Nigel Dunnett i Allt om Trädgård

Jo, jag har ju varit ett fan av Nigel Dunnett under en längre period, och nu har jag äntligen skrivit en liten krönika om honom i Allt om Trädgård!

Och om det skulle vara så att någon inte vill att texten ska ligga uppe på det här viset, så är det bara att säga till, så tar jag ner den.

Annons

The original nässelsoppa

Nej det stämmer, jag är ej matfotograf.

OBS viktigt med varma mackor till soppan

Jag är ju Paris just nu, och här är nässeltiderna redan över oss, vilket gör mig lite nipprig eftersom jag inte har nånstans att plocka. Men OM jag hade det, skulle jag laga det gamla originalreceptet på nässelsoppa, som står nerskrivet i Tore Wretmans ”Husmanskost”, men som lagats av små tanter sen nässlornas begynnelse.

Två saker jag gillar med Tores recept: 1. att han rekommenderar halvförlorade ägg (vilket alltså är som ett pocherat ägg, fast man har haft så lite vatten att gulan inte riktigt har täckts, och det blir som ett kokt ägg, fast sunny side up). 2. att han låter lakritssmakande fröer koka med i soppan. Tore knyter in fröerna i gasväv, men det går lika bra att stoppa dom i en tesil eller nåt.

Det som följer är (förhoppningsvis) en ord-för-ord kopia av hans recept:

TORES NÄSSELSOPPA
Nässelsoppa är en av de finaste svenska soppor vi har, och dessutom trivsam, då man själv mycket lätt kan bidra med råvaran genom att ge sig ut och plocka riktigt späda nässlor. Det brukar finnas riklig tillgång på dem så gott som överallt, både på landet och ofta även i städernas parker eller där grässtråk letar sig fram mellan asfalt och gammal gatsten. För den som vill begå en kulinarisk högtidsstund en tidig vårkväll vid middagsbordet, är det varje vår en lika stor glädje att med en papperspåse gå ut och skörda dessa anspråkslösa, läckra blad.
Denna uppskattning av nässlor delas dock inte av den franska, gastronomiska akademin, som i sin dictionnaire presenterar dem på följande lakoniska vis: ”C’est comestible, sans plus”. Det är ätbart men inte mer.

ca 2 liter av de späda toppbladen från nässlor
1,5 liter enkel buljong
smör
vetemjöl
1 liten knippa gräslök, anis och fänkål
Skölj och rensa nässlorna väl, kasta dem i kokande saltat vatten och koka dem omkring en kvarts timme.
Slå av dem i durkslag och spola dem kalla. Krama ur vattnet och passera nässlorna tillsammans med litet gräslök, eller om ni föredrar det, finhacka nässlor och gräslök tillsammans. Fräs sedan smör och mjöl och späd med buljongen. Låt soppan småkoka ca 10 min med 1 tsk anis och fänkål inknutet i gasväv och tillsätt sedan det passerade gröna. Krydda med salt och vitpeppar.
Nu skall soppan endast koka några minuter. Står den länge varm förlorar den lätt sin vackra gröna färg.
Servera soppan med halvförlorade eller koka ägg i heta tallrikar.
—————————————

DRYCK
Det här har inte Tore sagt, utan bara jag, men jag tycker man ska dricka bubbel till nässlor, som till exempel:
* Crémant d’Alsace (nr 7520 på Systembolaget) Geisweiler (nr 7685)
* Vilken champagne som helst som du har råd med

Ängshaverrot upphittad

En oväntad favorit den här torra, heta sommaren var inte en grönsak, utan en vild blomma. Jag hittade den som ett ogräs i grönsakslandet, den såg ut som en lång skranglig maskros, men gjorde mig nyfiken. Jag la upp en video på internet, och internet var överväldigande enigt om att det var ÄNGSHAVERROT.

Jag fick även ett recepttips av Magnus på Fäviken: knipsa av stjälken ganska långt under blomman och fritera hel.

Numera använder jag samma metod som för sparris när jag plockar: låter fingrarna löpa längs den lätt böjda stjälken mot blomman, och där det känns som om stjälken ”vill” brytas av, där bryter jag. Om jag är osäker på om jag fått med en träig del så tuggar jag lite längst ner: är det träigt så knipsar jag av mer.

Ängshaverrot har riktigt bisarra namn på engelska: showy goat’s-beard och Jack-go-to-bed-at-noon. Det där sista handlar om att blommorna stänger sig vid lunch ungefär. Alltså är växten lättast att identifiera på förmiddan.

Roten ska också vara ätlig, men eftersom jag vill att mina plantor ska komma tillbaka (är den flerårig!?) har jag bara ätit blommorna. Enklaste tillagningen är att bara slå kokande vatten över blommorna, vänta nån minut, skölja dom i iskallt vatten, och sen strössla på lite salt och ringla över lite riktigt fin rapsolja. Riven pecorino och nån rostad nöt eller eller frö (pinje eller hasselnötter tex) är inte fel heller.

Enligt en okulär besiktning verkar ängshaverrot trivas i riktigt lerig jord, och har inget emot torka. Enligt rykten på internet ska den sprida sig som en löpeld. Önska mig lycka till under kommande säsonger. Om ni inte hört nåt från mig i juli nästa år har jag drunknat i ett hav av ängshaverrot.

Skriet från vildmarken

Här är en lång, rolig text som jag fick skriva till den fantastiska tidningen Hemslöjd, om författaren Niki Sjölund som även jobbar som forager.

Och om Hemslöjd, Niki eller fotografen inte vill att texten ska ligga uppe, säg till så tar jag ner den!

Klicka en gång på bilderna här under för att få upp dom stort, och klicka en gång till för att zooma i texten.

Två sidor av just nu

Imorgon skulle jag ha varit med i ett tv-program och pratat om vilka örter jag plockar just nu, men det blev avbokat eftersom folk i USA inte kan låta bli att skjuta ihjäl varandra på de mest fruktansvärda sätt. Så istället för att packa väskan och åka tillbaka till stan satt jag på trappen till mitt alldeles nya, pyttelilla torp, blundade mot solen, och försökte känna hur vinden fick de små, små håren i mitt ansikte att röra sig.

Och eftersom jag ändå har en lista på vilka örter jag plockar just nu tänkte jag dela med mig.

Skörd: lavendel, vinterkyndel, vallmokapslar och André Strömqivsts jättefina bok "Trädgårdsmästarens anteckningar"

Skörd: lavendel, vinterkyndel, vallmokapslar och André Strömqivsts jättefina bok ”Trädgårdsmästarens anteckningar”

1. Pepparmynta
Kokas till te. Pepparmynta är försiktigt lugnande, men jag dricker pepparmyntate framför allt för att det är så jävla gott. Kallt friskt vatten, koka upp, ta av värmen, i med några blad och låt dra i 3-5 minuter. Lite honung på det och du är hemma.

2. Citronmeliss
Min citronmeliss är precis på väg att gå i blom, och då blir bladen pyttesmå. Men en stor rugge hänger och torkar i det skuggigaste fönstret. Citronmeliss är en bra hud-ört, så jag har även fyllt en burk med färska blad och stjälkar och toppat upp med sesamolja (min favorit, kokosolja, olivolja, mandelolja funkar lika bra). Egentligen ska man mortla örten innan man gör det, men jag tycker det känns så BRUTALT, så jag river och sliter lite i bladen bara. Citronmeliss kan kanske även hjälpa mot munsår.

3. Vinterkyndel
Det här är en av mina bästa matlagningsörter, av framför allt en enda anledning: det är lag på att använda vinterkyndel i rätter med bönor. I Italien har man alltid vinterkyndel i alla bönrätter (jag älskar att skriva sånt utan att nånsin ha varit i Italien, eller ha något som helst belägg för att det stämmer. Men det här är INTERNET, då får man påstå vad man vill!!). Den allra bästa hösträtten är blancherad, smörstekt mangold med stora vita bönor, vitlök och vinterkyndel.

4. Svartvinbärsblad
Gott som te, ännu godare som smaksättning i rödvinbärssaft.

5. Älggräs
Älggräs är ju den klassiska ersättningen för fläder i saft. Samma kvalmiga, somriga smak. Men jag stoppar även ner färska älggräs-blommor i honung. Om du har fast honung, istället för rinnig, gör så här: börja med att lägga de färska blommorna i burk. Skeda över den fasta honungen och ställ nånstans varmt: på den skuggiga delen av trappan t.ex. Älggräs innehåller salicylsyra och honungen är perfekt i förkylningste.

6. Rölleka
Jag hänger alltid upp ett gäng små blombuketter i fönstret. Dels blir det snyggt, och dels kan blommorna användas i te eller snaps. Rölleka är bitter och hjälper alltså matsmältningen (det är dock nåt meck med rölleka och graviditet, så precis som alltid med örter ska du alltid kolla upp hur de funkar med just din situation/medicin/etc). Unga rölleke-blad är ljuvliga friterade, särskilt till primör-morötter.

7. Murgröna
Jag ser alltid till att ha en stor (och då menar jag STOR) burk torkade murgröneblad hemma. Murgröna innehåller saponiner och kan alltså användas istället för tvättmedel, särskilt på landet, om man inte vill spola ut massa tvättmedelshemskheter i naturen.

8. Kungsljus
Det här är inte världens mest användbara ört, men jag älskar den av två anledningar: Torkade blommor brukade användas som facklor, och torkade blad som innersula i skorna. Jag använder ofta Converse även på vintern, och det är något med plastsulan i dessa basketskor som gör att fötterna omedelbart fryser till is när det är under typ 5 grader varmt. Så i våras testade jag kungsljus-innersulor, och de var HELT ljuvliga. Har aldrig varit så varm om fötterna. Tyvärr smulas bladen sönder när man går. Alltså händer det fortfarande att jag (och med jag menar jag ”min man”) dammsuger upp smulor av kungsljus-blad här och där i lägenheten.

The Sheffield School – James Hitchmough



Så, hela poängen är att alltså att göra en frömix, och sen sprida den över ett stort område. Det blir en äng eller en prärie eller en skogsdunge beroende på förutsättningarna och mixen.
Jag tror att en av mina favoriter är James Hitchmough, odlingsprofessor på Sheffield University.
Halvön är torr, solig och ligger faktiskt mitt på ett kalkstensbrott, och kolla in den här mäktiga torra, kalkstensängen som Hitchmough gjort. Han säger att den är baserad på iris och törel.
Den där gräsiga bilden är från Malmö, det är tuvtörel, och James säger att gräset Schizachyrium scoparium funkar ungefär likadant, men blir färggladare på hösten.