OMG världens första verkligt användbara app är här!

Äntligen, som Gert Fylking skulle ha sagt, är fenologi-appen här. Den är från blommar.nu och gör att man kan följa naturens egen kalender. Alltså att man vet vad som blommar nu. Så om du till exempel fått rådet ”vattna med nematoder mot sniglar när vitsipporna blommar” eller ”beskär rosorna när björken har musöron” behöver du inte jaga runt hela stan för att hitta en vitsippa och en björk, du kollar bara mobilen, och ba, ”Jaha, i övermorgon”. Jag älskar den redan. Läs mer om appen HÄR.

 

Snail trail

Jag läste precis att sniglar är aktiva från +5° och uppåt, och, precis som alla som trampat barfota på en i mörkret vet, framför allt på natten.
Det betyder att de borde ligga och sussa just nu, eftersom nätterna är kalla, men nej då, är man snigel så kommer man runt såna saker, och igår när jag var på lotten för att hämta några sista pak choi-blad såg de ut som dalmatiner. Helt prickiga. Av ashungriga minisniglar.
De goda nyheterna är att det här är en helt grym tid att bekämpa sniglar. Precis som på våren, innan grönsakerna kommit upp. Sprider man snigelpellets nu finns det ju inga distraherande grönsaker (förutom min stackars pak choi som numera ser knypplad ut), och snigeln går rakt på pelletsen.

Blev också glad när jag läste i Odlaren (jag går igenom förra vinterns alla nummer just nu) att en gammal SLU-forskare bekräftat att täckodling med gräs förvirrar kålflugor. Exakt samma sak som jag märkte när jag när jag la gräsklipp runt pak choien i somras.

Lägesrapport

Jag fick ett brev från hälsingepappan:

Har noterat att bloggandet har tagit ny riktning, trädgården ligger för fäfot/träda medan PSL blomstrar! Ska det va så?

Nä det ska det ju inte! Här kommer en lägesrapport.

  1. Vår kronärtskocka har – nu – bestämt sig för att börja göra en blomma. Doh! Ska försöka övervintra den med massa fluffigt täckmaterial.
  2. Man ska borsta fruktträden på våren, för att störa smådjur som ställer till problem med frukten. Vi brukar använda en rotfruktsborste.
  3. Om man vill samodla som indianerna ska man kombinera rosenbönor och typ vilken cucurbita som helst – squash, pumpa etc. Bönorna fixerar kväve i jorden till hungriga pumpor, och pumpornas stora blad skyddar jorden från uttorkning.
  4. Djungelgurkan – som jag lärt mig heter musmelon (åååh!) på engelska – är helt omvärderad. Den är inte alls snål! Jag hittade precis flera nya rankor, där tigerrandiga, tumnagel-stora gurkor hängde som hemliga julrgranskulor på rad. Och den blommar fortfarande! Vilken generös, rolig, oväntad liten grönsak.
  5. Precis som jag fick tips om i kommentarerna är smoothie på plommon en vinnare. Jag mixar frysta plommon, banan, yoghurt, kanel och honung.

Djungelgurka

SparaSpara

Bit i kudden, snigeljävel

Det här är det första året som vi på allvar kört täckodling. Två säckar halm, direktimporterade från Hälsingland, gör att alla land ser ut som nybäddade halmsängar.

Men det innebär också att det här är det första året som sniglarna på allvar håller på att knäcka vår livslust.

Tidigare har jag haft någon sorts ”Här finns plats för oss alla”-inställning och tyckt att bara man odlar tillräckligt mycket av en gröda så gör det ju inget om den naggas lite och vi är alla här på samma villkor och det heter faktiskt ”spansk skogssnigel.” Hippie alltså.

I år, efter att mördarsniglar slaktat allt ifrån squash till chili och kronärtskockor (jag har pysslat med dem sen i mars, skitsniglar!), är min inställning mer full on George Bush och republikanskt ”Döda varenda jävel!”

Men idag tror jag att jag fått något sorts genombrott, när jag läste på baksidan av en burk Snigelfritt, och insåg att halmen kan fungera som en bakvänd trojansk häst. Istället för ett gömställe – fuktigt och härligt och nära till maten – blir den en fälla. En fälla som håller snigelfrittet fuktigt, som det ska vara, och som håller andra djur borta från de goda grynen.

När jag var klar, och utfört min diaboliska plan, dök det upp en liten dam med en gammal konservburk vid lott-kanten, och precis som om vi var två orcher i Saurons armé med ett gemensamt medvetande frågade hon, ”Har du sniglar?”. Jag nickade. ”Här, jag har några förgiftade.” Och, igen precis som om vi var orcher, förstod jag genast vad hon menade. Jag tog emot några slajmiga, nematod-indränkta offer, klippte isär dom och spred dom som det motbjudande, sjukdomsalstrande gräddet på mitt trojanska mos.

Sen vädrade jag regn i luften och åkte hem för att ta skydd och vänta, vänta, vänta…

Snail Trail

I somras upptäckte vi att  vissa växter var helt snigelsäkra. Och att några var nästan snigelsäkra. Här är dom:

HELT SÄKRA

  • Fänkål – snigel inte gilla starkt.
  • Vintersallad – det här var den stora chocken: sallad, gröna blad, orörda av snigeln? Jag älskar vintersallad!
  • Gyllenbär – hela gyllenbärsupplevelsen var spännande. Så exotiska liksom, precis som i affären. Och alldeles för exotiska för snigeln.
  • Perenn ruccola – jag har aldrig lyckats odla vanlig ruccola. Jag hörde en snubbe på Odla med P1 som aldrig lyckats heller. Varken han, jag eller Maj-Lis vet varför. Perenn ruccola funkar däremot mycket bra. Anledning, se fänkål.
  • Vitlök – så klart! Men ändå. Om man vill odla helt snigelfritt så måste den ju vara med.

NÄSTAN SÄKRA

  • Escarolsallad – Escorolen åt snigeln av friskt, men det dök upp så många nya blad hela tiden att det inte gjorde något.
  • Persilja – åh älskade persilja. Den tuggades, men inte mer än att det fanns tillräckligt till mig också. Har fortfarande en halv påse i frysen.
  • Pumpa – jag vet, dom borde vara stensäkra, men det sura var att snigeln kröp in i blomman och åt dom inifrån, så det inte blev nån frukt. Doh! Så länge blommorna inte låg ner på marken funkade det bra.

En annan jättespeciell sak som jag upptäckte var att det där gräsklippet som Lena Israelsson har lärt oss att vi ska lägga runt växterna som gödsel, det förvirrade snigeln. Så länge gräset var grönt minskade angreppen rejält. Det blev mitt sätt att få direktsådda småplantor att överleva det där första urkänsliga ”bara två blad”-stadiet.

Snigel-trix

Svartkål, mangold, tagetes

Jag har ju peppat inför min föredetta hat-blomma, tagetes, hela året. Jag har läst om alla blommans bisarrt goda egenskaper, och sen när den väl kom upp i mina land så var den faktiskt fin också. Jag odlade något som kallas Linnétagetes, som jag fick från Sesam. Enkel och ödmjuk, och med skiftande röda, sammetsaktiga och brandgula kronblad.

En sak jag snappat upp någonstans var att man skulle plantera tagetes mot sniglar. Så jag drog i skitmycket tagetes mellan svartkålen och mangolden (som förresten, precis som Lena Israelsson säger, är en sjukt fin kombo). Och varje kväll såg det ut som om någon lagt bombmattor med sniglar över landet. Jag skyddade kål och mangold med avskurna pet-flaskor, och mot alla odds växte de sig faktiskt riktigt stora och starka.

Och nu läste jag precis att man ska odla tagetes mot sniglar – eftersom sniglar ÄLSKAR tagetes. Tagetes är som snigelcrack. Därför ska den stå runtom odlingen, eller en bit bort, för att förvilla. Att blanda tagetes och kål är alltså som att ha gratis sprututdelning i samma hus som langaren bor i (och jag kommer att hålla fast vid att den metaforen inte är obegriplig). DOH!

Preventivmedel II

Här är en grej jag byggde tidigare i år. Den
blev så där.


För första gången nånsin upplever jag den här tiden när folk säger, ”Nu är det dags att börja planera för nästa år, läsa alla dom där böckerna och drömma sig bort.” Jag har alltid varit helt, MEH JA VILL JU ODLA. Men nu känner jag ändå exakt så. Jag inser att jag slutade läsa Lena Israelssons Kål & Krasse halvvägs igenom, eftersom säsongen började då (vad roligt det hade varit om jag menade bal-säsongen, som dom gör i Jane Austen-filmerna), och nu blir jag sugen på att börja igen. Jag kan sitta och titta ut i luften och fundera på om jag ska följa Rosemary Vereys odlingsföljd (ärtor och bönor följs av kål följs av rötter), och vad det i så fall innebär för trädgården. Och jag har jag börjat vilja bygga saker. Som en critter box. Och så vill jag spraya skaften på alla våra verktyg magenta, så att man hittar dom i landet när man tankspritt har lagt dom ifrån sig.

  • Och, här kommer det riktiga tipset, när jag ändå håller på med det, vill jag även spraya ett gäng tunna bambustavar rosa, och kanske till och med knyta en liten snör-bit högst upp. Pinnarna kommer jag stoppa ner bland kål och bönor, så att rådjuren blir oroliga att dom ska sticka sig på nosen om dom är där och nosar. Enligt helt ovetenskliga källor ska det faktiskt funka.

Wåår

Ok, lite tidigt, men det var tagetes-special i det här numret av The Garden, så jag tänkte försöka snoka reda på mina favoriter. Det är konstigt med tagetes, det verkar som att alla (ink. jag) ogillar dom, ända tills man får en egen trädgård, då börjar man gilla dom (även jag). Dom är så enkla och, javenne, bonniga. Men samtidigt så drar dom till sig blomflugor (dom där låtsas-getingarna, inte dom som surrar runt i vasken när det är rötmånad), och blomflugor i sin tur äter bladlöss. Så yay för naturligt växtskydd.

De finaste i The Garden var
  • T. Patula, Aton Fire
  • T. Patula, Bonanza Flame
Båda var dubbelblommiga och mäktiga, med röd-gul-spräckliga blad.
Taggarna ska i jorden i början på april, och sen ut i trädgården i början på juni. Tror de kan se mäktiga ut tillsammans med riktigt mörkt röd grönkål, eller svartkål.
Undrar vart jag ska få tag på fröet…