Det finns två sorters vitlök: hardneck och softneck. Hardneck ska ha bättre hållbarhet, men är jättejobbig att fläta. Jag odlar bara hardneck, eller hårdnackad vitlök, som jag bestämt att det heter på svenska. Det GÅR att fläta den också, och här kommer lite tips.
Låt inte blasten torka helt. Så länge det finns lite mjukhet kvar i den går den att tvinga in i en fläta.
Slå sönder det hårda i stjälken med en hammare, sen går det att fläta.
Klipp bort den hårda kärnan inuti blasten, men spar blasten och fläta bara den.
Den jättefina podden ”Odlarna” kom förbi och hälsade på, och spelade in allt vi pratar om.
Avsnittet går att höra här:
https://odlarna-podcast.blogspot.se/2017/10/avsnitt-58-elin-unnes.html
Jag är just nu inne i en period där jag inte kan höra min egen röst, så jag har inte lyssnat själv, MEN en sak vi pratade om var olika knäppa saker jag trodde att jag skulle bli självförsörjande på när jag började odla (kaffe, svartpeppar, olivolja). ”Odlarna”-Olof frågade om jag faktiskt försökt odla några av de knäppa grejerna, och jag kom inte på något. Men nu dök det upp: Saffran!
De söta små lökarna kom faktiskt tillbaka några år – så tappra.
Ok, här kommer en kort kvartalsrapport.
Dels har vi spelat in ett nytt avsnitt av Grönsakslandet och sen tappat bort första halvan. Det som finns kvar kan du höra här:
http://bellas-gronsaksland.madewithopinion.com/nar-en-hel-del-gar-at-helvete/#
Strax efter att det slutade snöa, i maj, så slog ju Den Hemska Torkan till. Där jag odlar har det varit som oktober, utan regn, hela sommaren. I stort sett allt har mått dåligt. Utom en sak: bondbönorna. Jag har sorten ”Green Hangdown”, som nästan alltid gjort imponerande grejer så fort jag sått den.
Nu, för några veckor sen, kom de första regnen och bönorna, som alltså sett ok ut hela sommaren, gick bananas.
Det hände också en spännande sak med bladlöss. Det enda tecknet på att bondbönorna kanske faktiskt inte trivdes så bra i torkan var att några av plantorna attackerades svårt av bladlöss. Nu, när det regnat lite, vågade vi oss på att rulla ut vattenslangen för att spola bort lössen, och upptäckte att de flesta av dom redan var döda.
Min teori är den här: under torkan fokade bönorna så mycket på överlevnad att försvaret mot djurattacker låg nere. När regnet väl kom hade de plötsligen energi över och kunde börja producera insektsgift (ett insektsgift som, om jag inte minns helt fel, dessutom i vissa fall gör grönsakerna nyttigare för människor. Skrivet detta ur minnet, men det ska det vara nåt i stil med att växter som fått kämpa lite innehåller mer goa ämnen).
I övrigt ser potatisen eländig ut, mina vattenmelon-rädisor är ett skämt, all koriander gick i blom omedelbart och mina två squashplantor har en blomma var.
PS. Ge mig lite goda nyheter! Är det till exempel nån som vet hur det gått med det där totalförbudet mot neonikotinoider?! Jag söker på det, men hittar liksom inga nyheter efter mars…
En grej i trädgården som jag ägnat orimligt mycket tid åt, och som hittills inte fungerar alls, är min tomatbädd.
Så här gjorde jag:
Började med en helt igenvuxen remsa, högst upp i min grönsaksterrass, mot väggen, där det alltså borde vara som allra göttigast.
Rensade bort allt ogräs. Det tog två dagar.
Täckte marken med tidningspapper, för att ogräset inte ska komma tillbaka, och skapade en upphöjd bädd genom att lägga tre halmbalar ovanpå tidningspappret.
Sen fyllde jag bädden med jord och gödsel och gräsklipp och grejer.
På toppen la jag ännu mer tidningspapper (misstänker att det är ogräsfrö i min jord…) och så toppade jag med gräsklipp. Kortsidorna avslutade jag genom att placera två brödbackar fyllda med jord och sättpotatis på varandra. Tanken är att jag ska kunna lyfta bort en brödback åt gången, och att den då ska ha massa potatis i sig…
Och så duk, för att det ska bli ännu varmare.
Allt det här tog helt ORIMLIGT lång tid, jag hade extremt höga förväntningar på resultatet och tomaterna fullkomligt hatar sin nya bostad… Naturen alltså. Så utmanande ibland.
Alltså tistlar, can’t live with ‘em, can’t shoot ‘em.
Den här skottkärran är fylld med kanske hälften av tistlarna som jag precis drog upp för hand. Det tog en dag. Jag har fortfarande ont i ryggen. I en sekund trodde jag att jag hittat en mariatistel, men det stämde inte.
Så jag har börjat samla på tisteltips, för att försöka se nån sorts slut på detta vansinne. Här under är min (inte jättelånga) lista hittills. Fyll gärna på med fler tips om du har!
* Just nu, i början på augusti, är egentligen lite sent att rensa tistlar. Kompensationspunkten är när knoppen precis har bildats, vilket snarare är i slutet av juli. Om man rensar då gör man som mest skada (muahahaha! [förlåt]).
* En grej jag själv upptäckt: om man istället klipper ner alla tistlarna så fort dom visat sig på våren kommer dom tillbaka lika starkt igen, med enda skillnaden att dom, likt en hydra, får fem blommande stjälkar istället för bara en per planta. Rekommenderas EJ.
* Ett problem jag har med mina fulla skottkärror (omkring tio stycken, om man även räknar tistlarna jag slog med lie), är var jag ska göra av dom. Nån tipsade om den grymma idén att SYRA dom. Alltså lägga tistlarna i tunnor (jag använder gamla rena latrintunnor), fylla med regnvatten och mikrobakterielösning (jag använder bokashi-EM, och började experimentet igår, så jag kan inte recensera än) och sen låta stå i tre veckor. Tistlar är så sticksiga att de inte går att använda i täckodling, men efter syrningen så mjuknar stjälkarna, och dom går att lägga i kompost/på odlingen. Geni.
* Marktäckning är det enda hållbara alternativet (det ENDA) för att få bort tistlar. Men markduk är DYRT. Jag fick ett tips om att köpa markduk av företag som jobbar med grus och vägganläggning, där duken ofta är billigare, men eftersom jag behöver täcka typ 500 kvadrat blir det fortfarande mycket pengar. Drömmen just nu är kartong. Massvis med kartong. Tänker fråga på Ikea och sätta upp lappar i närområdet. Var precis på tippen och dräglade över kartongcontainern.
* Man kan äta tistelblommor. Jag är självförsörjande.
* En välgödd gräsmatta som klipps regelbundet ska kunna motverka tistlar. Det här låter rätt, eftersom stället där mina växer är supermagert, och gräset kämpar för överlevnad.
Helt och hållet av misstag har jag råkat sno ihop en så sjuk doftkombo i örtagården: vänderot och salvia.
De står precis bredvid varandra i örtagården, och förutom att de verkar trivas alldeles enormt bra ihop, så har de blommat nästan helt parallelt i vad som känns som flera veckor nu. Det är framför allt senaste tiden, i början av juli, som de doftat alldeles särskilt intensivt. Vänderoten har tagit över efter schersminen, först så pass sömlöst att jag inte fattade att det var en ny växt som luktade, sen kollade på schersminen och insåg att den var helt överblommad.
Precis som schersminen känns vänderoten med en gång på morgonen, särskilt när det är ljummet och fuktigt. Men sen, under dan, så fyller salvian på. Och medan vänderoten är supersöt och nästan lite kvalmig, på det där dekadenta, ruttnande körsbärs-sättet, så är salvian söt men samtidigt kryddig och sträv. Salvian är frisk medan vänderoten känns lite laktosig – typ varm grädde!? Båda två är dessutom underskattade snittblommor – vänderoten med sina vitrosa flockar, och salvian med sina lila plutläppar.
Min örtagård är rund just nu (pga Jung säger att runda former är extra gynnsamma för örter), med vänderoten i mitten, och salvian på ena sidan. Men jag funderar på att låta salvian fylla upp hela cirkeln runt vänderoten, så att vänderoten står upp som en grön fontän ur en rund sjö av salvia. Ja, så får det nog bli helt enkelt.
Jag var å hälsade på på Capellagården för några helger sen, och det fortsätter vara en av de bästa trädgårdarna och växtbutikerna i Sverige.
Här är några höjdpunkter:
Jag går alltid till giftträdgården först, och alrunan gör mig aldrig besviken. Jag blev extra glad av att få se en av frukterna i år. Den syns här på bilden också: den ligger på marken, under ett av bladen till vänster, och ser ut som såna där frukter som potatisen kan få efter att den gått blom.
Det här var något okänt i giftträdgåden, men jag föll för de plisserade bladen. Kan ha varit nysrot känner jag nu!
Ge mig daggkåpa som fototapet, tack.
Den här bilden tog jag specifikt till en vän som precis planterat blåregn. Om man sparar en stjälk av blåregnet och låter den åldras så blir den helt fantastiskt arkitektonisk.
Växtstöd är Capellagårdens specialitet. De ser alltid olika ut från år till är, men är alltid skitsnygga. Sånt här vill jag bygga.
Och en sån här blomma för dagen vill jag ha som klättrar längs stödet.
Och en sån här kompost vill jag kasta ogräset i.
Och, allra sist, så MÅSTE jag skaffa mig en pil! Tänk å kunna fläta egna pilgrejer? Utan att behöva betala 100 kronor fånget, eller vad det nu kostar att köpa flätpil.
Så här i bevattningsförbudstider tycker jag vi tar en repris på den här gamla godingen:
1. Trädgårdsslangar innehåller flamskyddsmedel. De innehåller tusen andra grejer också, ftalater och bisfenol a och bly (glöm inte blyet!) och alla de där andra sakerna som det verkar vara lag på att man helt utan anledning måste stoppa i allt från bruna bönor till husdjur. Men det var flamskyddsmedlet jag reagerade på. HUR ser spånarmötet ut där man kommer fram till att man måste flamskydda en VATTENslang?
2. Odlare är mindre kriminella. Inte mindre kriminella än folk som jobbar med att begå brott, utan mindre kriminella än folk i allmänhet. Det stod i senaste numret av The Garden. Mellan vattenslangarna och flamskyddsmedlet är vi dessutom least likely to självantända.
HÄR och HÄR finns listor på amerikanska trädgårdsslangar utan PVC. Har inte hittat nån svensk än.
Jag är ju väldigt (väldigt) förtjust i murgröna. Juvenil murgröna, adult murgröna. Murgröna på murar, murgröna istället för gräsmatta, murgröna på fasader.
Murgröna på fasader 😱😱😱!?
säger de flesta då.
På vilket jag brukar svara genom att citera undersökningar som säger att murgröna på fasaden faktiskt förlänger ytskiktets livslängd. Av bland annat dessa anledningar:
Det finns bara en brasklapp här: att murgröna inte skadar fasader stämmer bara så länge man inte försöker ta bort den. (Precis som klotter, alltså!)
På det här brukar den andra personen svara nåt i stil med:
Men det blir ju FUKT 😭😱😬😰💦!
Och det svarar jag ingenting på, för jag vet inte riktigt vad det innebär.
MEN nu läste jag precis en så himla intressant grej i ”The Garden” (feb 2017, s. 19)! Redaktören Chris Young har precis tagit över sina föräldrars trädgård, som är fullkomligt övervuxen med murgröna, som han nu lärt sig älska, av bland annat den här anledningen:
The glossy evergreen leaves offer dry shade beneathe where above may be damp.
Alltså, i en fuktig miljö hjälper murgrönan till att torka upp, och i en torr miljö gör den inget för orsaka överdriven fukt.
Så, nu kan alla fasader få se ut som den här gröna väggen i Paris, skapad av Patric Blanc (den innehåller dock mycket mer än murgröna).
the secret gardener 