Jag har ju peppat inför min föredetta hat-blomma, tagetes, hela året. Jag har läst om alla blommans bisarrt goda egenskaper, och sen när den väl kom upp i mina land så var den faktiskt fin också. Jag odlade något som kallas Linnétagetes, som jag fick från Sesam. Enkel och ödmjuk, och med skiftande röda, sammetsaktiga och brandgula kronblad.
En sak jag snappat upp någonstans var att man skulle plantera tagetes mot sniglar. Så jag drog i skitmycket tagetes mellan svartkålen och mangolden (som förresten, precis som Lena Israelsson säger, är en sjukt fin kombo). Och varje kväll såg det ut som om någon lagt bombmattor med sniglar över landet. Jag skyddade kål och mangold med avskurna pet-flaskor, och mot alla odds växte de sig faktiskt riktigt stora och starka.
Och nu läste jag precis att man ska odla tagetes mot sniglar – eftersom sniglar ÄLSKAR tagetes. Tagetes är som snigelcrack. Därför ska den stå runtom odlingen, eller en bit bort, för att förvilla. Att blanda tagetes och kål är alltså som att ha gratis sprututdelning i samma hus som langaren bor i (och jag kommer att hålla fast vid att den metaforen inte är obegriplig). DOH!