Ansiktsmask med örter

Sitter och snyftlängtar efter torpet just nu, och passar på att plåga mig med minnen av hur man gör en ansiktsmask med hjälp av grejer man hittar på marken och i bakhyllan på affären. Den här masken var med i ett avsnitt av programmet ”Örtspa på Elins torp” (som visades på SVTPlay, men som nu utgått).

RENGÖRANDE ANSIKTSMASK
2 msk renat vatten eller icke-kolsyrat mineralvatten

2 små nävar var av gurkörtsblommor, daggkåpa och persilja

1 nypa persiljefrö

ca 1 msk mandelmjöl

Lägg örterna i en skål, slå på vattnet och mixa eller mortla till en pesto.

Det går att använda masken med en gång, som den är, eller lägga till nån matsked mandelmjöl – använd precis tillräckligt mycket för att strukturen på masken ska bli till en jämnare smet.

Stryk ut masken över rengjord, fortfarande fuktig hud och låt verka i 20-30 minuter, gärna med benen högre än huvudet, så att det rinner ner en massa nytt blod i ansiktet.

Skölj bort masken, först med först ljummet och sen kallt vatten, för att stänga porerna. Avsluta med ett sammandragande blomstervatten eller en toner.

Om ingredienserna

Gurkört, daggkåpa och persilja fungerar lugnande och mjukgörande på torr och känslig hy. Persilja är full med a-vitamin, hudens bästa vän, och persiljefrö är anti-inflammatoriskt. Persiljeplantan är tvåårig och går i blom andra året. Spara en planta över vinter så kan du samla frö följande sommar. Daggkåpa har använts för att stoppa blod och inom sårvård. Gurkört innehåller GLA, vilket folk som håller på med hudvård och åldrande är väldigt uppspelta över.

Mandelmjöl brukar säljas bland kakingredienser på mataffären, och fungerar lenande och slipande på känslig hy. Mjölet går att byta ut mot valklera, som är svårare att få tag på, men som används vid mycket fet hy eller finnar.

Annonser

Tomatsmart

Är just nu ÄNNU mer kär i Ruth Stout än tidigare. Ruth uppfann täckodling i USA men jag har bara läst henne på svenska tidigare. Tills nu, när jag läser How to Have a Green Thumb Without an Aching Back, som handlar om hur Ruth skaffar sig en gård och sitt första, enorma grönsaksland. Jag kan inte läsa så mycket åt gången, eftersom jag måste gråta hela tiden, men dom små stycken jag tar mig igenom är underbara.

Här är två tips jag fastnade för med en gång:

🍅 Ruth odlar tomat på friland, i ett klimat som liknar Sveriges. Alltså måste hon förodla dom inomhus, innan hon planterar ut dom i juni. Om tomaterna då hunnit bli så långa och gängliga att dom inte kan hålla upp sig själva längre gör Ruth så här: gräver ett litet dike, lägger tomaten ner och täcker med jord, så att allt utom bara själva toppen på tomatplantan hamnar under jord. På det sättet skyddas bladen från brännskador, det kommer nya rötter längs hela plantan och den lilla toppen ovan jord växer snabbt ikapp andra, försvagade plantor som kämpat mot blåst och sol med tunn stjälkar.

🍅 När även den lilla toppen blir så hög att den inte kan hålla sig uppe låter Ruth den bara ringla iväg över marken. Eftersom hon täckodlar håller sig tomaterna rena även när de mognar fram på marken. De blir lättare att plocka och hon slipper hålla på och mecka med stöd.

Jag testade faktiskt det här sista i liten skala för nån sommar sen. Jag hade läst att Masanobu Fukuoka gjorde likadant. Jag hade en solig vägg som jag ville odla tomater mot, men jorden precis vid väggen var så dålig och ogräsinfekterad att jag inte ville stoppa ner tomaterna där. Istället täckte jag marken med tidningspapper och planterade tomaterna en meter och en halv ut från väggen. Jag planterade dom snett, så att dom redan från början vilade mot marken. Sen var idén att dom skulle ringla iväg mot den varma stenväggen, vilket dom lydigt gjorde. Enda problemen var att tomaterna trivdes så bra att de snabbt täckte hela marken, samt att mina armar inte är en och en halv meter långa. Så varje gång jag skulle plocka en tomat var jag tvungen att göra utfall mot väggen och sen skjuta mig tillbaka med hjälp av armkraft, och handflatorna fulla av stickor.

Picklad baby-pattypansquash

Picklad baby-pattypansquash beskrevs nånstans på internet som ”den mest specifika picklade grejen nånsin”. Alltså inte bara picklad squash, inte bara picklad squash av sorten pattypan, utan bara de allra minsta baby-exemplaren av den sortens squash.

Under sommaren som gick var ju squashen så enormt tjurig. Länge, länge blommade den bara med fruktlösa handblommor. Men precis under höstens sista suck började det komma små frukter.

Så för att inte förlora skörden till frosten så plockade jag dom allihopa, oavsett hur små dom var.

Sen gjorde jag picklad baby-pattypansquash. Passar till det mesta, även bara på egen hand, i en snygg skål med tandpetare, att pilla i sig innan middan!

Det här receptet innehåller det amerikanska måttet cup, som är tyyyyp 2,4 dl. Jag har kommit fram till att det är mycket jobbigare att räkna om alla jämrans amerikanska recept, jämfört med att bara köpa ett koppmått, så det har jag gjort. Rekommenderas.

1 1/2 kopp vitvinsvinäger
1 1/2 kopp vatten
1/3 kopp skivad schalottenlök
1 msk salt
1 msk socker
1 msk svartpepparkorn
1 tsk vitpepparkorn
1 tsk korianderfrön
1 tsk senapsfrö
1/2 tsk rödpepparflingor
3 vitlöksklyftor, krossade
1 lagerblad
2 1/2 koppar baby-pattypansquash, hela, kluvna eller kvartade, beroende på hur stora dom är (alla bitar ska vara ungefär lika stora som den allra minsta squashen)
4 dragonkvistar
4 vårlökar, enbart gröna biten, halverade på längden
1 citronklyfta

Häv alla ingredienser från vitvinsvinäger till och med lagerblad i en gryta och koka upp. Det är viktigt att pepparkornen och koriandern är hela, eller eventuellt krossade en gång, men inte malda, då blir lagen grumlig. Sjud och rör tills sockret löst sig.
Ös ner hälften av squashen i en stor glasburk, placera dragon, lök och citron ovanpå squashen, toppa upp med resten av squashen och fyll sen burken med den heta lagen. Skruva på ett tätslutande lock. Förvara i kylen i två dagar innan du smakar. Håller sig länge. Det är en pickle för tusan. Ät upp den bara.

Where the wild roses grow

Sakta men säkert har jag blivit intresserad av rosor. Jag försöker ta det försiktigt, eftersom jag förstått att rosor är en vanlig inkörsport till tyngre prydnadsväxter, men nu tror jag att snöbollen är i rullning.

En anledning är ju så klart att rosor inte alls är enbart prydnadsväxter, och en ros som jag just nu känner mig extremt intresserad av är Rosa Damascena var. Trigintipetala, alias den man gör rosenolja av*. Ingen aning om vad det är för ros i övrigt, eftersom rosornas värld liknar en klassisk rysk roman, där alla byter namn stup i kvarten.

* Enligt Ester Claessons ”Rosor på friland”, och Ester verkar ha koll på sina grejer.

Ta tåget till kontinenten

Jag åker alltså tåg till Paris. När de sista löven faller för hösten är det som att jag redan kan känna doften av kreosot, flammkuchen och tysk dimma. Att vintra på kontinenten skulle inte vara samma sak utan tågresan.

Det här skulle också varit det sista kapitlet i ”Paris för foodisar”, men jag hade redan skrivit för mycket, så nu bjussar jag på det istället.

Tysk utsikt.

Folk brukar säga två saker till mig angående tåg: det är dyrt och det är krångligt. Det är lite dyrare, och en gnutta krångligare än flyg. Men tänk dig att flyga internationellt för första gången som vuxen? Jag lovar att ditt huvud skulle explodera. Skillnaden är bara att det fruktansvärda, fruktansvärda flygkrånglet har blivit en vana. Tågkrånglet, som egentligen är mindre, lär man sig på två resor. Man blir nämligen lite av en privatspanare av att åka tåg genom Europa – det finns stora hemliga grupper på internet som delar med sig av sina resvägar. Härmed delar jag med mig av min, likt öppen källkod. Bygg gärna vidare.

Ännu mera tysk utsikt.

Stockholm-Paris
Förr körde Deutsche-Bahn nattåg Hamburg-Paris, det var superromantiskt och praktiskt. Numera gäller tyvärr dagtåg. Jag känner folk i södra Sverige som drar i hela sträckan i ett svep, vilket är fullt möjligt. Men vi reser sävligt från Stockholm, så här:
Dag 1: Stockholm-Köpenhamn (övernattning på Astoria, med utsikt över tågbangården, och mat på Manfreds).
Dag 2: Tidig avgång mot Berlin. Tåg och färja tar fyra timmar (tåget åker båt!), kvickt byte i Hamburg och så vidare mot Berlin. Framme i Berlin efter tre timmar, på eftermiddagen (övernattning hos vänner, stöka lite på stan).
Dag 3: Sista etappen, Berlin-Paris, tar åtta timmar utan byten.

Alternativ tågväg Köpenhamn-Paris
Dag 2: Köpenhamn-Hamburg-Amsterdam (övernattning i den superbilliga sviten på lyxvandrarhemmet Cocomama, naturvin på restaurang GlouGlou).
Dag 3: Amsterdam-Paris tar sjukt nog bara ett par timmar.

Helt vanlig tågstation i Portugal.

GENERELLA TIPS
# Budgettricket är att inte boka via SJ, utan vi den som kör sträckan, Deutsche-Bahn till exempel.
# Många tågåkare tipsar om Centralens resebutik i Kalmar, som bokar hela resan åt dig. Har aldrig testat dock.
# Vissa månader kör Veolia nattåg Malmö-Berlin. Då är det bara att vakna i Berlin och hoppa på nästa tåg Berlin-Paris.
# 1a klass brukar vara ett prisvärt sätt att slippa skrikande barn och folk med knappljud på mobilen.
# Både TGV och ICE kör Berlin-Paris. I TGVs förstaklassvagn är det bordsservering och beställer man lätt, rött vin kan man välja mellan att få det chambrerat eller kylt. Men jag föredrar ändå ICE, med gratis wifi och tysk effektivitet.
# Många tipsar också om Interrail (kostar typ 3-4 000 kr och så får man åka hur mycket tåg man vill i typ en vecka). Det funkar dock inte för mig eftersom jag föredrar 1a klass och sovvagn och andra lyxgrejer.
# Söker du en annan rutt? Kolla https://www.seat61.com, fullt med tips på rutter!

Helt vanlig utsikt från frukostbordet.

Paris-Stockholm
Strax efter att de transkontinentala nattågen genom Tyskland försvann, ballade också gränskontrollen i Danmark/Sverige ur. Strandad i Paris kände jag att det var dags för ett nytt ressätt. Båt. Det går nämligen att åka som passagerar på fraktfartyg.
Mer info finns på den här sidan:
https://www.dfds.com/freight-shipping/routes-and-schedules/gothenburg-ghent

Det här har nu blivit min favoritresa, och så här ser resvägen ut:
Dag 1: Snabbtåg Paris-Bryssel, kvickt byte och sen Bryssel-Ghent, där stationen heter Sint Pieters. Hela resan tar inte mer 2 timmar och kostar cirka €64/person i 2a klass.
# Taxi till hamnen. Dubbelkolla att chauffören tar kort och inte skräms av adressen DFDS Seaways NV, Philips Landsbergiuslaan. Resan tar strax över 20 minuter, och kostar cirka €30. Säkert billigare med Über.
# Båten går (”seglar”, som vi säger på sjön) alla dagar utom måndagar. Den kostar 209€/person, plus en bokningsavgift på 35 euro (inte per person, per bokning). Vår båt tog lite över ett dygn. Man bokar på mail (bookings.gent@dfds.com), och får hytt med stort fönster ut mot havet, egen dusch och toa. Lakan, handduk och tre rejäla mål mat om dan ingår, och på somrarna fyller sjömännen utomhuspoolen vid kommandobryggan. Olika båtar tar olika lång tid. Om snabbhet är målet så finns båtar som seglar på ett dygn, om du föredrar att hänga till havs finns det båtar med två nätters övernttning.
Dag 2: Båten lägger till i Göteborgs hamn. Taxi från hamnen till Göteborgs station tar en kvart och kostar hutlösa 300 kronor. Buss är billigare, tar 20 minuter, men kräver en liten promenad. Jag är dock säker på att de superintresserade tulltjänstemännen som mötte oss så fort vi klev i land säkert skulle ha givit oss lift om vi frågat.
# Tåg Göteborg-Stockholm, 290 kronor i 2a klass.
# Jag skulle kunna skriva ett helt kapitel till om hur kul det var att åka båt, men om du tagit dig ända hit börjar du nog bli trött i ögonen.

Extremt nöjd på båt.

Här kommer överraskningen:
# Den totala kostnaden för den här resan – från dörr till dörr – var ungefär 3350 kronor per person, räknat på två personer.
# När vi bokade gjorde jag en prisjämförelse med flyg – också från dörr till dörr: Arlanda Express + flygbiljett SAS + taxi CDG-Paris = cirka 2636 kronor per person.
# Alltså ja, lite dyrare att inte flyga, men inte mycket, och på flyget ingår inte övernattning i härlig hytt och fem-sex rejäla mål mat!

Paris för odlisar, nej FOODISAR mena ja!

Helt off topic, men jag har alltså skrivit en bok. TILL! Helt sjukt.

Den heter ”Paris för foodisar”, fast vi skojar om att den borde hetat ”Paris för lodisar” bara för att den även innehåller så många barer och ställen som är extremt billiga, nej PRISVÄRDA mena ja!

Den går att köpa nästan överallt där böcker säljs, till exempel HÄR. Men den finns också att låna på bibblan, och om just ditt bibliotek inte tagit in den är det bara att be dom.

Först hade jag tänkt beskriva den som en anti-Michelinguide, eftersom ingen i den här boken nånsin kommer ta för mycket betalt eller le falskt. Fast det kändes lite taskigt mot Michelinguiden. Men sen påminde en kompis mig om att Michelin ju är ett däckföretag, och att Michelineguiden kanske kom till för att få folk att köra extra långt till avlägsna restauranger och bränna mer gummi, och då insåg jag att det verkligen ÄR en anti-Michelinguide!

”Paris för foodisar” är en guide designad för att du ska kunna röra dig till fots, gärna ganska långsamt, i Paris finaste område: det 11e arrondissemanget. Och om det är något jag känner att jag kanske vill visa, eller inspirera till, eller vad som helst, så är det att det går bra att vara en långsammare resenär. Att inte konsumera en stad, utan istället delta i livet i den, bli en del av den ett litet tag. Att behandla den som en by, där det är viktigt att vara trevlig mot alla man möter, eftersom man kommer träffa dom igen och igen. Där man äter på stället som alla i kvarteret vet är det bästa i kvarteret, dricker öl på baren med bra musik och en bartender som känner igen en redan efter andra besöket, och hittar till butiken som ser skabbig ut, men i själva verket har de allra finaste OCH billigaste naturvinerna.

En grej som inte fick plats, som jag tänker att jag kanske kommer posta här, är olika förslag på resvägar för den som inte vill flyga. Vi har åkt både tåg och båt, och det är ju inget man gör på en långhelg. Men hela poängen är ju att Paris är en helt underbar plats att vara på, så varför skulle man vilja ha en långhelg där, när man kan ha en långvecka? Du borde jobba mindre hur som helst.

Oh well, nån dag. Det var allt för nu. Vi ses i Paris!

Jag – en av ODLARNA!

Den jättefina podden ”Odlarna” kom förbi och hälsade på, och spelade in allt vi pratar om.

Avsnittet går att höra här:
https://odlarna-podcast.blogspot.se/2017/10/avsnitt-58-elin-unnes.html

Jag är just nu inne i en period där jag inte kan höra min egen röst, så jag har inte lyssnat själv, MEN en sak vi pratade om var olika knäppa saker jag trodde att jag skulle bli självförsörjande på när jag började odla (kaffe, svartpeppar, olivolja). ”Odlarna”-Olof frågade om jag faktiskt försökt odla några av de knäppa grejerna, och jag kom inte på något. Men nu dök det upp: Saffran!
De söta små lökarna kom faktiskt tillbaka några år – så tappra.

Allt om smör


Eller ja, kanske inte ALLT om smör, men två grejer om smör:

* Jag har alltså börjat kärna smör. Jag gör det med den där nya grädden som heter syrad grädde, eftersom jag läste nånstans att man ska syra sin grädde innan man kärnar, men jag har ingen aning om hur man syrar grädde.

I övrigt är det enkelt. Dock inte fullt så enkelt som det där tipset från Alexandre Dumas (han stoppade grädden i väskan på morgonen, gav sig ut och red hela dan och på kvällen hade han nykärnat smör). Det har funkat för mig tidigare, med vanlig grädde, men när jag tog en promenad med den syrade grädden hände ingenting.

Istället häller jag grädden i en hög, smal bunke. Använder man en vid bunke blir det bara lite grädde på botten och tar längre tid. Sen vispar jag, länge (i maskinen känd från Elins torp, [som visades på SVTPlay, men som nu utgått]), tills grädden skär sig. Sen vispar jag lite till, tills grädden blir riktigt grynig. Sen plötsligen, på några sekunder, skiljer sig smöret och kärnmjölken åt. Jag plockar upp smöret och sköljer i kallt vatten (klämmer och drar lite i det), torkar av det lite hjälpligt och saltar.

Kärnmjölken spar jag i en flaska och använder till hudvårdsprodukter och matlagning. Det var en total REVELATION när jag upptäckte att amerikansk ranchdressing bara är kärnmjölk + allt som står på tillbehörshyllan i kylen (typ ketchup, senap, tabasco etc).

* Att förvara riktigt smör är lite av en utmaning. I kylen blir det stenhårt. Ute i friska luften kan det bli sunkigt om det får ligga för länge. Vi har också en oerhört klåfingrig mus, och jag får alltid en känsla av att henoms smutsiga små tassar pillat på allt som legat framme. Har hittat två spännande förvaringstips för smör:

1. En så kallad butterbell, smörklocka.
2. Inslaget i blad av trädgårdssyra. Vet inte om det har något att göra med ämnen i bladen, eller om det bara är en passande form, men jag gillar tanken!

Så, DET var allt om smör.

Istället för schampoo-schampoo

Här kommer ytterligare ett recept från miniserien ”Örtspa på Elins torp” [som visades på SVTPlay, men som nu utgått]:
Hårtvätt för brunett

några blad murgröna
en liten näve åkerfräken
en till ett par liter vatten

Koka upp vatten, kasta ner lite murgröna och åkerfräken, lägg på ett lock och låt svalna till kroppstemperatur.
Böj dig framåt och häll hälften av avkoket över håret. Massera hårbotten med cirkulära rörelser. Häll resten av avkoket över håret medan du ruffsar håret och gnuggar hårbotten.
Avsluta med att skölja i kallt vatten, eller hälften vatten och äppelcidervinäger.

Att tvätta håret i murgröna är inte alls samma sak som att tvätta håret med löddrigt schampoo, men på semestern, när man kanske saknar avlopp, är det ett lätt sätt att fräscha upp håret, utan att ens behöva reflektera över allt som skulle kunna vara skadligt för jord och djur i ett vanligt, löddrigt schampoo.

Om ingredienserna
Murgröna innehåller saponiner – alltså typ tvål. Idén till den här hårtvätten fick jag genom ett gammalt fransk recept på tvättmedel för handtvätt av kashmir och annan superkänslig ull. Murgröna används också i mjällschampoo. Som tvättmedel rekommenderas murgröna bara till svart tvätt, eftersom den kan den ge lite mörkare färg. Så blondiner bör utesluta murgrönan och bara använda åkerfräken, som innehåller silica och stärker håret.

För att göra det franska handtvättmedlet: koka upp 1 lite vatten, kasta ner 115 gram murgröna, sjud i fem till tio minuter och låt svalna. Använd istället för tvättmedel, enligt instruktioner för just den superkänsliga ull du vill tvätta.

”Kosmetikindustrin må bäva!!”

Jag är ju med i en liten Svtplay-miniserie där jag micklar med örter och gör naturlig hudvård (citat i rubriken kommer från Per Unnes, som uppskattade serien mycket). I serien gör jag en ansiktstvätt med tre olika sorters blommor (man kunde se avsnittet HÄR men det har nu utgått), men eftersom man ju inte hinner NÅNTING på tv så lägger jag upp det fullständiga receptet här nedan:

Treblomstvätt 

1,25 dl kärnmjölk
1 msk torkad kamomill
1 msk torkad lindblom
1 msk torkad fläderblom

Mät upp kärnmjölk och örter i ett vattenbad.

Värm ytterst försiktigt, att koka kommer inte på fråga, i upp till 30 minuter (jag brukar tröttna efter 15 eftersom man måste passa så noga).

Ta av värmen och låt stå och svalna i ytterligare två timmar. Sila och häll upp på en mörk flaska. Förvara i kylen. Mjölken håller sig i upp till två veckor.

Använd mjölken så här: stryk eller badda ut den över ansiktet. Väntar du några minuter blir det mer som en behandling, sköljer du av den med en gång är det helt vanlig rengöring. Mjölken går att blaska av med vanligt vatten, men för ytterligare örteffekt kan du torka bort den med muslintyg dränkt i ett sammandragande blomstervatten, hamamelisvatten till exempel.

Om ingredienserna 

Fläder går att ersätta med älgört.

.

Kärnmjölk får man genom att kärna syrad grädde till smör: när man vispat tillräckligt länge skär sig grädden, och kvar blir smör och kärnmjölk. Kärnmjölk är ett gammalt trix inom hudvård och rengöring, och gissningsvis borde mjölksyrebakterierna som finns i den syrade grädden vara extra snälla mot fejan.

Kamomill, lind och fläder går att plocka själv, men alla är också lätta att hitta på närmaste hälsokost. Det enda man ska vara noga med när man plockar är förväxlingsrisken: det finns en elak falsk fläder som man inte vill ha. Metoden som jag använder är att hålla koll på en certifierat äkta fläder, och sen plockar jag bara fläder när den säkra flädern blommar: då vet jag att det blir rätt. Det sätter sig i ryggmärgen ganska snabbt.

Fläderblom användes bland annat av viktorianska damer som ville få klarare hy, och både fläder och lind ökar cirkulationen, vilket man vill, medan kamomill är en klassisk, läkande sårört.

Blomstervatten är en biprodukt som kommer till när man gör eteriska oljor. Det vanligaste blomstervattnet är rosenvatten, men det finns blomstervatten från en hel massa blommor. Hamamelis, eller trollhassel som den heter på svenska, fungerar sammandragande, och är även populär i naturligt läkande tatueringssalvor.

Om du inte har en vattenbadskokare går det lika bra att fylla en kastrull med en bottenskyl vatten, och sen sätta ner en metallbunke i kastrullen (metallbunken ska inte nudda vattnet på botten av kastrullen).