Det blir värre…

Och sen är det fem sidor långt reportage om vintergrönt. Med fokus på BARR-träd.

Kanske är det för att jag har 300 hektar norrländsk barrskog hängande över huvet som nån sorts arv från helvetet, men seriöst, barr? Tuja? Kanske världens deppigaste växter näst efter buxbom.

Och jag är ledsen Frankrike, ni kan ha hur många fantastiska potagers som helst men ni är fel ute med buxbomen.

Annons

Nya numret av Hemträdgården är här!

Åhnej, KAKTUS-tema! Boooring.

I’m the Luckiest Guy, on the Lower East Side

Något alldeles, alldeles fantastiskt har hänt.

Någon gång i våras fick en väldigt duktig konstnärs-vän till mig en halvö i en fin del av Sverige Jag vill inte vara mer specifik än så, för när man säger för mycket för tidigt brukar saker inte hända. Men säg så här, om det här vore New York, och hon var Takashi Murakami, och jag var… öh, nån jävla murvel som fått pippi på odling, i så fall skulle hon bara apropå ingenting ha fått en halvö i The Hamptons. Inte ”fått” som i att hon kan stycka upp den och sälja den, men hon är halvöns goda fe, hennes uppdrag är att vaka över de under en så lång framtid som hon själv vill.

Min vän, begåvad och kreativ som hon är, har bestämt sig för att fylla sin lilla jordbit med konst, musik, arkitektur, skönhet och kul. Och eftersom hon också är en duktig odlare vill hon utveckla naturen på halvön. Det handlar inte om att anlägga en trädgård, utan mer bara maxa den natur som redan finns där – ljus sten, vinpinade barrträd, blånande strandkål etc.

Och nu har hon frågat MIG om jag vill vara med och göra det.

Svaret är JA.

Herregud, det här hade jag inte kunnat förutse för ett halvår sen, när jag gömde mig på toaletten på kontoret för att slippa träffa mina arbetskompisar.

Projekt Eple – avslutat

Och precis när jag började få upp ångan, hittade recept på burkkonserverade äpplen, äppelchutney och styckefrysta äpplen, så tog mannen ett på väg till jobbet och så var de slut.

Hejdå älskade äpplen, tack för allt!

PS. Vi ses när ringarna är klara och moset behövs till julmaten.

Äppelmuffins som smakar USA

Sagt och gjort, on to the apple sauce muffin quest.

När jag flyttade hemifrån tog mina föräldrar sig an en kanadensisk utbytesstudent i min ålder. Jag har aldrig tänkt på det förr, men jag inser nu att det var jag som blev utbytt. Och som det verkar klarade sig väluppfostrade, ideellt arbetande, Lions-engagerade Justin väldigt bra i konkurrensen med mig.

En av de julklappar han skickade mina föräldrar efter utbytet (jag vet!) var en sån där amerikansk muffin-form och boken Muffin Mania. Eftersom det var typ den bästa julklapp någon nånsin givit mina föräldrar (jag själv inkluderad) så bestämde jag att jag fick jag den av dom.

Och det var i Muffin Mania jag hittade det här receptet. Ett amerikanskt cup-mått hjälper enormt mycket.

OBS! Det här är inte en klassisk svensk fika-muffins, utan en så kallad ”frukostmuffin.” Mer som väldigt, väldigt sexiga scones alltså, och äts bäst varma, delade på mitten, med en flottig skiva cheddar på.

Applesauce cinnamon muffins

1 cup mjöl

3 tsk bakpulver

1/2 tsk kanel

1/2 tsk salt

1/4 tsk muskot

3/4 cup havregryn

1/4 cup farin

1 ägg

1/4 cup olja

1/3 cup mjölk

2/3 cup äppelmos

Mixa de torra ingredienserna för sig och de blöta för sig, blanda ihop dom snabbt och skopa upp i 9-10 muffins formar. Grädda i 200°C i 20 minuter.

Om äpplen vore pengar…

För att ta mig igenom mina nästan sju kilo äpple medan de fortfarande är färska och goda fortsätter Projekt Eple med torkade äppelringar.

Jag var tvungen att köpa en ny urkärnare (den jag har kärnar ur och klyftar, och nu var det ju ringar jag skulle göra) på sjukt porriga köksbutiken Cordon Bleu. Medan jag var där var jag nära att bli förförd av en tysk maskin som hette typ Master’s Apple Dominator för 500 spänn, som såg ut som en kombination av ett skruvstäd och en slagborr, och som skalade, klyftade, kärnade ur och gjorde girlanger av äpplen, beroende på vad man var ute efter. Jag tog mig därifrån med en enkel, rostfri urkärnare, och resten var enkelt.

Ta ett kilo äpple, kärna ur (jag lämnade skalet, för jag är en karl och karlar äter alla skal), skär i halvcentimeter-tjocka ringar och torka. Just torkningen är lite meckig, men jag tog mitt Nutscene-snöre och gjorde en fin gardin av äppelskivorna.

Så här ska de hänga i tre veckor sen blir det YUM.

Om äpplen vore pengar…

Det första jag gjorde när äpplena kommit var att brassa Bettey Swann (herregud, hur undergiven är den kvinnan? Hon borde läsa den där boken ”He’s Just Not That Into You”) och koka äppelmos. Jag lät bli att skala frukten, skar den grovt och la till lite vaniljsocker enligt ett trevligt recept på internet. Det smakade himmelskt. Testar även att göra moset med konserveringsmedel, istället för ett kilo socker.

En proffsig grej med äppelmos är att det är som att ha fantastiska, färska äpplen hemma om man nånsin ska baka nåt. Tore Wretmans äppelkaka till exempel, eller muffins.

Äppelmosmuffins med kanel och russin anyone?

Om äpplen vore pengar…

Jag hittade en rolig tjänst på internet som räknar ut procent åt mig, och om min tidigare beräkningar stämmer, är min ränta på Ekobanken 8640 % bättre än min ränta på Skandiabanken. HA!

Och Hans, du är väldigt, väldigt nära att få sparken av mig nu.

Om äpplen vore pengar…

Ursäkta, du glömde nåt här!

När äpplena väl kom kändes det ändå overkligt.

Varför står det plötsligen 6,9 kilo (det står att man ska få 4,5, men jag vägde dom) äpple utanför min dörr? Vad har jag gjort för att förtjäna det? Efter alla dessa år av 0,0-nånting % ränta på banken känns det plötsligen helt vrickat att någon ska GE mig något bara för att jag råkar ha lite pengar över.

Jag tänkte så mycket på det att jag till slut var tvungen att börja räkna på det också (det är något jag bara gör väldigt, väldigt motvilligt).

Jag räknar med 19 kr/kg för äpplena för det är vad svenska äpplen kostar i affären den här tiden på året, men det är ändå lågt räknat eftersom de här är ekologiska, av sorter som oftast inte finns och extremt goda. Hur som haver, here we go, etc etc:

6,9 kg äpplen, till ett värde av 19 kr/kg ger en sammanlagd avkastning på 131 kronor.

131 kronor på 3.000 sparade kronor ger 4,37 %.

Om det är nån som är bättre på matte än mig får ni gärna rätta det här, men det lutar åtminstone åt en procent-sats däromkring: lite drygt FYRA procents ränta. Och då har jag ändå lagt på en tusenlapp, på miniminivån 2.000 kr är räntesatsen ännu högre.

Så, Hans på Skandiabanken, jag föreslår att du tar en titt på de 0,05 % som du erbjuder mig i ränta och i fortsättningen tar det väldigt, väldigt lugnt med vilka investeringsråd du ger ut, för just nu skulle jag fortfarande få bättre ränta om jag tog ALLA pengar jag har ur din bank och investerade dom i äpplen istället. Så tills du kan erbjuda mig lika bra förutsättningar som Ekobanken, eller tills dess du bakar en riktigt, riktigt god äppelpaj åt mig, kommer du att vara i onåd.

Om äpplen vore pengar skulle jag vara miljonär

För två år sen investerade jag lite pengar i en riskkapital-äppel-fond. Fonden hade upprättats för att rädda en ekologisk äppelodling i Hallstahammar som höll på att bli typ… uppköpt, eller nåt.

Ett år skulle pengarna vara på kontot innan jag kunde ta ut dom igen, 2.000 var minimigränsen och avkastningen kom inte i pengar, utan i form av äpplen.

Jag tyckte det lät som det perfekta investerings-alternativet, men för säkerhets skull ringde jag fond-rådgivaren på min bank.

Så här gick det:

Jag: Hej, jag har en fråga om fonder.

Hans (tror jag): Ok, låt höra.

Jag: Jag har fått ett erbjudande om att investera i en riskkapitalfond, och jag tänkte bara höra hur pass riskfyllt det är att ha pengar i en sån fond?

Hans: Risken beror ju alltså på olika saker och variabler som förändras beroende på bla bla bla osv osv osv. Vilken fond är du intresserad av?

Jag: Det är en äppelfond, i Ekobanken. Jag får avkastning i äpplen istället för i pengar.

Hans: Va?

Jag: Alltså, man sätter in 2.000 och efter ett år får man äpplen.

Hans: Men…

[Paus]

Hans: Nej….

[Paus]

Hans: Nej, det tycker jag inte låter bra. Det låter… Nej. Nej. Om du liksom känner att du vill investera pengar i… såna... fonder så har vi en jättetrevlig fond som heter Cancerfonden, som jag verkligen kan rekommendera till dig.

Jag: Ok, tack, jag ska tänka på det.

Istället ringde jag upp äppelfonden och frågade samma sak, och de sa att pengarna liksom var en del av företaget, och för att alla pengar skulle försvinna så skulle företaget behöva gå i konkurs. Jag kände att det var en risk jag var villig att ta – hittills hade de ju visat väldigt stor uppfinningsrikedom och överlevnadsvilja – och investerade tre tusen.

När första årets äpplen dök upp utanför min dörr var jag helt oförberedd. Jag stod med äpplen upp till armbågarna och hade ingen aning vad jag skulle göra av dom.

I år var jag bättre förberedd, och längtade i flera veckor efter mina goda, svenska äpplen.

To be continued.…