Cornelis Vreeswijk i DN

Jag har ju under en längre tid närt en hemlig Cornelis-besatthet, och för ett tag sen fick jag skriva av mig i DN.

Om DN, eller nån av fotograferna, tycker att det känns fel att jag lagt upp så här, säg till så tar jag ner!

Klicka en gång för att få upp sidan stort, och en gång till för att zooma i texten.


Annonser

It began in Söderbrunn…

Jag, bärandes på en enorm kapsyl på lotten på Söderbrunn. Foto: Calle Stoltz

Den här bloggen, mitt odlingsintresse, böckerna: allt som egentligen har med odling att göra i mitt liv idag, började på Söderbrunns koloniområde i Stockholm. Men inte nog med det, hela kolonirörelsen låg i vaggan på Söderbrunn. Det är inte det allra första koloniområdet i Stockholm, men det första området som än idag odlas av kolonister. Det första spadtaget togs av Anna Lindhagen själv, den svenska kolonirörelsens urmoder.

Och nu ska jag alltså hålla ett föredrag hos min alma mater, Söderbrunn, inför odlare som också är mina vänner, som sett mig ta mina första stapplande spadtag, som minns mig från tiden när jag inte kunde skilja ett upp-och-ner-vänt avokadoskal från en mördarsnigel (true story) och som visste vem jag var medan jag fortfarande var en mycket Secret Gardener.

Och ALLA är välkomna! Föredraget kommer handla om de mäktigaste medlemmarna i Odödliga Odlares Sällskap, men skit i det: ta chansen att besöka Stockholms äldsta koloniområde, och riskera att falla lika handlöst som jag gjorde för lite över tio år sen.

HÄR ÄR INFON

DATUM 6 september
TID kl 18-20 (snacket är typ 45-60 min, och börjar förmodligen strax efter 18.00)
PRIS 50 spänn, jämna pengar (gratis för kolonister på S-brunn), begränsat antal platser.
ANMÄLAN senast 5/9 till kurser@soderbrunn.se (OM DU ANMÄLER DIG OCH UTEBLIR SÅ KOSTAR DET 200! Se till att skriva upp ordentligt i almanackan)
PLATS Söderbrunn. Det är nära att gå genom skogen från Östra station, annars sök på på SL på stoppet Albano.

Forellbegonia für alle

Jag har aldrig varit en stor krukväxtperson, men inte ens jag har undgått det FENOMEN som gruppen Växtgäris och -ickebinäris* är. Därför har jag numera en alldeles egen forellbegonia. En sak som är rolig med växten är att det finns två olika – men väldigt snarlika – sorters forellbegonia, varav den ena kallas änglavinge och den andra svinöra. Alltså två HELT skilda tolkningar av vad bladen liknar. Hur som helst. Nu försöker jag ta hand om min forellbegonia på bästa sätt, och här är tipsen jag hittat hittills:

BEVATTNING En begonia kommer att anpassa sig till många olika situationer, den föredrar dock mycket men filtrerat ljus. Den kommer att acceptera den relativt låga luftfuktigheten som element leder till, men står inte ut med blöt jord. Det är alltså fuktigt men väldränerat som gäller.

OMPLANTERING Välj en kruka som är en storlek större än den som begonian står i. Jorden får gärna vara sur, med extra dräneringsmaterial tillsatt. Alltså till exempel två delar jord/kompost och en del perlit eller sand. Tillsätt lite näring i vattnet under tillväxtsäsongen, men sluta gödsla när ljuset försvinner på senhösten.

BESKÄRNING Beskär på våren genom att klippa ner växten till två eller tre knoppar.

STICKLINGAR Ta sticklingar på våren. Klipp en 15 cm lång stickling. Skär med ett vasst blad, precis nedanför en nod (punkten på stammen eller stjälken som det utgår blad ifrån). Plocka bort alla blad utom de två översta. Plantera direkt i en 50/50-blandning av jord och perlit, eller sätt i vatten.

* Växtgäris och -ickebinäris är alltså framför allt en Facebookgrupp. Gäri är slang för tjej, och icke-binär är en person som definierar sig utanför de strikt tudelade kvinno- och manskategorierna. Gruppen är en av de trevligaste och vänligaste platserna på internet, och dessutom är många av medlemmarna professionella odlare, så kunskapsnivån är skyhög. Gruppen har också en väldigt specifik smak, och är numera så mäktig att jag skulle säga att den påverkar vilka inomhusväxter som faktiskt blir populära. Bland gruppens favoriter finns framför allt gröna växter med roliga blad, med en stark förkärlek för mäktiga mormorsväxter, som monstera, kalatea, palettblad och forellbegonia. Så vitt jag vet är gruppen sen länge full, men grundaren Agnes Stuber släpper inom kort boken ”Krukväxter för alla”.

Ängshaverrot upphittad

En oväntad favorit den här torra, heta sommaren var inte en grönsak, utan en vild blomma. Jag hittade den som ett ogräs i grönsakslandet, den såg ut som en lång skranglig maskros, men gjorde mig nyfiken. Jag la upp en video på internet, och internet var överväldigande enigt om att det var ÄNGSHAVERROT.

Jag fick även ett recepttips av Magnus på Fäviken: knipsa av stjälken ganska långt under blomman och fritera hel.

Numera använder jag samma metod som för sparris när jag plockar: låter fingrarna löpa längs den lätt böjda stjälken mot blomman, och där det känns som om stjälken ”vill” brytas av, där bryter jag. Om jag är osäker på om jag fått med en träig del så tuggar jag lite längst ner: är det träigt så knipsar jag av mer.

Ängshaverrot har riktigt bisarra namn på engelska: showy goat’s-beard och Jack-go-to-bed-at-noon. Det där sista handlar om att blommorna stänger sig vid lunch ungefär. Alltså är växten lättast att identifiera på förmiddan.

Roten ska också vara ätlig, men eftersom jag vill att mina plantor ska komma tillbaka (är den flerårig!?) har jag bara ätit blommorna. Enklaste tillagningen är att bara slå kokande vatten över blommorna, vänta nån minut, skölja dom i iskallt vatten, och sen strössla på lite salt och ringla över lite riktigt fin rapsolja. Riven pecorino och nån rostad nöt eller eller frö (pinje eller hasselnötter tex) är inte fel heller.

Enligt en okulär besiktning verkar ängshaverrot trivas i riktigt lerig jord, och har inget emot torka. Enligt rykten på internet ska den sprida sig som en löpeld. Önska mig lycka till under kommande säsonger. Om ni inte hört nåt från mig i juli nästa år har jag drunknat i ett hav av ängshaverrot.

Biljettluckan öppen – Linköping here I come!

Foto: Ulrika Flodin-Furås/gatsmart.eu

Sista offentliga utflykten för i år går till [*trumvirvel*] LINKÖPINGS TRÄDGÅRDSHANDEL!

Jag kommer att dyka upp där i slutet av augusti, med en väska full av örter, torkmaskiner, oljor, destilleringsapparater, sprit och allt annat man behöver för att få ut det mesta av sin skörd. Det blir både odling och skörd, både mat och medicin och lite annat, både snack och praktisk workshop. Så det inte bara är jag som står och maler på i två timmar!

Jag är mycket taggad. Kom du också!

När: 23 augusti 2018, 18.30-20.00
Var: Linköpings Trädgårdshandel, Linnégatan 27
Pris: 295 kr
Man måste förboka biljett, via formuläret längst ner på den här sidan:
http://www.linkopingstradgardshandel.se/workshop-med-elin-unnes/

Odödliga odlare som talbok! (obs bara för vissa…)

Berätta för alla dina vänner med variationer på syn- eller läsförmåga att den supergoa boken ”I odödliga odlares sällskap” nu finns att låna på biblioteket som talbok!

Jag vet inte exakt hur det funkar, men jag tror att den finns under den sektion på biblioteket som heter Daisy (om du eller din kompis/familj har dyslexi eller liknande så har du säkert bättre koll).

Man kan ju alltid söka på LIBRIS om den finns på närmaste bibliotek som talkbok eller vanlig bok eller e-bok.

Och du vet väl att om den INTE finns, så är det bara att be biblioteket ta in den? Folk brukar fråga mig var man ska köpa min bok för att jag ska dra mest nytta av det, och jag brukar säga typ ”Din lokala bokhandel” eftersom små, obereonde bokhandlar fortfarande drivs av eldsjälar och bokälskar, och jag känner att jag drar nytta av att de finns. MEN att be om böckerna på bibblan är faktiskt också ett grymt alternativ: jag får ju betalt av biblioteken också, du får läsa gratis och dessutom får ÄNNU fler personer chans att läsa. Så, yay, go bibliotek!

Just nu: rosensmör!

Just nu går jag runt i trädgården och nyper kronblad av blommor som nån sort Grinchen som snodde sommaren för att hinna skörda alla doftande blommor och örter. Nästa växt som får komma in i den galna vetenskapsmannens labb:

ROS

Det första experimentet är rosensmör, som jag läste om nånstans och sen omedelbart tappade bort receptet på. Jag gör det genom att fylla en burk med rosenblad, läggga i en bit smör, sätta på ett lock, vänta nåt dygn och sen byta ut alla rosenbladen. Sen fortsätter det så ett tag. Enligt boken ska det färdiga smöret användas till ”picnic sandwiches”, vilket jag inte riktigt vet vad det är, så vi får se vad jag gör med det.

Den här tekniken att få ut doft ur blommor kallas enfleurage a froid, och den används i vanliga fall för att göra typ en doftpomada som man sen gör till parfym eller liknande. Då använder man blomblad och typ glycerin (glycerol? Uhm, jag måste läsa på…). Men nu använder jag alltså smör istället. Också fett ju, så borde funka!? Håll tummarna.

Sparris med borlottibönor

Har varit på Öland och ätit en massa grejer som odlats och tillverkats PÅ ÖLAND. I vanliga fall är jag ju i Stockholm – hur kommer det sig att jag ALDRIG äter Södertäljisk rapsolja eller Kungsängen-sparris? Det finns ju råmycket mark runt Stockholm!

Hur som helst, en kväll lagade jag borlottibönor med sparris, rapsolja och persilja, alla från Öland (och en bit pecorina från, eh, Ica).

  • Du behöver: borlottibönor, vitlök, gul lök, sparris, persilja, citron, rapsolja (en GOD, inte en sån där ”affärens egna” som smakar motorolja), svartpeppar, pecorino romana (jag föredrar pecorino framför parmesan eftersom pecorino är, eh, billigare och jag gillar pecorino romana framför annan pecorino eftersom den är extra torr och salt – men det går så klart bra med vilken variant som helst).
  • Blötlägg och koka bönorna.
  • Fräs vitlök och lök i rätt rikligt med rapsolja. Kasta ner borlottibönorna också.
  • Samtidigt, i en parallell panna, grilla eller stek sparrisen precis mjuk, inte mer.
  • Blanda ihop bönorna och sparrisen, blanda med rikligt med persilja och häv upp allt på ett mäktigt fat.
  • Pressa över färsk citron och ringla över mer rapsolja om du vill, strössla över nymortlad svartpeppar och river över pecorino romana.
  • Klart!

IMG_20180608_181416.jpg

SparaSpara

Skriet från vildmarken

Här är en lång, rolig text som jag fick skriva till den fantastiska tidningen Hemslöjd, om författaren Niki Sjölund som även jobbar som forager.

Och om Hemslöjd, Niki eller fotografen inte vill att texten ska ligga uppe, säg till så tar jag ner den!

Klicka en gång på bilderna här under för att få upp dom stort, och klicka en gång till för att zooma i texten.