För ett tag sen var jag och hälsade på Sandra på Allt om Trädgård (det går bra nu!). Tyvärr hade jag något av ett Legally Blonde-ögonblick (obs! världens bästa film. Så det inte blir några missuppfattnignar kring det) när Sandra berättade att hon experimenterat med nässelvatten i somras. Ja just det, sa jag, sånt man har i håret. Sandra blinkade lite överseende och sa sen, Nä, inte sånt man har i håret. Sånt man har i rabatten. Och på en sekund mindes jag den bubblande, svartsörjiga hinken med vatten och förmultnande nässlor som stått och luktat död i nån vecka på vår lott innan vi använde det som gödning. Jomen det visste jag ju så klar, pep jag tillbaka.
MEN nu när jag finkammat James Wongs Grow your own drugs känner jag att mitt blonda kognitiva glapp faktiskt var baserat på nåt sorts gammalt minne. Såhär skriver James:
Massera in nässel-tonicen i hårbotten några kvällar i veckan för att öka på utväxten, eller skölj igenom hela håret med vattnet (utan att skölja ur) efter shampo och balsam, för mjukt, starkt hår. Du behöver:
- Ett stort fång nässlor, färska eller torkade.
- 500 ml vatten
- 500 ml vitvinsvinäger
- 1 tsk aromatiska örter ( rosmarin, lavender) eller 10 droppar doftolja
Sjud nässlorna i vatten och vinäger i två timmar, rör sen i de aromatiska örterna eller oljan och låt svalna. Filtrera genom ett tyg och häll på flaskor. Håller sig i en månad.
I vår ska jag samla massor med näslor. MASSOR! Jag har till och med skaffat mig en sån där stilig torkställning som gör att jag ser ut som en husfru från provence.
the secret gardener 
Nässlor är grymt. Jag har dem på balkongen vilket mina trädgårdskurskamrater skrattade åt. Men jag gjorde soppa i flera omgångar och hade nässelvatten hela sommaren. En helt annan sak: hur lyckades du grodda quinoa? jag har försökt i nästan en vecka nu och det händer verkligen ingenting (eller jo några pyttesvansar visade sig efter nån dag men sen inte nåt). Några tips?
GillaGilla
Åh jag ska faktiskt inte skryta så himla mycket om quinoan. Jag har både lyckats och misslyckats, och jag tror (obs tror) att det hade att göra med åldern på fröna. En påse jag haft i skafferiet i några lyckades inte alls, medan en påse nyköpta fungerade bättre.
Läste en annan spännande grej i Odlaren precis: att blötlägga, och sen nästan-grodda ärtor (låta dem i en hög tills den lilla svansen börjar synas) innan man kokar. Då ska de tydligen bli mer nyttiga och lättsmälta.
GillaGilla