Bed of tomatoes

En grej i trädgården som jag ägnat orimligt mycket tid åt, och som hittills inte fungerar alls, är min tomatbädd.

Så här gjorde jag:

Började med en helt igenvuxen remsa, högst upp i min grönsaksterrass, mot väggen, där det alltså borde vara som allra göttigast.


Rensade bort allt ogräs. Det tog två dagar.


Täckte marken med tidningspapper, för att ogräset inte ska komma tillbaka, och skapade en upphöjd bädd genom att lägga tre halmbalar ovanpå tidningspappret.


Sen fyllde jag bädden med jord och gödsel och gräsklipp och grejer.


På toppen la jag ännu mer tidningspapper (misstänker att det är ogräsfrö i min jord…) och så toppade jag med gräsklipp. Kortsidorna avslutade jag genom att placera två brödbackar fyllda med jord och sättpotatis på varandra. Tanken är att jag ska kunna lyfta bort en brödback åt gången, och att den då ska ha massa potatis i sig…


Och så duk, för att det ska bli ännu varmare.

Allt det här tog helt ORIMLIGT lång tid, jag hade extremt höga förväntningar på resultatet och tomaterna fullkomligt hatar sin nya bostad… Naturen alltså. Så utmanande ibland.

Annonser

Tistel-kris

Alltså tistlar, can’t live with ‘em, can’t shoot ‘em.

Den här skottkärran är fylld med kanske hälften av tistlarna som jag precis drog upp för hand. Det tog en dag. Jag har fortfarande ont i ryggen. I en sekund trodde jag att jag hittat en mariatistel, men det stämde inte.

Så jag har börjat samla på tisteltips, för att försöka se nån sorts slut på detta vansinne. Här under är min (inte jättelånga) lista hittills. Fyll gärna på med fler tips om du har!

* Just nu, i början på augusti, är egentligen lite sent att rensa tistlar. Kompensationspunkten är när knoppen precis har bildats, vilket snarare är i slutet av juli. Om man rensar då gör man som mest skada (muahahaha! [förlåt]).

* En grej jag själv upptäckt: om man istället klipper ner alla tistlarna så fort dom visat sig på våren kommer dom tillbaka lika starkt igen, med enda skillnaden att dom, likt en hydra, får fem blommande stjälkar istället för bara en per planta. Rekommenderas EJ.

* Ett problem jag har med mina fulla skottkärror (omkring tio stycken, om man även räknar tistlarna jag slog med lie), är var jag ska göra av dom. Nån tipsade om den grymma idén att SYRA dom. Alltså lägga tistlarna i tunnor (jag använder gamla rena latrintunnor), fylla med regnvatten och mikrobakterielösning (jag använder bokashi-EM, och började experimentet igår, så jag kan inte recensera än) och sen låta stå i tre veckor. Tistlar är så sticksiga att de inte går att använda i täckodling, men efter syrningen så mjuknar stjälkarna, och dom går att lägga i kompost/på odlingen. Geni.

* Marktäckning är det enda hållbara alternativet (det ENDA) för att få bort tistlar. Men markduk är DYRT. Jag fick ett tips om att köpa markduk av företag som jobbar med grus och vägganläggning, där duken ofta är billigare, men eftersom jag behöver täcka typ 500 kvadrat blir det fortfarande mycket pengar. Drömmen just nu är kartong. Massvis med kartong. Tänker fråga på Ikea och sätta upp lappar i närområdet. Var precis på tippen och dräglade över kartongcontainern.

* Man kan äta tistelblommor. Jag är självförsörjande.

* En välgödd gräsmatta som klipps regelbundet ska kunna motverka tistlar. Det här låter rätt, eftersom stället där mina växer är supermagert, och gräset kämpar för överlevnad.

Naturens parfym

Helt och hållet av misstag har jag råkat sno ihop en så sjuk doftkombo i örtagården: vänderot och salvia.

De står precis bredvid varandra i örtagården, och förutom att de verkar trivas alldeles enormt bra ihop, så har de blommat nästan helt parallelt i vad som känns som flera veckor nu. Det är framför allt senaste tiden, i början av juli, som de doftat alldeles särskilt intensivt. Vänderoten har tagit över efter schersminen, först så pass sömlöst att jag inte fattade att det var en ny växt som luktade, sen kollade på schersminen och insåg att den var helt överblommad.

Precis som schersminen känns vänderoten med en gång på morgonen, särskilt när det är ljummet och fuktigt. Men sen, under dan, så fyller salvian på. Och medan vänderoten är supersöt och nästan lite kvalmig, på det där dekadenta, ruttnande körsbärs-sättet, så är salvian söt men samtidigt kryddig och sträv. Salvian är frisk medan vänderoten känns lite laktosig – typ varm grädde!? Båda två är dessutom underskattade snittblommor – vänderoten med sina vitrosa flockar, och salvian med sina lila plutläppar.

Min örtagård är rund just nu (pga Jung säger att runda former är extra gynnsamma för örter), med vänderoten i mitten, och salvian på ena sidan. Men jag funderar på att låta salvian fylla upp hela cirkeln runt vänderoten, så att vänderoten står upp som en grön fontän ur en rund sjö av salvia. Ja, så får det nog bli helt enkelt.

An Ideal for Living – Capellagården

Jag var å hälsade på på Capellagården för några helger sen, och det fortsätter vara en av de bästa trädgårdarna och växtbutikerna i Sverige.

Här är några höjdpunkter:

2017-06-17 11.13.30 capellagården mandragora

Jag går alltid till giftträdgården först, och alrunan gör mig aldrig besviken. Jag blev extra glad av att få se en av frukterna i år. Den syns här på bilden också: den ligger på marken, under ett av bladen till vänster, och ser ut som såna där frukter som potatisen kan få efter att den gått blom.

2017-06-17 11.14.40 capellagården

Det här var något okänt i giftträdgåden, men jag föll för de plisserade bladen. Kan ha varit nysrot känner jag nu!

2017-06-17 11.15.52 capellagården daggkåpa

Ge mig daggkåpa som fototapet, tack.

2017-06-17 11.20.08 capellagården wisteria blåregn

Den här bilden tog jag specifikt till en vän som precis planterat blåregn. Om man sparar en stjälk av blåregnet och låter den åldras så blir den helt fantastiskt arkitektonisk.

2017-06-17 11.22.04 capellagården växtstöd

Växtstöd är Capellagårdens specialitet. De ser alltid olika ut från år till är, men är alltid skitsnygga. Sånt här vill jag bygga.

2017-06-17 11.22.16 capellagården blomma för dagen

Och en sån här blomma för dagen vill jag ha som klättrar längs stödet.

2017-06-17 11.24.29 capellagården flätad kompost

Och en sån här kompost vill jag kasta ogräset i.

2017-06-17 11.28.51 capellagården växtstöd

Och, allra sist, så MÅSTE jag skaffa mig en pil! Tänk å kunna fläta egna pilgrejer? Utan att behöva betala 100 kronor fånget, eller vad det nu kostar att köpa flätpil.

Slang-sök

Jag behöver alltså en ny trädgårdsslang. För typ fem år sen gick ett larm om att trädgårdsslangar innehåller bly, och sen dess verkar det ha dykt upp en massa ”rena” trädgårdsslangar i USA. Problemet här i Sverige är att jag inte ens vet vad jag ska söka på.  Det krävs speciella online-skills för att hitta rätt med hjälp av sökningen ”PVC-, kadmium-, barium-, bly-, bisfenol och ftalatfri + trädgårdsslang”.

Det verkar inte som om Kemikalieinspektionen kontrollerar trädgårdsslangar, vilket i och för sig inte spelar så stor roll, eftersom Kemikalieinspektionen känns mer och mer som brandkåren i boken ”Fahrenheit 451″*.

Trädgårdsslangen skulle kanske kunna vara gjord av polyuretan, som är en polymer. I ett inlägg på Naturskyddsföreningens hemsida står det att polyuretan är ett bättre alternativ till Gore-Tex. Men Gore-Tex verkar å andra sidan vara världens ondaste material (hela världen blir överviktig och att fåglar dör!?). I ett annat inlägg står det att polyuretan är cancerframkallande.

Det finns en slang från Gardena som beskrivs som fri från tungmetaller och ftalater, men det står inte vad den faktiskt är gjord av, vilket gör mig misstänksam:
https://www.bauhaus.se/tradgardsslang-classic-20-m-3-4.html#full-description

Den slang jag känner mest hopp inför är den här nedan, från Kärcher, som verkar fri från extremt många grejer. När jag sökte på återförsäljare hittade jag både Järnia och Lantmännen Maskin, som väl inte existerar längre.
https://www.kaercher.com/se/home-garden/bevattningssystem/slangvindor-och-slangkaerror/primoflex-r-slang-plus-1-2-20-m-26451440.html

Men vet du vad jag blir allra mest trött av? Att JAG, som inte vet NÅNTING ALLS om vattenslangar måste sitta och göra sån här research. JAG som aldrig tillverkat en vattenslang i mitt liv, och vars enda referens till polymerer är att nån av killarna i ”Big Bang Theory” forskar kring det. Att ta fram och marknadsföra en vattenslang som inte leder till ond, bråd död måste väl ändå vara de jämrans VATTENSLANGSTILLVERKARNAS ansvar. PVC-månglare, hear me roar! Sluta skjuta!

* Brandkåren i Fahrenheit 451 eldar alltså upp saker.

Jag har goda nyheter och jag har dåliga nyheter…

Så här i bevattningsförbudstider tycker jag vi tar en repris på den här gamla godingen:

the secret gardener

1. Trädgårdsslangar innehåller flamskyddsmedel. De innehåller tusen andra grejer också, ftalater och bisfenol a och bly (glöm inte blyet!) och alla de där andra sakerna som det verkar vara lag på att man helt utan anledning måste stoppa i allt från bruna bönor till husdjur. Men det var flamskyddsmedlet jag reagerade på. HUR ser spånarmötet ut där man kommer fram till att man måste flamskydda en VATTENslang?
2. Odlare är mindre kriminella. Inte mindre kriminella än folk som jobbar med att begå brott, utan mindre kriminella än folk i allmänhet. Det stod i senaste numret av The Garden. Mellan vattenslangarna och flamskyddsmedlet är vi dessutom least likely to självantända.

HÄR och HÄR finns listor på amerikanska trädgårdsslangar utan PVC. Har inte hittat nån svensk än.

View original post

Ivy Rebel!

Jag är ju väldigt (väldigt) förtjust i murgröna. Juvenil murgröna, adult murgröna. Murgröna på murar, murgröna istället för gräsmatta, murgröna på fasader.

Murgröna på fasader 😱😱😱!?

säger de flesta då.

På vilket jag brukar svara genom att citera undersökningar som säger att murgröna på fasaden faktiskt förlänger ytskiktets livslängd. Av bland annat dessa anledningar:

  1. Växten skyddar mot väder och vind, både sol och regn och hagel och snö.
  2. Den jämnar ut kraftiga temperaturskillnader, som annars kan skada fasaden.
  3. Dessutom skyddar murgröna mot miljöförstörelse: alltså mer svårdefinerat, människoskapat skit i luften som får fasaden att surna och vittra.
  4. Sist men inte minst skyddar murgröna mot klotter och skadegörelse, vilket gör att man inte måste hålla på å skrubba fasaden för jämnan.

Det finns bara en brasklapp här: att murgröna inte skadar fasader stämmer bara så länge man inte försöker ta bort den. (Precis som klotter, alltså!)

På det här brukar den andra personen svara nåt i stil med:

Men det blir ju FUKT 😭😱😬😰💦!

Och det svarar jag ingenting på, för jag vet inte riktigt vad det innebär.

MEN nu läste jag precis en så himla intressant grej i ”The Garden” (feb 2017, s. 19)! Redaktören Chris Young har precis tagit över sina föräldrars trädgård, som är fullkomligt övervuxen med murgröna, som han nu lärt sig älska, av bland annat den här anledningen:

The glossy evergreen leaves offer dry shade beneathe where above may be damp.

Alltså, i en fuktig miljö hjälper murgrönan till att torka upp, och i en torr miljö gör den inget för orsaka överdriven fukt.

Så, nu kan alla fasader få se ut som den här gröna väggen i Paris, skapad av Patric Blanc (den innehåller dock mycket mer än murgröna).

Grönsaksterrassen, 2017 edition

Efter att ett team på 1 (jag) slitit som djur i flera dagar är allt, till slut, i jorden. Vi i teamet hade aldrig klarat det utan heroiska insatser från chaufförer, droppbevattningstekniker, sommelierer, kockar och städteam (mannen, mannen, mannen, mannen samt mannen).

Lite bitter är jag över att det typ inte syns nån skillnad mellan före- och efter-bilden. Förhoppningsvis kommer det förändras inom några veckor.

1. Första besöket, i mitten på maj.

2. Arbetet inleds, mitten på juni.

3. Färdig.

Den största förändringen är att halmbalarna längst ner, har flyttat upp till den göttiga husväggen, där det nu är en speciell tomat- och chilihylla.