ingen av dem var spikklubba. Hennes foton på änglatrumpet var så bra att jag övervägde att bara skriva om spikklubbs-kapitlet istället. Vår sista utpost i jakten var det helt underbara medicinska museet Herb Garret. Museum är egentligen missvisande. Det är mer bara som en gammal torkvind som är helt fullsmäckad med läskiga gamla kirurgverktyg och all världens medicinalväxter.

Foto: Lina Scheynius

Där finns inget register, inga lappar, ingen ordning, bara staplar och åter staplar av coola dammiga grejer. ”Är det här spikklubba?” frågade Lina, ”Det här då?”.

Vi var där i några timmar. På nåder. Det dök upp en skolklass som fyllde hela rummet och tjöt inför de fruktansvärda barnmorsketängerna. Jag trängde mig förbi skolklassen, ner för spiraltrappan till receptionen för att fråga om Lina kunde komma tillbaka och fortsätta leta en annan dag (det fick hon, på nåder). Och när jag trängde mig upp igen stod Lina och glittrade bland alla barnen och sa ”Jag har hittat den.” Längst ner, i ett dammigt, låst glasskåp som ingen på plats hade nyckeln till, inklämd bland giftflaskor (och etiketter med ord som ”cocain”, ”ergotamin”, ”atropin”) fanns vår spikklubba. Lina ålade sig ner på mage på golvet, undvek smidigt att bli trampad på av skolklassen, tryckte linsen mot glaset, brände av en bild och när rullen kom tillbaka från framkallningen visste vi att vi hade en bok.

Det var allt från den sagobok som är en art directors liv för idag! Ni-na-ni-na etc…
PS. Glöm inte att rösta.

Yay pris! + Vi behöver DIG

”Herbariet” har blivit nominerad till pris!

Designpris till och med, vilket känns vettigt eftersom det var en person som skrev boken, men tre genier som gjorde att den ser ut som den gör (Art Director/äkta man Stefan Fält, fotograf Lina Scheynius och kirlianfotograf Valdemar Asp).

 

RÖSTA HÄR ⏬
Tycker du som jag att ”Herbariet” blev väldigt snygg och nyskapande, rösta HÄR! [röstningen är nu stängd]
RÖSTA HÄR ⏫

Istället för gräsmatta-matta

Ulla Molin hade perfekt smak, och en gång när hon anlade en gräsmatta tyckte hon den blev för… grön. Så hon gjorde en alternativ matta av lammöra, kattfot, salvia och, har jag för mig, nån sorts trift. 

Själv har jag en eländig, sönderkörd, stenig slänt, som aldrig nånsin kommer att gå att klippa med gräsklippare. Och nu känner jag mig superintresserad av Ullas klippfria istället för gräsmatta-matta. 

Förutom att den är klippfri tror jag att den har en annan usp: alla de där växterna känns lite som pionjärer. Jag vet att till exempel lammöra använts istället för taklök i gröna tak, och bladens ludd reflekterar bort det starka solljuset. I mitt fall skulle det skydda jorden och påskynda läkningen. Kungsljus har samma effekt, så det tänker jag lägga till också.