Ett år med lotten

Så har det gått ett år med lotten, så när som på några dagar. Den första januari 2009 började jag skriva här, för att reda ut alla tankar, rada upp alla fakta, för att kunna minnas hur det här året med lotten var, också i framtiden, och för att jag längtade efter att odla så mycket att det värkte i mig.

2009 var ett av de mer spännande åren i mitt liv. Jag jobbade tills jag blev skelögd och folkilsk. Vi byggde ett hus. Vi åt, och äter fortfarande, vår egen persilja. Vårt kök är numera övertaget av en enorm odlingspyramid. Vi var med i skapandet av en liten grupp nya fåglar. Jag tog ledigt och upptäckte att jag inte alls är en ledsen person, som jag alltid trott, och att jag även kan spendera nästan hur mycket tid på lotten som helst. Men även att en tredjedel vintergrönt inte är en dum idé om man vill stirra på något annat än jord på senhösten. Vi planterade bär och grönsaker som, om allt går rätt, kommer att fortsätta föda oss och andra i årtionden. Vi har förändrat naturen och naturen har förändrat oss, oåterkalleligt. Det känns bra.

Snart börjar det andra året med lotten (rent tekniskt är det det tredje, om man räknar med nybörjar-året när vi mest gick omkring och vårdade kirskål och rotskott i tron att det var exotiska grönsaker och spännande buskar) och jag känner mig redo för de stora förändringarna. Som att plantera marktäckare i de skuggiga områdena för att mota ogräset i dörren till exempel. Och att bygga en ny plankkompost. Och en sån där söt, rund bänk runt trädet där man kan ligga och dricka flädersaft.

Så får det bli. Vi ses på andra sidan.

Annons