Lökigt IV

I våras köpte jag tre stycken pyttesmå taklökar på Zetas Trädgård.

Men kolla nu! Taklök visade sig vara det enda som någonsin frodats i vår miniatyr-blomlåda (gräslöken – inte lika bra). Så klart, de klarar sig tydligen på så lite som 2,5 cm jordmån.
Alla dom där små spröten som sticker ut på sidorna ligger nu i egna krukor och väntar på att få rötter. En enda taklök har på några månader alltså blivit 20 små taklökar.
Vintern får de spendera trädgården, så de inte fryser sönder, men nästa år blir det fler i lådan.
Yay för sedum!

Cover Me (Slowly)

Jag har alltid tyckt att fiberduk var det sorgligaste jag nånsin sett – lite som att ha plast på möblerna hela livet för att de ska vara som nya när man får ”finbesök” – ända tills vi kom till lotten en morgon och möttes av spirande ying yang-bönskott som bitits rakt av. Kålplantor som såg ut som att nån stoppat in dom i munnnen och sen dragit rakt ut som en glasspinne, så att bara den hårda mittenpinnen blev kvar.
Nu är jag väldigt intresserad av att bygga permanenta ställningar att fästa fiberduken på. Jag kommer även att driva ALLA växter hemma först, så att de åtminstone har en fighting chance.
Förutom att skydda mot i stort sett alla skadedjur som finns (förutom de som övervintrar i marken. Det måste vara en ren plätt jord man odlar på) så skapar duken ett semesteraktig micro-klimat för plantorna, som enlig mina beräkningar borde växa ungefär dubbelt så fort.
När vi väl byggt huset, dammen och ställningarna till nyponrosorna, då, då är det dags att bygga fiberduksstöd!
Tills det händer går det att använda elrör, som man liksom spänner som en båge över landet, och lägger fiberduken över.

Jag är Höstens Sista Blomma

Varför är det så få odlare som bryr sig om höstsådd? Är det för att man känner sig så hjälplös under alla de där vinternmånaderna, när man inte kan göra något för sin planta, men ändå måste oroa sig för att den ska överleva? Eller funkar det bara inte?
Men tänk att få någon månad, till och med bara några veckor, av extra odlingssäsong, det måste ju vara värt lite trixande! Här är de tips jag hittat hittills om saker som trivs med att åka ner i jorden på hösten. Även den här listan kommer att fyllas på.

Vitlök – Så klart. Som helt gröna (ha ha) kolonister började jag och mannen leta sättvitlök i september i år. Lycka till, liksom. Det var som att fråga efter AC/DC-biljetter på ticnet. Folk skrattade åt oss.
Övriga lökar – Allt sånt som ger blomster på våren.
Persilja – Man sätter frö på hösten, och får tidig skörd på våren. Jag läste om det i Hemträdgården, tror jag, i en dödsruna över en kvinna som älskade att experimentera.
Jordärtskockor – Låt bara bli att skörda några av knölarna på hösten, så kommer de igen på våren.
Mâchesallad och Mangold – Om man sätter dom i juli övervintrar dom och kommer på våren. Om man bor längre norrut kan man skydda växterna med viktorianska odlingskupor över vintern.
Salladslök – Säger Runåbergsfröer att man kan så på hösten.
Broccoli – Har jag också skrivit upp i mitt spiralblock, sorten early white sprouting kommer på våren. Det var så klart innan jag visste att broccoli var helt omöjligt att odla.

Andra saker man kan göra på hösten:

  • Gräva lerjord (sandjord grävs på våren)
  • Sätta några frön på test – ingen har egentligen utvecklat höstsådd i sverige, det finns mycket man kan upptäcka själv.
  • Luckra jorden runt träd och gräva ner kompost som mognat unde hösten.

Tips!

I helgen tog jag och mannen bussen genom grå-stockholm, med granen nerklippt i en pappkasse, ut till lotten. När vi kommer ut dit känns sömnen så verklig. Fåglarna beter sig som att de nästan känner igen oss, men marken sover så djupt att det inte verkar som att den nånsin kommer vakna igen.
Därför kändes det som att dra ett extra täcke över en sovande valp när jag pulade granris över rosornas fötter. Som att det blev varmare för dom med en gång.
Och till våren, när alla barren ramlat av, så hamnar riset längst ner i komposten, så att syret kommer in och fukten sjunker undan.
Jag längtar.

Skogsträdgårdar rules!

På natten, när vi kommit hem från bröllopet och limbodansen och champagnen, satt vi på vårt hotell i Eslöv och delade på en spettekaka. Några timmar senare, när mannen kände sig stadig nog att sätta sig i bilen, körde vi till Höör, och därfrån till Holma där en slö tant med ett galleri och ett kafé räddade våra liv när hon lät oss skära upp varsin hembakt limpmacka med smör och ta grönt te i termosen.
Vi lämnade tanten och gick vidare till Holma Stifts skogsträdgård, och förutom en häst när jag var liten och en folköl när jag är bakfull, tror jag aldrig jag velat ha något så mycket som en skogsträdgård just då.
Om ätliga växter är coolare än oätliga blommor, så är perenna grönsaker Miles Davis. Ascoola. Holma skogsträdgård ser ut som om nån i Mad Max fantiserat ihop sin drömlund: omgivet av rangligt hönsnät och två meter höga grindar gjorda av spetsiga trästörar växer fleråriga grönsaker som strandkål och jordärtskockor tillsammans med bärbuskar, frukt- och nötträd och örter, huller om buller längs smala, ringlande stigar. Marken är täckt av bark och sönderrivna tidningar och i en grund göl ligger brandgula brödbackar med flytväxter i. Hade inte mannen (åh vad tapper han är) börjat knorra så hade jag nog fortfarande gått runt där och nypt i blad och inspekterat bär.
Jag försöker komma på hur jag ska kunna göra lotten till en skogsträdgård, men jag tror inte riktigt jag vågar än. Första steget är ett litet hörn där jag tänkte experimentera med en härdig kronärtskocka (Herrgård). Den ska kunna övervintra om man täcker den med halm och granris. Marken under tänker jag bredså med sandsenap, som också ska kunna komma igen från år till år. Och så kanske några bönor som slingrar upp längs kronärtskockan? Bönorna drar ner kväve i jorden, så då slipper jag försöka pilla ner gödsel mellan de perenna grönsakerna.