Pyttesmå, hemmagjorda växthus

Fick precis en fråga här på bloggen om vad det finns för fina, små växthus till balkongen. Jag vet egentligen inga utom Hasselfors gardens odlingsvitrin som jag såg i verkligheten förra helgen och tyckte såg HELT ok ut. De brukar ju kunna vara vara väldigt plastiga, den där typen av grejer.

Annars gillar jag de här hemmabygda små glasskåpen som dom ställer över alla känsliga växter i Jardin des Plantes i Paris.
De är alltså inte mer än knähöga och ser ut att vara gjorda av tre eller fler gamla fönster som hålls ihop hjälpligt av några stöd på sidorna. Inte superpraktiskt om man ska öppna och stänga mycket, men helt klart praktiskt för snällare vinterförvaring av känsligare grejer, särskilt om man proppar dom fulla med halm, som frassarna gör.

Om man inte behöver skydd, utan bara odlingsutrymme på balkongen, då tycker jag att nån av dom här vertikalkrukorna är fina. Easiwall Treebox finns i två olika storlekar, den största, Easiwall Vertical Allotment är 1,5 m X 1,7 m med nio planteringstråg och kostar 480 pund, men jag skulle ändå vilja ha den till gården.

En sån här Mini Garden funkar inte på våran gård, men jag blir lite, lite sugen på att ha en inomhus…

Annons

Årets första trädgårdsvärk

Var läste jag om den här? Minns ej…
Men i helgen byggde vi i alla fall en turbodrivkruka till vår rätt eländiga rabarber, för att försöka boosta smaken lite. Rabarber innehåller oxalsyra, det är den som smakar så där strävt, men det går att få ner nivån på oxalsyran genom att bleka rabarbern.
Så här gjorde vi:

Vi tog en stor svart plastkruka och skar ur botten.
Ställde krukan över rabarbern – tack vare den här falskt marknadsförda årstiden vi kallar vår är den inte uppe än.
Det enklaste hade varit om vi haft ett fat till krukan att lägga på toppen, men de hade vi inte, så vi surrade fast en bambustav på den lossade botten och la tillbaka den.
Runt krukan fyllde jag på med OBRUNNET gödsel – alltså färskt, det som kommer från toppen av gödselstacken, inte inuti.
Här ska man egentligen toppa med halm som legat ute och blivit fuktig och börjat förfalla under vintern, men det är så förbenat svårt att få tag på, och dessutom var det ganska mycket hö i gödslet, så jag vattnade lite på det bara, för att skynda på processen.
Sen drog jag en svart sopsäck över krukan för att täppa till ljusinsläppet lite extra.
Hundratals lyckliga smådjur började surra runt gödslet med en gång och det luktade ladugård på hela lotten.
Nu är alltså teorin att gödslet ska börja förfalla – brinna – och utveckla värme, medan den svarta krukan tar till vara på solvärme och skyddar mot vind. Locket och sopsäcken håller ljuset borta och förhoppningsvis får vi ultratidiga (nåja… ett vanligt år kanske) rabarber, som även är godare än vad de brukar vara.
Det stavas W.I.N.

Bevara jorden jordlig

Elinor Ostrom är den första och enda kvinna som fått nobelpriset i ekonomi (2009 var det). Hon älskar spelteori och matjord och har studerat hållbara, framgångsrika jordbruk runt om i världen för att utifrån det formulera en gäng regler som skulle kunna förhindra att vår livsmedelsindustri rånar oss blinda.
Ungefär såhär ser Elinors plan ut (tolkad av en person som to this day inte fattar vad spelteori är, ie. jag):

1. Reglera uttagen. I Europa finns svintydliga regler om vem som äger vad när det kommer till mark och jord. På samma sätt behövs det också gränser för hur mycket man får plocka ut ur jorden, och när. Det skulle också innebära regler kring hur man använder konstgödsel och -bevattning.

2. Balansera uttagen mot insättningarna. Den som plockar ut mer ur jorden måste också finna sig i att ge ett större bidrag tillbaka. Att bygga upp jorden igen ska inte vara något som bonden i ensamhet ägnar sig åt, alla i matkedjan måste delta i återuppbyggandet av matjorden. Genom till exempel kompostering och solidariska priser.

3. Kollektivitet. Konsumenter och producenter behöver sluta sig samman kring den här frågan, de inblandade måste ha möjlighet att påverka besluten och den fria marknaden där alla kämpar mot varandra måste sluta bete sig som en buffel i porslinsaffär som ensam får diktera alla regler och förutsättningar.

4. Övervakning. De som ser till att reglerna följs måste själva vara användare, som det till exempel redan fungerar med Krav och Demeter.

5. Sanktioner. Alla måste veta i förväg vad som händer om de gör fel, och ju mer fel de gör desto värre blir det. Så här: om du besprutat, konstgödslar och konstbevattnar mycket nedgraderas din gröda på ett sätt som gör att du måste ta ut ett högre pris för att få ut samma förtjänst för din grönsak. Det skulle alltså bli dyrare, inte som idag billigare, att bete sig illa.

Vad allt det här kokar ner till är ju POLITISKA BESLUT. Konsumentmakt är i det här fallet en dimridå.
Åh, tänk vad härligt det kommer vara i framtiden när man inte längre behöver stå i mataffären och med akut blodsockerfall och, via huvudräkning, försöka komma fram till om en växthusodlad närproducerad gurka har fler eller färre koldioxidfotsteg än en utländsk men frilandsodlad, båtfraktad morot! Bara ta den billigaste och veta att den, helt logiskt, är den smartast odlade.

Att göra

Till alla er som frågat mig vad det är dags att börja så, som jag sagt åt att sitta i båten, här är några grejer det faktiskt är dags att börja med:
Kardon, kronärtskocka, mangold, grönkål (vanlig grön samt svart), basilika (grekisk, helig och vanlig (tack för påsarna pappa!)), strandkål (jag kommer köldbehandla den), chili (bulgarian carrot med knallgula frukter, serrano-peppar från en mexikansk restaurang och penispeppar, som var en present från en vän) samt mupparna epazote och isört (som förnedrade mig stenhårt förra året genom att inte ge NÅNTING).
Jag lägger alla i blöt eftersom jag inte orkar läsa på vem som gillar vad.
Och så funderar jag på att köpa den här månodlings-matrixen, eftersom böckerna är rätt svåra att förstå sig på. Tänker att ett dataprogram som säger åt mig vad jag ska göra är mer Månodling för Dummies.