Här är nu andra delen i det som kommer att bli en trilogi om mina problem med flugor, myggor och andra nattliga marodörer.
Om DN eller Namn och Nytt eller nån annan inte vill att texten ska ligga uppe, säg till så tar jag ner den!
Dom senaste veckorna har jag skrivit ett antal texter om mitt störts problem just nu: nattliga flygfän! Här är den allra första, inledande tiraden. Det som gjort mig glad är att det visat sig att många andra har exakt samma problem.
Och om DN eller Namn o Nytt eller nån annan inte vill att texten ska ligga här, säg till så tar jag ner den!
Stora grejer på gång! Jag har BYGGT ETT HUS! Inte för människor tyvärr, men ändå. Det blev toppen.
Ritningen kom ur Linnéa Dickson fina bok ”Snickarglädje i trädgården” utgiven på Polaris Fakta. Och om Namn och nytt, eller Dagens Nyheter, inte vill att texten ska ligga uppe – säg till så tar jag ner den.
För ett tag sen läste jag om den spännande odlaren Rolando Uria, som odlar en trädgård specifikt för kolibrir. Ja, det finns odlare därute i världen som gör det. Därför blev jag också tvungen att skriva en liten text om Rolando till Allt om Trädgård.
Och om AoT, eller nån annan, inte vill att sidan ska ligga här, säg till så tar jag ner den!
Jag älskar höns. Har alltid gjort det, ända sen jag var liten. Så därför skrev jag ett kåseri om min första höna, Australien.
Om DN, eller Namn o Nytt, eller nån annan inte vill ha texten här så är det bara att säga till så tar jag ner den!
Förra året hade vi lite problem med… ett ljud. Så fort solen gick ner och det hunnit bli riktigt mörkt, och fram till omkring två på morgonen, var det ett jävla liv på vinden.
Vinden är alltså övervåningen på vårt torp, den är oinredd och saknar riktigt innertak. Stora delar av golvet på vinden är helt enkelt bara den andra sidan av taket i torpet, vilket utgörs av nån sorts tjockare papp.
Nu ska jag beskriva ljudet, som hade två olika karaktärer. Å ena sidan lät det som om någon långsamt klöste upp och ner längs väggarna med klor eller naglar. Å andra sidan lät det som om någon släpade något tungt fram och tillbaka över golvet på vinden.
För att kunna leva/andas/inte bara skrika rakt ut från och med att solen gick ner bestämde vi oss omedelbart för att ljudet kom från fladdermöss. Fladdermöss, I tell you, FLADDERMÖSS. Och inget annat.
Hela situationen gjorde dock att vi var lite härjade, eftersom vi inte sov så mycket. Vid ett tillfälle kom den tjusiga tidningen Lantliv förbi på hemma hos-reportage, och jag förklarade att fladdermössen bar ansvaret för att jag inte såg helt nyponfräsch ut inför fotograferingen.
Reportern blev nyfiken på problemet, och bad tidningens expert besvara en hypotetisk fråga om fladdermöss. Och när jag fick se svaret tyckte jag det var så himla intressant att jag vill dela med mig.
Vi har ett gammalt torp med en oinredd vind som vi använder som förråd. I somras hade vi ett gäng fladdermöss på vinden, de förde mycket oväsen på nätterna. Är det skadligt för huset? Hur hindrar vi att de kommer in och bosätter sig även i sommar?
Elin
SVAR: Jag har inget enkelt svar som tar bort problemet. Fladdermöss är fridlysta djur som skyddas i både Artskyddsförordningen och Jaktlagstiftningen, samt i EU-konventionen Eurobats där även deras boplatser och jaktrevir omfattas. Vill man som husägare försöka utestänga fladdermössen från sin vind krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Upplever man stora problem, eller är i färd med att renovera, är det just Länsstyrelsen man får vända sig till för att söka undantag från bestämmelserna. Att på ett eller annat sätt försöka ta kål på fladdermössen eller stänga dem ute är inte en tillåten lösning. I gamla hus på landet är det dessutom svårt att bli av med dem, då de troligtvis vistats där länge och har nära till insektstäta områden. Fladdermössen är inte skadliga för huset. De äter insekter och inte huskonstruktioner. Inrikta i stället era insatser till att avgränsa vari problemet för er verkligen ligger och hur omfattande det är. Ni upplever problem med deras flapprande och klapprande ljud inomhus sommartid. Ljud förekommer oftast när det finns ungar eller är stora kolonier på samma område. Annars är fladdermössen ganska tysta djur. Utan att ha sett er kallvind funderar jag på om ni skulle kunna avgränsa vindsförrådet på något sätt. Om ni vet var fladdermössen brukar hålla till hos er, förmodligen mot taket, så kanske ett slags innertak med ljudisolering kan vara en lösning. Men försäkra er först om vilken period under året ni har rätt att utföra en sådan åtgärd. Man får fortfarande ta hand om sitt hus som husägare, men faktum är att även renoveringar som påverkar boplatserna behöver tillstånd. Ni skulle också kunna testa att bygga ett antal fladdermusholkar i ohyvlat virke och sätta upp i träden i närheten. Kanske väljer de i stället att flytta in i dem. Gör det bästa av situationen, så att den fortsatt blir hållbar både för er, och för djuren och naturen.
PS. I år är det knäpptyst på vinden, så gasten – jag menar fladdermössen – verkar ha blivit klara med sitt uppdrag och flugit vidare.
Jag sitter just nu och faktakollar grejer inför en ny bok, och en fråga jag försökt få svar på är den här:
”Är sälg med hanblommor extra bra för de pollinerande insekterna?”
Att just hanblommorna är bäst är ett påstående som dyker upp i vissa texter, men absolut inte i alla, och jag känner inte att jag riktigt fått svar på varför hanblommor i så fall är bättre.
Så jag skickade ett frågemail till Jordbruksverket, som givit ut den grymma lilla foldern ”Sälgen behövs”. Och jag fick ett så pass jättefint, utförligt och intressant svar att jag vill dela med mig av det.
Det korta svaret på frågan är dock ”Ja, sälg med hanblommor är bäst för pollinerande insekter”.
”Du har uppfattat det rätt att det är just hansälgar som är viktigast för humlor och andra pollensökande insekter under tidig vår. Det beror på att det just är pollenet som insekterna är av störst behov av tidigt på våren. Sälgen som är en tvåbyggare (dvs han- respektive honblommor finns på olika individer) har blommor som är mycket enkelt byggda; hanblomman, består av 2 ståndare och en honungskörtel, honblomman, av en skaftad pistill och en honungskörtel. Nektar finns alltså i både hon- och hanblommorna men pollenet finns bara hos hanblommorna och det behöver humlorna för att få protein för att dels bygga upp krafterna efter den långa vintern men också framför allt som foder till de första larverna som kläcks under våren. De som sedan ska bli arbetshumlor och samla in pollen och nektar senare. Det är ju endast humledrottningen som övervintrar.”
En annan bit information som jag fått tag på är att just den äkta sälgen kan vara svår att rota från stickling (all annan vide slår ju rot bara man lägger en pinne på marken, men just sälg-sälg ska tydligen vara kinkigare). Alltså kan man bli tvungen att köpa ett litet träd (eller ympa själv så klart). Och då är det så smart att det finns helt hanliga kloner, som Salix caprea ‘Kilmarnock’ till exempel. [‘Kilmarnock’ har visat sig vara STERIL *arg emoji*. Vill du köpa en sälg, fråga på plantskolan efter hanliga kloner, och dubbelkolla att sorten faktiskt producerar frömjöl, och inte steriliserats]
Och här är lite ytterligare läsning om sälgen, detta fantastiska lilla träd, och humlorna, dess största fans:
Det närmaste jag kommer odling just nu.
Jag har varit borta ifrån lotten i sex månader nu. Det är det längsta jag inte odlat sen jag började odla. Så just nu tänker jag mycket på växter. På växter och odling och ogräs. Och kaprifol. Extra mycket på kaprifol, eftersom vi satte en i höstas, som jag tänker ska kasta sig upp i det gamla plommonträdet.
Här är varför jag blev intresserad av kaprifol:
* Den är bra för pollinerare. Den gillas extra mycket av långtungade insekter (gulligt!), som fjärilar, malar och vissa bin. Det är något med hur blommorna ser ut som gör att de är de enda som kommer åt nektaren.
* Kaprifol är larvmat åt praktfjäril (den som kallas white admiral butterfly på engelska), åt malen med det underbara namnet lurvig vintermätare och, tror jag (jag har översatt sorterna från engelskans dot moth och early grey), vitfläckigt lundfly och kaprifoliumfly (makes sense).
UPPDATERING! OBS!
Katja var uppmärksam nog att märka att ett recept jag tipsade om, från James Wong, innehöll blommor av Lonicera japonica i ett medel mot halsont (HÄR). Lonicera japonica är en kaprifolväxt, men det är INTE kaprifol, utan slingertry. Förvirrande nog verkar båda kallas för honeysuckle på engelska (eller är det bara James som slarvat?). Hur som helst, äkta kaprifol heter Lonicera caprifolium. Så, nu ska jag söka på medicinsk användning av rätt växt!
Jag var precis inne på Alys Fowlers blog och blev rörd av det här GETEfina inlägget som handlade om när hon träffade ett bi.
Och så kom jag att tänka på den där gången när jag träffade en fjäril utanför regeringen. Det var på våren 2010 (minns ni dom där 3-4 vintrarna fram till 2013? Dom som väääägrade ta slut). I efterhand var det nån på vårt koloniområde som räknade ut att snön låg i sex månader den vintern.
Det här var 26e mars och snön låg fortfarande i drivor, även fast solen var framme. Och mitt i gatgruset, i skuggan, satt en nässelfjäril som inte reagerade alls när jag gick förbi. Jag la handen på marken, precis framför henom, och fjärilen kloade sig fast och kröp upp i min handflata, där hen tryckte sin iskalla kropp mot min hud.
På det sättet gick vi tillsammans förbi strömmen och upp på Drottninggatan, där fjärilen började surra (precis som biet som Alys träffade) och sen flög iväg.
Och jag tänkte på hur enormt mycket det hade känts som ett möte, hur extremt närvarande vi varit i varandras liv, under en kort, kort period.
Ähmen kolla här vilken grym idé! Det är en miniäng anlagd ovanpå en minivedhög!
Riktiga ängar kräver ju en massa förberedelser: vilda, svenska ängsblommor är så tåliga att de storknar av näringsrik lerjord, alltså måste man liksom… javenne, typ skrapa bort den översta jordskorpan och ersätta med grus, sand och näringsfattig jord innan man kan så.
HÄR har man (eller mer specifikt Selina Botham) bara kastat ut ett gäng smala stammar direkt på gräsmattan, toppat med med jord och sått ängen ovanpå. Miniängen är en del av Jordans Wildlife Garden som tävlade på RHS Hampton Court Palace Flower Show 2014, och den användes istället för staket runt odlingen.
I teorin blir veden sen hemvist till småkryp och flygande insekter på jakt efter vinterbostad, och på sommaren matar ängen pollinerare. Personligen skulle nog dra i en jävla massa tidningar och halm under vedhögen också, för att döda allt ogräs därunder.
Det enda dåliga med den här genialiska grejen är att jag råkar veta att det är skitjobbigt att först hitta, och sen såga upp slanorna i rätt längd, efter att jag tvingade mannen att bygga den här gången till mig.
Svart potatis + vedgång
the secret gardener 