Varför allt är som det är

Upp till kamp! (det måste varit här nånstans – i slutet av 1800-talet – som min kärlek till getyoghurt började)

Jag lyssnade precis på Po Tidholms lilla krönika i Godmorgon världen på P1, om mjölk, och tänkte att den handlade om typ allt kommersiellt jordbruk i Sverige. För visst är det som om vi tänker att allt är som det är just nu – stora, större och större, bondgårdar som producerar identiska produkter till precis hela Sverige – för att de måste vara så? För att det liksom finns nån sorts naturlag som säger att bönder VILL det och att bondgårdar MÅSTE vara helt identiska (samma kor som får samma foder och samma sjukdomar och samma mediciner).

Och jag blev så lycklig när jag lyssnade på Po för att jag än en gång kom på att det det MÅSTE DET JU INTE ALLS DET. Det har blivit så här för att vissa personer – kanske till och med ganska många, på till exempel jätteföretaget Arla, samt till exempel regeringen – har BESTÄMT det. Fattat beslut i den riktning. Genomdrivit besluten på stor skala. Och skapat ett jordbruk som ser ut som det gör idag.

Alltid när man säger saker som ”Tänk om vi hade småbruk som försörjde sin omedelbara omgivning och som grannarna kände sig involverade i, vad kul och bra det vore!” så svarar folk ”Nämen det skulle vara HELT omöjligt att tvinga bönderna till det.” Men bönderna är tvingade att göra saker HELA TIDEN. Till att överge sina små tegar till förmån för stora, sammanhängande jordplättar. Att strömlinjeforma och pastörisera (visst är det så att en bonde inte ens får sälja spenvarm mjölk till mig även om jag traskar upp på henoms gårdsplan?). Till att bli bidragssökare istället för hantverkare. Men bara för att resultatet skulle bli mjukis-positivt och idealistiskt så verkar förändringen omöjlig.

Men det är den inte.

Dags att börja korta in tyglarna på Arla känner jag.

Lovage rock

Botaniska trädgården i Paris

”If you can’t get drunk, dream or make love in your garden, you might as well tarmac it.”

Åh, ett nytt favoritcitat! Jag känner mig just nu lite besläktad med Tim Smit (tack Anna!), som slutade som rockmusiker i London (eftersom han ogillade att flyga) för att odla i Cornwall och ended up skrivande böcker om sina galna trädgårdsprojekt.

Som den här, som citatet kommer från.

Nytt avsnitt, helt logiskt inspelat på kyrkogård

Nu finns det ett nytt avsnitt av podcasten som jag är ständig gäst i, Grönsakslandet.
Lyssna HÄR asap!
Här under är också en jätteviktig mailkonversation mellan mig och Bella (som gör podden). Feel free att kasta dig in om du har tips – alla former av erfarenheter av pumpasorter välkomnas med öppna armar.

Foto: Calle Stoltz

Bella förresten, har du några pumpatips? Jag har kört buttercup (för att jag trodde det var butternut), senare blivit avrådd från att köra butternut, testat blue hubbard (NOLL frukt, dock kanske pga att sommaren 2014 verkade vara ett katastrofalt pumpaår). Jag har bra erfarenheter av kalebass (men den är ju mest för kul) och spagettipumpa, men gillar att testa nytt. Har du testat nån Turk’s Turban? Alla tips mottages tacksamt.

/e

Hejhej!
Jag har bara odlat spagettipumpa – med fantastiskt resultat. Har fortfarande kvar i frysen och klurar på att ta fram till en soppa. Ska prova turbanpumpan, Giraumon turban, som jag köpte i år. Fast ingen i familjen är särskilt pumpafrälst så jag nöjer mig med en planta i år. Fast jag driver upp några extra turbaner, så du kan få ett par plantor av mig när du är tillbaka i Sverige. Estrid, du får förstås också en planta om du vill ha. (Såvida jag lyckas driva upp dem förstås.)
Häpp,
B

Gudars, JA TACK!
/e