Ibland märker man hur långt borta det är ändå, det här med att odling ska bli något för alla och envar.
Som i Lissabon, där odlingssäsongen aldrig tar slut, och jag hittade det här när vi, helt desperata eftersom de inte verkar ha några mataffärer i den där stan, handlade på Lidl.
Vid kassan, där vi har chips och tuggummi i Sverige, har dom i Lissabon fröer och hela jävla plantor. Typ såhär ”Glöm inte Expressen!”, fast för dom är det en fikonstickling istället.
Just här var det vinbär, krusbär och björnbär. Inte för att jag nånsin i hela mitt liv skulle släppa in en Lidl-planta i min trädgård, men håll med om att det är ett land med en extremt hög lägsta nivå när det kommer till odlingsintresse?
Eller som när vi tog tåget ut till stranden i Guincho, och jag pekade ut genom fönstret och ropade ”Lotter!” helt exalterat till mannen. Han ba, ”Eh nä, det där är en kåkstad vännen.”