Kiss My Butterfly

Imorse satt jag och snörvlade över min Phở medan jag läste Lena Israelssons Cityodling. Det är inte första gången en trädgårdsbok gör att jag börjar gråta. Jag gråter å andra sidan över nästan vad som helst. Fler tillfällen och saker som får mig att gråta är:

Filmer med djur eller barn som blir orättvist eller illa behandlade

Nyheterna på P1 (men inte nyheterna på P3)
När mannen höjer rösten åt mig
När jag går till jobbet på morgonen (det har blivit mer sällan sen slutat jobba övertid)
Den där McDonalds-reklamen med ett barn som hittar en guldtia i sitt vattenglas på morgonen och får gå med farfar på McDonalds och köpa en cheeseburgare
Den där filmaffischen med en liten mus med jättestora öron som det står ”Liten hjälte, stort hjärta” på
Extreme Make Over – Home Edition
När jag tänker på hur många saker som är mitt fel

Det var med det jättefina kapitlet Vilt och Naturligt som Lena gjorde att jag grät redan innan min morgonpromenad. Lena berättar om hur hon och hennes grannar med skiftande framgång till slut lyckas odla upp hela sin innergård. Det är bara en sak som fattas: fjärilarna. År passerar. Det vill sig inte. Och så plötsligen finns de där, som rallarros-damm i solen fladdrar äntligen fjärilarna på innergården. När mannen ser att det är en trädgårdsbok jag snyftar över skakar han på huvet.
Vår innergård är asfalterad, men jag tänker börja jobba på en fjärilsbuffé på lotten till sommaren. Därför kommer jag även börja på en lista över saker som fjärilarna behöver och gillar. Here we go.

1. Nässlor – här äter sig larverna feta.
2. Sedumtak – fullvuxna fjärilar trivs bland fetknoppar. Dessutom blir det mindre vatten som forsar ner i avloppen när det regnar om man har gröna tak, och luften blir bättre.

Annons